4 juni 2009

Mink (Sawaels irrfärder 2)

JAG HAR TAGIT KÖRKORT!!!!!!!
Och grattis Cajsa till 1000 pageviewes!!!

Som jag lovat dig kommer här en kort fortsättning på mitt förra inlägg. Och jag vet, det blev lite mycket klichéer...

Och som vanligt är kommentarer välkomna;)

Sawael kved likt en slagen hundvalp. Försiktigt öppnade han sina tårfyllda ögon och allt han såg blod. Sawael ville skrika. Hans lungor fylldes men inte ett ljud kom över hans läppar.
Framför honom såg han Totty ligga död med en pil genom halsen. Hennes blod var blandat med Sawaels från alla de småsår han hade i ansiktet på händerna. Hela hans sinne var fyllt av skräck, han skulle dö även han. Men bara om den svartklädda förföljaren kom ifatt honom. Likt ett jagat rådjur tittade sig Sawael omkring och upptäckte att han såg rakt in i ett pass mellan bergen. Trots det hala blodet lyckades han ta sig upp på fötter. Utan att våga vända sig om sprang han fortare än vad som var taktiskt rätt. Bakom honom flög en änterhake över klippkanten och fastnade mellan stenblocken.
Sawael föll ihop mot bergväggen och grät. Tårarna flödande och han hulkade. Yue var dör. Olvi var död. Totty var död. Insikten kom till honom som ett vattenfall. Han visste vad det var för fel på brevet han fått. Meddelandet hade varit signerat med klansigillet, det som endast Hans far fick bära. Det hade ingenstans stått att det varit från Irowael eller Maar.
”Förfalskning.” viskade Sawael med gråt i rösten. Varför hade han inte upptäckt det tidigare? Han sjönk ihop ännu mer. Han hade vetat, han hade kunnat rädda dem! Men nu var de döda, allt för att Sawael läst ett brev på fel sätt.
”Om det är brevet du tänker på har du alldeles rätt.” Sawael nacke knakade när han ryckte upp huvudet. Framför honom stod en svartklädd man, eller nästan en pojke. Sawael sträckte fort på ryggen och förökte att se modig ut genom de söndergråtna ögonen. Men han var tvungen att ta stöd av väggen för att inte svimma.
”Är du den som ger med sig frivilligt eller inte?” frågade den svartklädda pojken. Sawael stod tyst och försökte frenetiskt att tänka men det ända som gick genom hans hjärna var pulserande blod.
”Inte, tydligen.” Till Sawaels förrvåning försvann hans angripare. Räddare än någonsin tryckte han sig mot klippan och såg sig fort omkring. Var var angriparen?
Det hördes ett skrapande ljud ovanför hans huvud. Sawael tittade upp lagom för att hinna se sten i pojkens olivbruna hand.

Sawael satte sig ilsket upp när vattnet träffade honom i ansiktet. Hans huvud dunkade och hans blick vägrade fokusera. Han var blöt, kall och hungrig, någon skulle få stå till svars för det här!
”Upp och hoppa, vi har fortfarande en bit kvar innan vi är framme i Fjällbäck.” Sawael såg upp på sin kidnappare med hatfyllda ögon. I sitt huvud gick han igenom kartbilden runt Kivokave, det mineralrika himmelsberget. Fjällbäck hade hetat Kviron en gång i tiden när staden var huvudsätet för imperiet Kviras. Han skakade historilektionen ur huvudet. Brutalt slet hans fångvaktare upp honom på fötter när Sawael inte verkade vilja flytta på sig. Först nu mäsrkte den unga ädlingen att hans händer var bundna. Han tappade balansen men tack var en hård knuff från ynglingen förblev han stående. Sawael tackade inte utan såg bara ilsket på sin fiende.
”Vad heter du?” Sawael struntade helt i att tacka.
”Kalla mig Mink.” sa ynglingen och log snett. Sawael tittade ner i marken och Mink började gå med raska steg. Från hans hand till Sawaels sammanbundna händer gick det ett rep som nu sakta spändes. För andra gången på kort tid blev Sawael slagen av en förödande insikt. Han stapplade efter Mink medan han genomsökte sitt minne efter information om magiker, eller mer specifikt: Mörkerbevararna. Deras magi var som Ljusbärarnas, destruktiv. Men för Bevararna var deras magi mer instabil och direkt farlig för dess användare. Sawael hade fått lära sig att Mörkerbevarare styrdes och levde i olika ”hus”. Huset Mink var det kraftfullaste av dem, de var lönnmördare.


*SPOILER*

"Om ni har brottom kan ni gå runt en blind kvinna som inte vet var hon sätter fötterna"
"Stig åt sidan om du inte vill att din livstråd skärs av." sa Mink kallt.

"Vem...Vad är ni?"
"Jag är Ayl och du har tagit något som inte tillhör dig."

Upp ur jorden flög små vattendroppar och Minks ögonfärg blev blå. Ayl rettirerade mågra steg och drog upp ett långsmalt metallföremål som hängde runt hennes hals.

"Irowael, hjälp mig!" viskade Sawael ut i luften

4 kommentarer:

megumi sa...

tusan jag gillar spoilern XD fast skriv meer!!

lite omformuleringar på några få meningar skulle nog göra allt ännu bättre =) men snacka om att det är skillnad på kvalitén på beskrivningarna här och i den lilla svarta boken :D och du vet ju hur mycket jag gillar den ;)

Evelina sa...

Jag har i princip inte filat något på den här delen, vänta bara tills jag får till de bihandlingar jag tänkt lägga in. XD
Det är därför jag inte har skrivit slutet än =P

Hanna sa...

Okej.
Seriöst.
Du måste, måste, MÅSTE låta mig veta fortsättningen på den här! o:
Om du inte får den här utgiven som en bok vill jag ha ett manus så att jag kan läsa hela ^^
Du skriver väldigt bra, och jag blev indragen i berättelsen hur fort som helst.
Fortsätt skriva, fortsätt skriva..

:D

Michelle sa...

Ja vad kan man säga...
Jag vill veta mer! spännande, spännande... :)
se till att cajsa lägger in nån bild på deviant så du kan lägga in mer, typ nu? ;)
skriv, flicka lilla...