Sawaels irrfärder 13 Sömn

Ga, vad trött jag är! Ska inte skriva efter... elva! jag fastnar i det!
Men i alla fall, här är nästa del i Sawaels irrfärder =) Komentarer är som alltid välkomna. Kommer nog ändra några små detaljer imorn...

Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia
Miwaeli (bit jag glömde)
Miwaeli
Stall
Kriamond
Bröd

Sawael vaknade ovanpå en säng i ett litet rum utan fönster. Han blinkade några gånger och försökte ordna sina tankar. Han frös men han hade aldrig i sitt liv sovit så gott och den första bilden som virvlade upp i hans tankar var det fantastiska brödet.
”Jag är kidnappad. Igen.” suckade Sawael och satte sig upp. Världsalltet verkade hysa något sorts agg mot honom. Han såg sig omkring. Den enda möbeln i det lilla rummet var sängen med sitt otvättade, bruna överkast. Sawael ställde sig och bultade på dörren.
”Vår fågelunge har visst vaknat” sa en kvinnoröst på andra sidan.
”Släpp ut mig!”
”Tror inte det sötnos, det finns många som skulle betala bra för att få tillbringa halvan natt i samma rum som du.” sa en mörkare kvinnoröst.
Vad pratade de om? Visste de att han var högadlig? Han avbröt sina tankegångar och lyssnade på annalkande steg utanför.
”...kanske inte, det är en otämjd en.” Stegen stannade och det brakade till när någon trycktes upp mot väggen.
”Visst, visst. Ni verkar kunna hantera de som tycker olika. Jag menar...” Sawael stod med örat tryckt mot nyckelhålet när dörren slets upp. Han föll ihop i dörröppningen men hann knappt nudda trägolvet innan han blev uppsliten och ställd mot väggen. Hans värld snurrade.
”Har ni drogat honom?” frågade en röst han kände igen. Handen släppte honom och han lutade sig mot väggen för att inte falla.
”Han har ätit riffubröd men inget annat.” Ayl nickade och räckte fram en hand mot Sawael. Sawael synade handen och resten av dess ägare. Ayl var klädd i manskläder, hennes hår var instoppat i en pösig mössa som var dragen djupt ner i pannan. Istället för sin vanliga blindkäpp hade hon en vandringskäpp hon lutade på.
”Kom min sköna så ska vi se om mäster här har ett större rum åt oss.” Sawael räckte tveksamt fram handen och Ayl tog den blixtsnabbt och vred hans handled tills Sawael kved.
”Vad vill ni ha?” frågade Sawaels tillfångatagare med sitt lismande leende.
”Har ni ett rum med en krok i taket?” De två flickorna som stod lutade mot den motsatta väggen såg på varandra. Sawael såg hur den ena mimade ’sadist’ innan Ayl drog iväg honom.

Sawaels händer var bundna igen. Ayl knuffade honom in i det nya rummet och han försökte frenetiskt spotta ut sin munkavel.
”Tack för din vänlighet” sa Ayl till deras värd. Hennes röst var vänlig men undertonen iskall. Ayl stängde dörren och vände sig mot Sawael.
De befann sig i ett källarrum med stenväggar och utan fönster. Ayl stod still ett ögonblick med vänsterhanden vilande på den robusta dörren. Hon vände sig om och gick fram till Sawael. Långsamt sjönk hon ned i sittande ställning framför pojken.
”Skrik” sa hon lågt. Sawael såg på den svarta ögonbindeln Ayl hade över sina ögon väl dold under hennes lugg och mössans skärm. Ayls ansikte var uttryckslöst. Sawael skrek det mest smärtsamma skrik han kunde uppbåda och när det förvrängdes av trasan i hans mun skar det in i hans egna öron. Tyst la Ayl ett finger över sina uttryckslösa läppar och Sawael tystnade. Hon la försiktigt sina händer på hans bröstkorg vilket gav Sawael en djup rodnad. Hon lät fingrarna hitta munkaveln, knöt fort upp den och gjorde samma sak med Sawaels bundna händer.
”Varför?” frågade Sawael tyst.
”Vi pratar sen, följ mig.” Ayl gick mot dörren men missade den med några fot. Hennes fingrar trevade fort över stenväggen tills hon hittade handtaget. Hon la örat mot nyckelhålet och lyssnade. Tyst smet hon ut, tätt följd av Sawael.
Ayl kunde konsten att smyga. Hennes lätta skinnskor var mjuka och gav inte ett ljud ifrån sig. Sawael däremot lyckades kliva på alla plankor som knarrade. Ayl stannade och lyfte sin stavfria hand. De stod vid trappen upp till bottenvåningen och Sawael hörde steg nalkas trappdörren. Ayl pekade på hålrummet under trappen och Sawael gömde sig fort. Ayl backade fort några steg och när dörren öppnades började hon gå mot trappen. En kvinna kom ner för trappen, troligen i jakt efter en flaska vin.
”Jag önskar er lycka” sa hon lågt.
”Jag önskar er njutning” svarade Ayl med ett smil. Sawael kände hur hans kinder brann. Han började förstå hela sammanhanget nu.
”Behöver ni något?” frågade den bararmade flickan. Ayl vände sig om och nickade med huvudet för att hon skulle följa med.
”Med vad då?”
”Jag ska visa dig”
”Inte utan betalning.”
”Inget sånt, jag kan inte få upp en dörr.” Ayl gick tillbaka till det rum hon kastat in Sawael och pekade menande på dörren. Kvinnan la axeln mot dörren och släppte ifrån sig ett förvånat ljud när dörren gled upp. Ayl slog med sin stav i hennes knäveck och hon föll in i rummet. Snabbt drog hon igen dörren och hon höll handen över låset. Kvinnan innanför skrek men dörren var tjock, skriket var dovt. Ayl gick fort fram och uppför trappan med Sawael som en svans bakom sig. Han stannade vid dörren och lyssnade.
”Spring inte men gå fort” viskade hon och sköt upp dörren.
Skänkrummet var rökigt och med fler gäster än när Sawaels irrfärd fört honom dit. Värdshusvärden syntes inte till i det dunkla ljuset. Utan att stoppas tog de sig ut ur det skabbiga huset och ut i natten. Ayl skyndade på stegen.
”Du var naturligtvis tvungen att gå in på ett horhus?” Sawaels kinder brände och han var glad att Ayl var blind.
”Får jag ställa en fråga?”
”Det där måste vara den mest idiotiska meningen som finns, men ja, men va inte säker på att jag svarar.”
”Varför räddade ni mig?”
”Därför att Minkar är irriterande.”
”Jag menar nu” Ayl suckade knappt märkbart.
”Jag som kvinna behöver en förmyndare för att kunna söka jobb.” Sawael stannade, han mindes vad Ayl sagt vid porten men han hade inte reflekterat över det.
”Ni menar att jag ska vara er förmyndare?” Sawaels röst var en blandning av förvåning, förfäran och förargelse. Ayl stannade även hon.
”Ja, du är den enda i den här stan som är skyldig mig en tjänst, två faktiskt.”
”Och om jag vägrar?” Sawael visste inte varför han var arg men ren ilska började sippra in i hans medvetande.
”Ja, vad säger din heder? Har du någon?” Utan att vrida huvudet mot Sawael började hon gå igen. Sawael såg rött,. Han tog upp en bit bråte från vägkanten, troligtvis en sop, och anföll i blindo.
Två ögonblick senare låg han på den hårda marken med armarna låsta bakom ryggen.
”Låt dig inte besegras i kraften i riffu.”
”Släpp mig!”
”Inte förrän du lugnat dig.”
”Hur vågar du!”
”Vi får ta tag i att lära dig kontrollera ditt humör.” Sawael slutade kämpa och låg och flämtade.
”Du behöver sova en naturlig sömn” sa Ayl och lättade sitt grepp. Sawael reste sig tyst. Hans mage knorrade.
”Det finns kanske till och med mat åt dig.” sa hon ironiskt. Sawael bara såg på Ayl i det dunkla ljuset. Gångkäppen var återigen en blindstav.
”Var ska vi sova?” Ayl nickade åt honom att följa med. Snabbt ledde hon dem genom den sömniga staden och de kom fram till stadsmuren.
”Vart är vi på väg?” Sawaels ilska var stilla och de enda tankar han hade var mat och sömn.
Ayl hyssjade åt honom och började med sina fingertoppar följa kanterna på de uppmurade stenblocken. Tydligen hittade hon vad hon sökte för hennes hand stannade tvärt. Hon spände sina fingrar och tryckte.
Till höger om Sawael hördes ett klick. Husen var hopbyggda med varandra hela vägen fram till muren och det sista radhuset såg i Sawaels ögon obebott ut. Fönsterluckorna var stängda och marken framför dörren var osopad.
”Hur visste du det där?” Ayl gick fram till den sista dörren och ryckte upp den.
”Välkommen in i värmen.” Sawael steg in i den lilla kammaren. Till höger, mot grannen pyrde det fortfarande i eldstaden. På väggen framanför honom var en våningssäng fastspikad. Likaså på väggen mot stadsmuren.
Direkt till vänster var en repstege fastsatt, både i golv och tak upp till vad Sawael antog var ett loft av något slag.
”Vad är det här för plats?”
”Ett ställe där resande magiker övernattar.” Ayl satte sig på underslafen på den vänstra sidan.
”Det finns bröd i påsen och rent vatten i hinken bredvid dörren.” Sawael kastade en hastig blick till höger om sig. Han tog varsamt av sig sina slitna sandaler ock steg fram till det runda bordet framför eldstaden. På bordet stod fyra träskålar uppochner och mellan dem låg brödpåsen.
”Om du blöter brödet blir det enklare att ätit.” sa Ayl när Sawael frenetiskt började kämpa med det sega brödet.
Sawael åt under tystnad och Ayl sa inget mer. Han började se i kors, men hur gick det ihop? I värdshuset hade han varit väldigt pigg. Han lutade huvudet i händerna och slöt ögonen.
”Har du tänkt sova rekommenderar jag en säng.” Sawael ryckte till
”Var ska du sova?” frågade han yrvaket.
”Här, var annars?” Sawael rodnade igen men orkade inte bry sig. Han var för trött.
”Jag önskar er en god natt.” sa han trött och la sig under de utbäddade filtarna i den andra underslafen och började kränga av sig kläderna.
”Dröm söta drömmar” svarade Ayl, fortfarande sittandes på sängkanten. Sawael slöt ögonen och sjönk ned i den väntande sömnen.