Fjärde oktober

Ligger något efter fortfarande men det tar sig. Imorgon blir det nog bilder från mitt hemliga projekt

3 oktober

Ärligt talat, skrivkramp idag. Jag och en vän har påbörjat ett nytt projekt, hemligt sådant, igår. Och i skolan började vi med en ny del av matten dvs dubbelföreläsning. Och utöver det hjälpte jag en vän för sin audition idag.

Så... När jag kom hem blev det fyra timmars research på det nya hemliga projektet och första avsnittet av Agents of Shield och om jag inte somnar nu blir det att se första avsnittet av Under kupolen. Alltid bra med inspiration. Men.... 

Ghaaaa... Jag har så många projekt jag vill göra, så många idéer .... Anyhow, i morgon har jag inga föreläsningar, vilket betyder att jag borde plugga åtta timmar... Pffff, skriva tills fingrarna glöder!!! :D

Okey, jag ser under the Dome och Stephen Kings namn poppar förbi så jag ger det en chans.

Höres imorgon

2:a oktober

Sen uppdatering. Jag ligger på 1400 ord hitintills, vilket är efter mitt mål om tusen ord per dag. Darn, men jag tar igen det imorgon.

NaNoWriMo

Så, jag har haft ett uppehåll både på blogg och skrivarfronten men från och med idag blir det ändring på det. Det är nämligen så att November är National Writing Month, NaNoWriMo. Men då jag kommer ha fullt upp i November så tar jag det i Oktober istället. Dvs, jag börjar idag! Vad är då nanowrimo? Jo, det är en utmaning att skriva 50'000 ord på en månad. Så min plan är att försöka skriva klart Lindonwing under oktober. 

Mitt mål är 30'000 ord och mitt hopp är femtitusen. För att klara detta blir det 1000-1650ord per dag. Jag kommer dö XD

Jag kommer även uppdatera bloggen varje dag under oktober. Förhoppningsvis ger detta mig en rutin så att när fruktade november kommer så kan jag ändå skriva.

Varför har jag haft skrivkramp då? Jo, det är så här att jag läser universitetsmatte del tre nu. För ingenjörer... Vilket gör att jag inte har använt min fantasi särskillt mycket. Utöver det så har jag varit i krig med mitt manus, tvivlat på min egenförmåga och tappat sugen. Men nu när det är överstökat och jag tagit mig igenom det är det dax att skriva klart detta projekt. Om inte annat bara för att visa för mig själv att jag kan avsluta något jag påbörjat.

Önska mig lycka till

Vittra, oknytt och stenar

För dig som digert väntar på nästa minikapitel, du får vänta en vecka till.

För dig som trodde jag försvunnit igen, jag har jobbat på ett hemligt projekt.
 *epic music of doom*

Och för dig som undrat vad jag hittat på, fortsätt läsa.

Jag jobbar nu min sista vecka på Boliden Mineral. På onsdag bär det av hemåt till fästmannen och ormen :)
Jag har äntligen laddat upp mina batterier och hälsan är på topp, förkylningen är helt borta, ryggen är bättre än den varit på månader och mitt sömnbehov är nere på sina vanliga 7,5h. Happyface!

Igår hittade jag min graal, en av anledningarna till varför jag fortsatt leta stenar så fort jag är ute i naturen.

Det var så att igår gick jag igenom en av mina hinkar sten i stugan och kom över en hink från ön Vettingen i Byske skärgård. Det var på denna ö som skutor dumpade sin ballast när de plockade upp timmer i Furugrund. Det finns mängder av sedimentära stenar som inte finns i norra Sverige naturligt så när vi hade varit där hade jag helt enkel fyllt en hink.

Där, långt nere i det exotiska gruset fann jag det jag sökt efter hela mitt liv, ett verktyg som sägs ge bäraren förmågan att se oknytt. Jag fann en sten med ett naturligt hål i. Vad är så speciellt med det då? Jo, enligt folktron kan man se övernaturliga väsen då man tittar genom en sten. Väsen som vittra, troll och tomtar.

Jag kommer inte ihåg när jag först hörde denna legend, det känns som om jag vetat det hela livet. I populärkulturen har jag stött ihop med detta fenomen två gånger. I barnboksserien Spiderwick, som jag aldrig läst men jag såg filmen en kväll när den gick på TV. Det andra är genom min idol Neil Gaimans novell Coraline som gått som i Unga Radioteatern i P1 nu i sommar.

Övertygelsen om att jag har vuxit från den åldern när jag trodde på magi har fått sig en törn och i gårdagens dimma spanade jag genom det lilla hålet i stenen med ett pirr i magen. Tänk om jag skulle se något.

Om jag såg något? Det skulle du allt gärna vilja veta ;)

Nästa inlägg kommer skrivas från Luleå! Min hemlängtan är enorm.

Tills dess, simma lugnt

Smärta!

I måndags fixade jag en tid hos en kiropraktor som knäckte till min ländrygg och jag fick tillbaka min rörlighet. Innan jag fick komma för kunde jag knappt gå och än mindre sitta. Jag har fortfarande ont men nu kan jag I alla fall sitta. Och vrida på höfterna.

Men inte nog med att min rygg är paj så fick jag migrän igår. Migrän med känslan av att ena ögat höll på att sprängas och bortdomnad tunga. Det har aldrig hänt förut så jag blev lite rädd för att jag höll på att få en stroke. Jag ringde min fästmans mamma som är sjuksköterska men det är tydligen inte ovanligt bland värre migränanfall.

Men men, mindre gnäll och mer skriva!

jag har två delar i min bok som är väldigt lika, ena i första halvan av boken och den andra riktigt i slutet och jag har bestämt mig för att skriva om den ena. Då bok två kommer att byggas vidare på det som hander i slutet i bok ett behöver jag bygga om den första. Och det kommer bli svårt för att de svallvågor den händelsen orsakar måste fortfarande vara kvar.

Och det är detta, planera, lösa problem och skelletskriva min roman jag älskar. Att bygga upp en historia av episka mått och måla med en bred pensel.

Det andra jag gillar med att skriva är att finslipa, byta formuleringar och försöka hitta bra sätt att beskriva den känsla jag försöker fånga. I det närmaste skriva poesi.

Det jag inte gillar är mängdskriva. Att få ner mitt råmanus så att jag kan få en bättre helhetsbild över min bok. Och det är just detta jag måste göra.

Bra väder!

Hade tänkt skriva en lång utläggning om skägg idag. Det är nämligen så att alla män på 1800-talet hade skägg. Men, min rygg pajade igen igår. Åkte buss till och från jobbet. Inte bra :'( 

Så idag har jag gått strandpromenaden i Ersmark, sjukanmält mig, gått till och från Kåge och legat på gräsmattan och varit bitter på att jag inte kan sitta. Ska stå på bussen imorgon och knarka värktabletter så att jag kan jobba. Och min utläggning om skägg får vänta tills jag kan nörda ner mig i internet träsket utan att tyst svära över mina diskar.

Simma lugnt

/Irowael

Ritningen del 2/7

Leker med berättarperspektiv

Första månaden i Alger spenderade Keegan på att besöka rika europeiska kolonisatörer även om det ibland var långt ifrån njutbart. Deras åsikter om kolonierna och deras folk kunde få honom att hårt  krama om de fina franska tekopparna. För varje ivägslängd obrydd kommentar tänkte han på mrs Dera som tagit hand om Kimothy som om det varit hennes egen son. Mrs Dera som hade sett deras nöd och släppt in dem i sitt liv. 

Men att knyta kontakter var vad Keegan var bra på och när Kimothy berättat om sin dröm gick det smidigt för Keegan att hitta en lärlingsplats åt honom. Han började alltmer umgås bland Afrikas bästa aeroingenjörer i förklädnad till en intresserad investerare och kring skeppet Kimothy hjälpte till att bygga på. Valkyrie.

Det var efter att ha fått följa med på Valkyries jungfruresa Keegan började drömma om att flyga. Skarpa drömmar om att styra ett skepp genom ett hav av moln. Inte Valkyrie som var ett luftbalongsskepp utan ett fartyg likt de som seglade på Medelhavet. Skeppet i hans drömmar hade master som växte upp från däcket till knotiga lövträd som fällde ut sina kronor likt gröna vingar.

Keegan odlade noggrant sin relation med Vakyries kapten och när alla skeppets barnsjukdomar var botade fick Keegan förfrågan att följa med på deras första längre handelsresa ner till Johannesburg. När han berättade detta för Kimothy flinade ynglingen brett.

"Se och lär Oliver, för när ni kommer tillbaka kommer jag ha tagit mitt mästerprov"

Ritningen del 1/7

Har inte betaläst detta, bara så ni är förvarnade ;)

Keegan bar försiktigt på mrs Deras tebricka när han klev in i det stora ovala rummet. Kimothy satt redan på den tjocka röda mattan och plockade bland frukterna i den stora kaklade skålen. 

Försiktigt ställde Keegan ner silverbrickan och satte sig mittemot sin vän. Kimothy tittade upp på Keegan under de låna bruna lockarna. 

"Jag vill bygga ett flygande skepp" sa han och tog en tugga av äpplet han höll i. Keegan la några myntablad i de två vackra kristallglasen innan han svarade.

"En postskyttel? Som vi såg på världsutställningen i Dublin?" Han ställde sig upp på knä och hällde det ångande teet ner i glasen från en halv famns höjd. Kimothy skakade på huvudet.

"Nej, inte en skyttel utan ett handelsskepp" Keegan ställde ner tekannan och räckte över ena glaset till Kimothy med båda händerna.

"Ett gasbalongskepp?" Kimothy tog emot glaset och fiskade fort upp myntabladen med sn tesked.

"Nej" sa han igen. "Ett handelsskepp drivna av blixtceller" 

Keegan höjde ena ögonbrynet och smuttade på sitt te.

"Likt de krigsskepp Frankrike håller på att utveckla?"

"Just precis, men för handel, förslagsvis kryddor"

"Det skulle aldrig gå runt"

"Men med min kunskap om blixtceller från Akademin kan..." Keegan ställde ner glaset så att tebrickan sjöng.

"Inget de lärde dig kan eller ska du använda"

" Vi kan hitta en väg runt..."

"Jag sa nej" sa Keegan kallt och såg känslorna spela över tonåringen framför sig. Det var känslor som tydde på en förlorad dröm, nej, ett krossat hjärta. Kimothy såg ner i sitt te och sjönk ihop något.

"Är flyga så viktigt för dig?" frågade Keegan efter ett ögonblick. Kimothy vickade något nekande på huvudet och spände kinderna i ett helt rakt leende.

"Det är inte just det, utan att få skapa något storslaget, mågot som endast jag kan hantera och använda fullt ut." De satt tysta och drack upp sitt första glas te. Keegan serverade smidigt det andra och lutade sig bakåt.

"Du har ingen ekonomi att bygga ens en motor till en skyttel" sa han sakligt.

"Du skulle kunna..." Keegan höll upp en hand.

"Och du har inte tillräckligt med erfarenhet." Kimothy svarade med påståendet med en mörk blick.

"Men" Keegan sippade på sitt te "Vi kan nog hitta dig en lärlingsplats bland hangarerna utanför Alger." 

Kimothys ansikte sprack upp i ett stort leende.

Algeriskt ordspråk:

Le premier verre est aussi doux que la vie,

Le deuxième est aussi fort que l'amour,

Le troisiéme est aussi amer que la mort.

.......host host........

Så, egentligen borde det vara en kort text här men då jag fortfarande är sjuk, blev sjuk igen i fredags, så kommer den på torsdag. 

Ja håller på att skriva en kort liten följetong om ritningen till Lindonwing. Och en hel del te. Syns på torsdag

Skecon och Fandoms

Febern har släppt

Hostningarna stoppat

och min röst är tillbaka!

 

Skecon I helgen var helt underbart. Jag som är något folkskygg (men inte blyg!) trivdes väldigt bra med att det inte var allt för många personer.

 

På redagen uppträdde jag och Skak på Talangjakten under vårt partnerpoinamn Lindonwing Crew. Smygreklam? Ppfff, förstår inte vad du syftar på. Vi van inte men blev väldigt populära och under Ravet övade vi oss på att poia bland folk. Och springa upp på scen ibland så klart.

 

Trots att bara en halv av mina tre tänkta cosplay genomfördes hade jag olika utklädnader varje dag. Fredag var lite allmänt steampunk och mys inför uppträdningen. Lördag blev en snygg räddning av Sherlock och söndag blev spontant Rödluvan.

 

En tjej kom fram till oss på lördagen och kände igen oss från Internet. Helt otroligt med tanke på hur mycket Sherlock det finns här ute och jag fick en ego boost som hette duga.

 

Inför konventet vann jag 200 kr på FutagoShop.se som var där och sålde och spenderade allt på Full Metal Alchemist prylar av olika slag. I en givande discussion som följde på detta kom jag fram till att mina fandoms inte motsvarar den fanfiction jag laser utan de jag helst ser fanart inom, köpper prylar kring och saknar ner till djupet av min själ.

 

Mina fandoms är:

Firefly

FullMetal Alchemist

Tower of God

och så klart

Lindonwing  ^_~

 

Varför laser jag då så lite av det som skrivs I dessa fandoms?

Svar: De håller inte tillräckligt hög kvallitet.

 

Bleh... känner mig som DN:s litteraturkritiker. Men det är sant. jag avgör fort om något är värt för mig att läsa och om det är något jag gillar laser jag ofta mer av den författaren, oavsett fandom. Jag vill helt enkelt kunna sortera/filtrera genom stora mängder material för att hitta det jag vill ha. Och då är de stora, mer vuxna fandomsen jag drar mig till. Såsom NCIS, Stargate:Atlantis och Sherlock.

 

Nästa vecka återgår min Festman till sitt jobb och min fritid kommer till stor del att ägnas åt att skriva, poia och läsa statistik. Och då jag kommer ha tillgång till en dator kvällstid, var beredd på bilder ;)

 

//Evelina / Sushi / Irowael

Veckans prioriteringar

Hela den här veckan har jag bott I min festmans underbara stuga, endast 15 minuter från jobbet. Helt underbart och jag har fått tillgång till otroligt mycket av min tid! Varje dag har jag simmat I Skellefteälvens sextongradiga vatten och påtat kring de tre små söta husen.

Trots all denna extra tid har jag inte skrivit något och jag har inte ångest över det. Nu när min festman har semester ligger mitt fokus på att göra typiska sommarsaker, gyckla på gräsmattan, bada, ta långa skogspromenader...

Detta har gjort att jag har fått tillbaka min skrivarlängtan. jag längtar efter att skriva klart det kapitel jag just påbörjat och jag samlar inspiration och fakta tills när Josef börjar jobba igen om 1½ vecka.

Helt frånskilld världen har jag inte varit då Skecon börjar imorgon! jag har pysslat till min piratpistol för att den ska se mer steampunk ut. Och jag har haft in min bruna skinnkappa till skomakaren för helrenovering. Jag var tvungen att betala det hutlösa priset av 80kr. Ingenting! Hade jag mer skinnkläder skullejag lämna in dem en gång I halvåret.

Jag hoppas på att träffa massa trevliga människor på Skecon och kanske till och med skaffa mig någon mer bloggintresserad.

För dig som är något insatt I min värld, jag tar gärna emot frågor om karaktärerna som jag kan svara på med en mininovell

Konsten att hitta besättningsmedlemmar: Mary-Ann

"Du menar att de pengar du ärvde av din farbror är spenderade. Alltihopa." Keegan drog lite missnöjt på munnen.

"Och inte nog med det, du och den där gatungen har tagit lån för mer pengar än vad du ärvde till att börja med." Keegans ögon blev hårda och hans käkar spändes.

"Du är ansvarig för mig din idiot, när hade du tänkt meddela mig om att jag inte har någon hemgift och att du tänkt sluta betal mitt underhåll?" närmast skrek Mary-Ann.

"Jag tänkte erbjuda dig styrmansposten." sa Keegan kallt. Mary-Anns ögon blev stora och hennes knutna händer slappnade av. Hon började säga något men stängde munnen utan att ett ljud passerade hennes läppar. Hon la armarna i kors under brösten och började stryka sig själv långsamt på överarmarna.

"Men jag har ingen erfarenhet och jag är bara arton"

"Från och med det att du kliver ombord är du 22 och gatungen kan lära dig allt du behöver veta."
Mary-Ann slog skamset ner blicken.

"Snälla, berätta inte för Kimothy vad jag sa."

"Skall jag ta det som ett accepterande?" Mary-Ann släppte ner armarna och log sitt skimrande leende.

"När börjar jag kapten?"

Molngläntans gömda pärlor: Pilfinken

Pilfinken var ett av Molngläntans mindre fina caféer. Det var sällan en turist letade sig hit eftersom baren var belägen långt bort från de soliga terraserna ovanpå första ring. Nej, Pilfinken var beläget i den flygande stadens första och nedersta ring. De stora blixtmotorerna hördes tydligt och solens strålar hade aldrig letat sig in hit. Turisterna som anlände till första ring tog genast de vackra hissarna upp till de legendariska trädgårdarna. Där kunde de få all information en nyfiken behövde för att tillfredsställas.

Men även om de fick veta att Molngläntan hade 1434 fasta innevånare stod det inte att de flesta av dem aldrig satt och njöt i solljuset på andra och tredje ring. Innevånarna satt istället bland de tomma dockningstationerna i lufthamnen och beundrade solens upp och nedgång innan hamnen hamnade i stadens skugga.

Pilfinken var dock inte ett tillhåll för hamnarbetare utan var beläget i första rings centrum. Trånga korridorer som bildade ett spindelnät runt de stora motorerna slutade här, nära värmen av de vattentankar som omgav dem.

Kransen, som den innersta gatan kallades var betydligt bredare än resten av nätet och var öppet upp mot andra rings maskinrum. Det var här de som jobbade på andra ring färdades upp längs de smala trapporna och det var här de samlades efter jobbet för att umgås, trädgårdsmästare och städare, målare och guider.

Det var framför allt de som jobbade åt Molngläntans överklass som samlades på Pilfinken för att avnjuta en kopp te och de utsökta små bakelserna. För den som ville få reda på hemligheter var det här det naturliga stället att börja.

En liten aptitretare för dig min vän. Hoppas du blir sugen på mer

P.s. Jag har gett upp att uppdatera på helgerna för hela helgen har jag varit utan internetuppkoppling så från och med nu blir det måndag och torsdagar.

//Den fantastiska Evelina

Migrän och The Hobbit

Antal ord digitalt är samma som förra veckan men de handskrivna sidorna hopar sig.

Att skriva en kort novell var svårare än vad jag förväntat mig. Av flera orsaker men framför allt en distraherande fästman och en trevlig familj. 

Min första idé utvecklades så pass långt att det nu är en scen till boken. Vet inte om jag kan klämma in den i kapitel två men om inte hamnar den i början av bok två.

Nästa idé kommer jag att göra men den behöver sin research. Och när jag kommit fram till det var det söndag. Illa men det är mycket lättare med deadlines så jag kommer kämpa för mina lördagsuppdateringar.

Och sen var det det här med prestationsångest. Tänk om det inte blev bra? Hur mycket kan jag bearbeta min text? Hur lite borde jag egentligen bearbeta den? Jag trodde prestationsångesten kuvats nu när jag läste Kreativt Skrivande men den smyger sig tillbaka. Tack och lov inte lika stark.

Vad har jag annars hittat på i veckan? Haft tvådagars migrän och när den väl släppte hade jag så lågt blodsocker att när jag ställde mig upp svimmade jag tillbaka ner i sängen XD måste skriva en sån scen nu när jag har känslan färskt i minnet.

Något jag haft svårt att skriva förr men som jag nu älskar är ögonblicksscener. Vi övade på dem under kursen och mina texter blir mer flödande. Hum... Det blir kanske en ögonblicksscen på lördag...

Har bytt bakgrundsbild på min padda till en stillbild ur den nya Hobbit trailern

Och min startskärm ser ut så här

Höres på lördag min smygande läsare. Tills dess, ha en underbar Midsommar!

Lindonwing

Antal skrivna ord: 20147

Torsdagarnas blogginlägg kommer handla om mig och mitt skrivande. Lördagarnas blogginlägg kommer vara noveller från min värld.

Denna vecka har jag börjat sommarjobba och jag har fått i princip inget skrivet :'( 

Men! Jag har gett min cosplaykompis Lina det första kapitlet och jag var så sjukt nervös när hon läste det. Mycket MYCKET värre än när jag lämnade in till min responsgrupp på skolan. Då hon är konstnär frågade hon mycket kring hur mina karaktärer ser ut. Jag skriver nämligen mest dialog. Det är mycket roligare och min tanketid kring karaktärer kretsar mer kring att man lätt ska kunna förstå vem som pratar på deras ordval. Så nu har jag fått jobba med deras utseende en hel del. Till exempel så hade alla män skägg på den tiden min bok sa föreställa utspela sig så det har varit intressant att planera kring. 

Vi ska nämligen på Skecon 5-7 juli och jag hoppas att Lina har gjort lite fanart åt mig tills dess B)

Just nu håller jag på att skriva en scen där min huvudperson, Keegan, är hungrig och det går verkligen inte att skriva sånt när man är mätt så har bestämt mig för att äta sen middag idag. Förhoppningsvis går det bättre då. Jag har märkt att om min egen sinnesstämning ligger nära mina karaktärers eller om jag klär mig i mina steampunkinspirerade kläder är det enklare att få ner något vettigt.

Ska börja påta på lördagens mininovell redan nu då jag är bortbjuden på 25års kalas.

Ha det underbart du vackra människa och vi syns snart!

Tillbaka till verkligheten

Dax att ta upp bloggen igen!

Haft ett varierande år av sjukdom och skrivande men trotts alla motgångar har jag planerat hela Lindonwing och skrivit 20 000 ord. vilket är lite mer än en femtedel så slutmålet är någonstans mellan 80 000 och 100 000 ord. Jag har även lagt upp vad jag vill ha i bok två.

Temat på bloggen i framtiden kommer kretsa runt och om Lindonwing och världen den utspelar sig i och mindre kring mig och mina bestyr vilket jag hoppas gör det enklare att blogga.

Höres till veckan mina Steampunk-fans!