XD När jag kopierade över från Word glömde jag det första stycket! Ber så hemskt mycket om ursäkt. uhm, det kanske inte ehövdes för att ni skulle fatta vad som händer men det är i alla fall Miwaelis bild av vad som händer när hon möter Irowael på morgonen den dag Maar får meddelandet om överfallet på Sawael... Så en liten julextre =D
Det här är altså stycket innan kapitel 9...
Miwaeli var nog den enda som såg att Arvtagaren fått veta något upprörande. Hennes bror hade käkarna lite hårdare ihopbitna än vanligt och han utstrålade inte sin vanliga säkerhet.
Hon neg för rådsherrarna innan hon la sin handskbeklädda hand på sin faders axel. Hon viskade några meningslösa avskedsord i hans öra.
Irowael mötte kort hennes blick när hon passerade honom. Hon såg i hans ögon att han förstod att hon anade något. De var tvillingar och när de varit små hade de alltid smitit iväg från sina studier för att gå på äventyr. Det var annorlunda nu. Irowael var arvtagare till Dimhed, hertigdömet klanen Sanglynx härskade över. Hon å andra sidan väntade på att bli bortgift. Hon skred ut ur rådsalen och drog igen dörrarna bakom sig.
Men Miwaeli hade utvecklat en talang för att manipulera som var i klass med hennes brors.
Eftersom tvillingarna var de enda som någonsin lyckats övertala Härskaren att ändra på sitt ord, hade de båda flertalet tjänster att kräva. Miwaeli använde dem noga men flitigt vilket var orsaken att hon ännu inte var gift.
Det sista hon såg när hon drog igen dörrarna var hur Maar, Irowaels magiker, viskade något i hennes fars öra. Informationen fick hertigens ansikte att svagt spegla en känsla hon inte sett på länge. En blandning av förfäran och triumf.
24 dec. 2009
23 dec. 2009
Sawaels irrfärder 9 Miwaeli
Miwaeli är den nyaste karaktären i Sawaels irrfärder, faktiskt bara några månader. Jag skapade henne av behov. För att få ihop alla trådar mot slutet behövdes hon, och sen så hade jag väldigt få tjejer i min saga som helhet ^^
Miwaeli är en härlig karaktär att skriva om då jag använder mina vänners och min mentalitet i henne. Jag hoppas att ni gillar henne =) Och för ni som nu håller på att mörda mig för att detta kapitel inte handlar om Sawael och Ayl måste jag påpeka att det är två kapitel kvar innan det blir dom igen... Men jag borde kunna trycka ihop det i ett jätte långt... Nej två!
Men efter de blir det flertalet kapitel med Sawael och Ayl ;)
Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia
Fylld av kontrollerad ångest gick Miwaeli omkring bland marknadsstånden med sin sällskapsdam och tre livvakter.
Förstrött köpte hon en bred, platt guldkedja med en droppformad rubin ingjuten. Hennes sällskapsdam pratade på om skvallret i slottsköket men Miwaeli lyssnade inte det minsta.
Vad kunde oroa Irowaels annars så lugna sinne? Miwaeli hittade och uteslöt det ena förslaget efter det andra tills hennes värsta farhågor såg ut att besannas. Det hade troligtvis hänt något med en person Irowael brydde sig om. Och det var inte alltför många. Antagligen Yue, Irowaels äldsta vän och livvakt, eller deras halvbror Sawael.
”Ni har inte någon intressant man på kroken?” frågade Miwaeli sin sällskapsdam. Hon hade som alltid kommit in på ämnet män.
”Nej men stallknekten Frizo är rätt söt men...”
”Stallknekt? Siktar du inte högre?” retades Miwaeli. Uni rodnade
”Jag har aldrig fallit för er bror om det är det ni syftar på.”
”Det trodde jag inte häller.” Uni rodnade ännu djupare. ”Du är alldeles för klipsk för att fala i min brors fällor. Nej jag tänkte snarare på unge herr Yue.”
”Jo, han är söt och så men hans familj är alldeles för fin för mig!”
”Säg inte det. Du är vacker och jobbar närmast hertig Sanglynx enda dotter. Det är högre rang än vad han förtjänar.”
”Herr Yue förtjänar det allra bästa!”
”Som jag trodde, du är förtjust i honom. Eller hur?” Uni såg ner på tygerna de plockade bland.
”Vad skulle han se i mig.” sa hon lågt.
”Åh, Uni” skrattade Miwaeli.
”Ditt hår som återspeglar nattens mystik, ditt söta leende och oskuldsfulla rodnad! Det är ett under att du lyckats hålla dig bortafrån Irowael.” Uni fnittrade och log mot sin matmor.
”Om du vill kan jag lägga ett gott ord för dig nästa gång ag ser honom.” log Miwaeli tillbaka.
”Det kan nog dröja ett tag” Miwaeli kände hur fällan slog igen
”Hurså? Har han rest iväg?”
”Han eskorterar er yngre bror på ett diplomatiskt uppdrag till greve Marc.”
”Lord Orange?”
”Helt korrekt min dam.”
”Han har en dotter i Sawaels ålder?” Uni log.
”Jag tror inte herr Sawael vill bosätta sig så långt från Loborg, han är väl rätt hemmakär?
”Korrekt.” Miwaeli såg ner på sin inköpslista och insåg att hon köpt allt. Och ganska mycket mer.
”Vi är klara här” sa hon och le ner pergramentbiten i sin korg.
De vände sig mot slottet och började strosa hemåt
”Jag känner mig dåligt informerad. Varför visste jag inte att Sawael var på väg till greve Marc?”
”Ni var på visit hos Monvulpes när unge herr Sawael gav sig av.”
”Det förklara saken. Men att Yue följde med?”
”Jag tror Arvtagaren är lite smått orolig för unge herr Sawael. Fast jag har inte hört något om oroligheter i eller kring Kivokavemassivet.”
”Men det är alltid svårt att veta vad som pågår på andra sidan stenskölden. Och med tanke på att Mörkerbevarare kan färdas fritt i och på andra sidan bergen, förstår jag om Irowael blir orolig.”
”Ni har alldeles rätt ers nåd.” De fortsatte att samtala om världsliga ting hela vägen genom staden men Miwaeli tänkte inte på vad de sa. Det enda hon hade i tankarna var Maars stela ansikte och hennes fars flin.
Miwaeli är en härlig karaktär att skriva om då jag använder mina vänners och min mentalitet i henne. Jag hoppas att ni gillar henne =) Och för ni som nu håller på att mörda mig för att detta kapitel inte handlar om Sawael och Ayl måste jag påpeka att det är två kapitel kvar innan det blir dom igen... Men jag borde kunna trycka ihop det i ett jätte långt... Nej två!
Men efter de blir det flertalet kapitel med Sawael och Ayl ;)
Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia
Fylld av kontrollerad ångest gick Miwaeli omkring bland marknadsstånden med sin sällskapsdam och tre livvakter.
Förstrött köpte hon en bred, platt guldkedja med en droppformad rubin ingjuten. Hennes sällskapsdam pratade på om skvallret i slottsköket men Miwaeli lyssnade inte det minsta.
Vad kunde oroa Irowaels annars så lugna sinne? Miwaeli hittade och uteslöt det ena förslaget efter det andra tills hennes värsta farhågor såg ut att besannas. Det hade troligtvis hänt något med en person Irowael brydde sig om. Och det var inte alltför många. Antagligen Yue, Irowaels äldsta vän och livvakt, eller deras halvbror Sawael.
”Ni har inte någon intressant man på kroken?” frågade Miwaeli sin sällskapsdam. Hon hade som alltid kommit in på ämnet män.
”Nej men stallknekten Frizo är rätt söt men...”
”Stallknekt? Siktar du inte högre?” retades Miwaeli. Uni rodnade
”Jag har aldrig fallit för er bror om det är det ni syftar på.”
”Det trodde jag inte häller.” Uni rodnade ännu djupare. ”Du är alldeles för klipsk för att fala i min brors fällor. Nej jag tänkte snarare på unge herr Yue.”
”Jo, han är söt och så men hans familj är alldeles för fin för mig!”
”Säg inte det. Du är vacker och jobbar närmast hertig Sanglynx enda dotter. Det är högre rang än vad han förtjänar.”
”Herr Yue förtjänar det allra bästa!”
”Som jag trodde, du är förtjust i honom. Eller hur?” Uni såg ner på tygerna de plockade bland.
”Vad skulle han se i mig.” sa hon lågt.
”Åh, Uni” skrattade Miwaeli.
”Ditt hår som återspeglar nattens mystik, ditt söta leende och oskuldsfulla rodnad! Det är ett under att du lyckats hålla dig bortafrån Irowael.” Uni fnittrade och log mot sin matmor.
”Om du vill kan jag lägga ett gott ord för dig nästa gång ag ser honom.” log Miwaeli tillbaka.
”Det kan nog dröja ett tag” Miwaeli kände hur fällan slog igen
”Hurså? Har han rest iväg?”
”Han eskorterar er yngre bror på ett diplomatiskt uppdrag till greve Marc.”
”Lord Orange?”
”Helt korrekt min dam.”
”Han har en dotter i Sawaels ålder?” Uni log.
”Jag tror inte herr Sawael vill bosätta sig så långt från Loborg, han är väl rätt hemmakär?
”Korrekt.” Miwaeli såg ner på sin inköpslista och insåg att hon köpt allt. Och ganska mycket mer.
”Vi är klara här” sa hon och le ner pergramentbiten i sin korg.
De vände sig mot slottet och började strosa hemåt
”Jag känner mig dåligt informerad. Varför visste jag inte att Sawael var på väg till greve Marc?”
”Ni var på visit hos Monvulpes när unge herr Sawael gav sig av.”
”Det förklara saken. Men att Yue följde med?”
”Jag tror Arvtagaren är lite smått orolig för unge herr Sawael. Fast jag har inte hört något om oroligheter i eller kring Kivokavemassivet.”
”Men det är alltid svårt att veta vad som pågår på andra sidan stenskölden. Och med tanke på att Mörkerbevarare kan färdas fritt i och på andra sidan bergen, förstår jag om Irowael blir orolig.”
”Ni har alldeles rätt ers nåd.” De fortsatte att samtala om världsliga ting hela vägen genom staden men Miwaeli tänkte inte på vad de sa. Det enda hon hade i tankarna var Maars stela ansikte och hennes fars flin.
Sawaels irrfärder 8 ^^ Profetia
Okey, del 8. Det kommer nog en del till senare idag om jag hinner, inget imorn, av förståerliga skäl =P Sen har jag länkat de gamla avsnitten om ni vill läsa dem =) Berätta gärna vad ni tycker, om något låter konstigt och om det saknas något någonstans.
Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
”Har ni funnit något intressant? Någon ofullbordad profetia? Kriamond?” Ett hemlighetsfullt leende förändrade Kriamonds kalla ansikte
”Jag har fått privilegiet att förnya Lukas Detorams profetior och besaningar. Det var han som förutspådde Kviras fall om Världen ville fortsätta leva.” Bibiotikarien kunde inte dölja sin entusiasm och hans berättartempo accelerades.
”Alla hans profetior handlar om världens undergång, eller liknande, och alla hans profetior har slagit in , förutom några få, tre tror jag att det är.”
”Vad är det för vits med att spendera tid på en fullbordad profetia?”
”De innehåller vårt förflutna och i viss mån vår framtid. Och det finns flera olika kända historiker som har skrivit ner hur de besannats och innan dess var det många som försökte sig på att tolka dem på olika sätt.” Irowael gjorde sitt bästa för att inte låta sin obryddhet synas i hans ansikte.
”Har du själv försökt dig på att tolka någon av de som finns kvar?” Kriamond såg lite surt på Irowael.
”Hade just tänkt börja men någon, jag nämner inga namn, fick mig lite ur fattningen.” Irowael himlade med ögonen.
”Hur är det ens möjligt att skåda in i framtiden? Har vi inga egna val?”
”Enligt Lukas är vår största svaghet, men även styrka, vår fria viljaoch i ett brev som är bevarat av honom skrivet klagar han på just denna sak eftersom han tvingas nedteckna framtiden så flummigt.”
”Flummigt?”
”Hans egna ord. Jag tror han menar att han måste skriva så vagt att han irriterar sig på det själv.” Kriamond la ner ytterligare två skriftrullar i korgen och började gå mot sitt arbetsrum.
”Men hur kan någon se in i framtiden?” Irowael följde efter sin väldigt unga lärare och plockade på sig några tunna böcker om psykologi och historia.
”Det kanske är någon avancerad form av Ljusmagi, men jag har ingen aning.” Med en graciös rörelse satte sig Kriamond ner vid sitt skrivbord och skapade ett drygt dussin små ljusklot. De svävade sakta runt de olika skriftrullarna och de skuggor de skapade fick texterna att se levande ut. Irowael satte sig vid det andra av de två skrivborden rummet hade.
”Du har aldrig funderat på att använda lyktor och ljus?” frågade Irowael när några av ljuskloten dansade över till Irowaels valordnade skrivbord.
”Hade det ett tag, sen glömde jag bort dem och jag brände upp nästan hela mitt sovrum.” Han satte ner korgen och började röja undan andra böcker och skrifter ner på golvet. Irowael la ner sina böcker men flyttade över sin stol till Kriamond.
”Nå, hur lyder dessa fantastiska profetior?”
”Vill du läsa någon som är fullbordad eller inte?” Kriamond fixerade sina ljusklot vid olika punkter till vänster och ovanför sig. Hans hand fick inte skugga det han skrev.
”Kviras’ fall kan jag gärna börja med.” Kriamond nickade och plockade upp två skriftrullar ur korgen. En tjock och en väldigt tunn.
”Den tunna är själva profetian och den tjocka är tolkningar och olika versioner av vad som besannades och inte.. Det finns fler skildringar bland historieböckerna, de där är bara kring själva profetian.” Irowael tog emot rullarna och flydde tillbaka till sitt skrivbord.
”kom ihåg att vara försiktig, de där rullarna är gamla.” Irowael nickade sakta men hade redan försjunkit ner i det gamla språket.
Endast ljudet av Kriamonds stålstift hördes. Med sina mjuka handrörelser överförde Kriamond de gamla skrifterna på nytt och bra papper.
”Lyssna till det här.” sa han plötsligt Irowael ryckte till och såg på sin lärare.
”Det verkar handla om kejsarfamiljen” fortsatte Kriamond.
”Hopp kommer hon med
Alla språk hon talar
Varghonan med den nya förordningen
Den heliga kraft hon bär är
Nedärvd från modern
Bevarad i traditionen”
”Den förstod jag inget av. Förutom att du verkar har rätt om att handlar om en kvinna från kejsarens klan. Vad handlar resten av profetian om?”
”Det vanliga. Världens undergång och vilka som ska rädda oss. Den är faktiskt väldigt kort, till och med för att vara Lukas. Och den är ofullbordad.” Kriamonds ansikte sprack upp i ett leende när han sa den sista meningen.
”Någon mer del som är intressant?”
”Jo, jag tror din klan omnämns. Lyssna:”
”Nyckeln till världens liv kommer att födas
Under sommarsolståndets zenit
Bära kärlekens och syndens färger
Och finna det eviga livets hemlighet
Den kraft han döljer är ostoppbar
Ingen av denna värld kan hindra det som måste ske
I detta universum är människan en parasit
Världsaltet kommer att förgöra henne
Men ljus finns i mörkrets stund
Frihetens toner kommer sorgligt att klinga
Hans liv kan bara räddas av den vind som följer honom
För han är virvelvindens mästare
En bräcklig nyckel
En välplacerad kil”
”Hur har den att göra med min klan?” frågade Irowael med blekare ansikte än vanligt.
”Här på Dimhed kanske vitt är kärlekens färg, men på Lukas tid var rött den färg man förknippade med kärlek och synd. Din klanfärg.” Irowael blev om något ännu blekare
”Hur länge sen är det någon läste dessa profetior?” Hans röst var lugn men hans käkar spändes.
”Lugna dig, jag kan inte säga säkert när någon senast läste den här. Nuförtiden är det inte många som tror på profetior. De tror på vad de ser. Men alla färdigutbildade Ljusbärare har full tillgång till biblioteket. Varför ser du så rädd ut?”
”Sawael är född på årets längsta dag. Och jag tror det finns någon där ute som tror på den här profetian.”
Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
”Har ni funnit något intressant? Någon ofullbordad profetia? Kriamond?” Ett hemlighetsfullt leende förändrade Kriamonds kalla ansikte
”Jag har fått privilegiet att förnya Lukas Detorams profetior och besaningar. Det var han som förutspådde Kviras fall om Världen ville fortsätta leva.” Bibiotikarien kunde inte dölja sin entusiasm och hans berättartempo accelerades.
”Alla hans profetior handlar om världens undergång, eller liknande, och alla hans profetior har slagit in , förutom några få, tre tror jag att det är.”
”Vad är det för vits med att spendera tid på en fullbordad profetia?”
”De innehåller vårt förflutna och i viss mån vår framtid. Och det finns flera olika kända historiker som har skrivit ner hur de besannats och innan dess var det många som försökte sig på att tolka dem på olika sätt.” Irowael gjorde sitt bästa för att inte låta sin obryddhet synas i hans ansikte.
”Har du själv försökt dig på att tolka någon av de som finns kvar?” Kriamond såg lite surt på Irowael.
”Hade just tänkt börja men någon, jag nämner inga namn, fick mig lite ur fattningen.” Irowael himlade med ögonen.
”Hur är det ens möjligt att skåda in i framtiden? Har vi inga egna val?”
”Enligt Lukas är vår största svaghet, men även styrka, vår fria viljaoch i ett brev som är bevarat av honom skrivet klagar han på just denna sak eftersom han tvingas nedteckna framtiden så flummigt.”
”Flummigt?”
”Hans egna ord. Jag tror han menar att han måste skriva så vagt att han irriterar sig på det själv.” Kriamond la ner ytterligare två skriftrullar i korgen och började gå mot sitt arbetsrum.
”Men hur kan någon se in i framtiden?” Irowael följde efter sin väldigt unga lärare och plockade på sig några tunna böcker om psykologi och historia.
”Det kanske är någon avancerad form av Ljusmagi, men jag har ingen aning.” Med en graciös rörelse satte sig Kriamond ner vid sitt skrivbord och skapade ett drygt dussin små ljusklot. De svävade sakta runt de olika skriftrullarna och de skuggor de skapade fick texterna att se levande ut. Irowael satte sig vid det andra av de två skrivborden rummet hade.
”Du har aldrig funderat på att använda lyktor och ljus?” frågade Irowael när några av ljuskloten dansade över till Irowaels valordnade skrivbord.
”Hade det ett tag, sen glömde jag bort dem och jag brände upp nästan hela mitt sovrum.” Han satte ner korgen och började röja undan andra böcker och skrifter ner på golvet. Irowael la ner sina böcker men flyttade över sin stol till Kriamond.
”Nå, hur lyder dessa fantastiska profetior?”
”Vill du läsa någon som är fullbordad eller inte?” Kriamond fixerade sina ljusklot vid olika punkter till vänster och ovanför sig. Hans hand fick inte skugga det han skrev.
”Kviras’ fall kan jag gärna börja med.” Kriamond nickade och plockade upp två skriftrullar ur korgen. En tjock och en väldigt tunn.
”Den tunna är själva profetian och den tjocka är tolkningar och olika versioner av vad som besannades och inte.. Det finns fler skildringar bland historieböckerna, de där är bara kring själva profetian.” Irowael tog emot rullarna och flydde tillbaka till sitt skrivbord.
”kom ihåg att vara försiktig, de där rullarna är gamla.” Irowael nickade sakta men hade redan försjunkit ner i det gamla språket.
Endast ljudet av Kriamonds stålstift hördes. Med sina mjuka handrörelser överförde Kriamond de gamla skrifterna på nytt och bra papper.
”Lyssna till det här.” sa han plötsligt Irowael ryckte till och såg på sin lärare.
”Det verkar handla om kejsarfamiljen” fortsatte Kriamond.
”Hopp kommer hon med
Alla språk hon talar
Varghonan med den nya förordningen
Den heliga kraft hon bär är
Nedärvd från modern
Bevarad i traditionen”
”Den förstod jag inget av. Förutom att du verkar har rätt om att handlar om en kvinna från kejsarens klan. Vad handlar resten av profetian om?”
”Det vanliga. Världens undergång och vilka som ska rädda oss. Den är faktiskt väldigt kort, till och med för att vara Lukas. Och den är ofullbordad.” Kriamonds ansikte sprack upp i ett leende när han sa den sista meningen.
”Någon mer del som är intressant?”
”Jo, jag tror din klan omnämns. Lyssna:”
”Nyckeln till världens liv kommer att födas
Under sommarsolståndets zenit
Bära kärlekens och syndens färger
Och finna det eviga livets hemlighet
Den kraft han döljer är ostoppbar
Ingen av denna värld kan hindra det som måste ske
I detta universum är människan en parasit
Världsaltet kommer att förgöra henne
Men ljus finns i mörkrets stund
Frihetens toner kommer sorgligt att klinga
Hans liv kan bara räddas av den vind som följer honom
För han är virvelvindens mästare
En bräcklig nyckel
En välplacerad kil”
”Hur har den att göra med min klan?” frågade Irowael med blekare ansikte än vanligt.
”Här på Dimhed kanske vitt är kärlekens färg, men på Lukas tid var rött den färg man förknippade med kärlek och synd. Din klanfärg.” Irowael blev om något ännu blekare
”Hur länge sen är det någon läste dessa profetior?” Hans röst var lugn men hans käkar spändes.
”Lugna dig, jag kan inte säga säkert när någon senast läste den här. Nuförtiden är det inte många som tror på profetior. De tror på vad de ser. Men alla färdigutbildade Ljusbärare har full tillgång till biblioteket. Varför ser du så rädd ut?”
”Sawael är född på årets längsta dag. Och jag tror det finns någon där ute som tror på den här profetian.”
22 dec. 2009
Långt bildinlägg eller Vad jag gjort under hösten =D
Okey, som vanligt UNDER varje bild ;)
Det här är ett gammalt kort från i höstas taget en lördag. Dan efter började höststormarna med sina meterhöga vågor och grå himmel.
Under novemberlovet jobbade jag åt Boliden och tjänade lite pengar =)
Det blev fort halt, under novemberlovet hade vi lite snö, men den smälte =( Här ovan är två bromsträck från en väldigt fin sladd.
Hade över mina vänner och kunde inte vänta på att få Cajsa att prova min... ... ... Farmors moster tror jag det var.... i alla fall: Balklänning^^ Cute!
Ja, vad säger man... Jag med svärd ;)
Till första advent var det fullt upp, fredag blev man svinvaccinerad, hade konsert med kören, och ja vi sjöng i kåpor =D lördag konsert med Adventsorkester OCH konsert med United, igen, vi hade två konserter och söndag var det första adventsfirande i kyrkan, med Adventsorkestern... För att inte tala om att jag var ute med kompisar både fredag och lördag kväll... inte bra för min lilla erimit-själ. =P
Hum... Lördag kväll innan första advent tror jag... Vi står i Vitbergsbacken och du ser Skelleftes ljus nedanför.
Vi har haft snö hela december =D Klå det! Och det här är ett kort på hur det såg ut på min gata just när den kommit.
Och självklart var jag tvungen att ha med en av mina (hundratals) månskensbilder... Och SNÖ!!!!
Men det var lite knapert vissa dagar. Här hade jag sovmorgon så klockan är väl nästan halv tio och solen har inte gått upp än
Okey jag vet att det här ser ut som en normal bild av min vän (och sötmes) Mich men det äe det INTE! Lurade! Det är en bild som bevisar att jag har en egen bilnyckel (Se, se, nere i högra hörnet) och hur skrivboken ser ut som jag för det mesta bär med mig
Sen var jag på nobelföreläsning i Umeå, och det skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg om... och det tror jag att jag gör, så här ser hon ut i alla fall, Ada Yonath
Jag hängde med rätt bra, har just haft om ribosomer och proteinsyntesen i biologin men när vi kom in på kemin blev jag totalt...lost...
Sista skoldagen var den 18/12 vi har 23 dagar jullov mina vänner! Och jag gav Josi tavelkritor i julklapp som hon inte var sen att använda. Och bara som kommentar så hatar Michelle fysik =P
Och här har vi henne, den allsmäktiga Josi som ska följa mig till Irland i januari och som skriver Michelle så fint på tavlan, oj, jag glömde nämna att hon ritade ovanståeende bild med fel hand =)
Jul, jul, strålande jul, hoppas ni alla får ett fantastiskt jullov med mycket ljus och glädje! Jag försökte ta ett kort på all den snö vi fått, det är nog över tre deci nu, men min mobil tar inte så fina bilder i mörker ^^; Nedan är jag iklädd mina bröders kläder och redo för att ta mig ann Sawaels irrfärder ;)
Tack och hej så synes vi nog snart, typ imorn!
Det här är ett gammalt kort från i höstas taget en lördag. Dan efter började höststormarna med sina meterhöga vågor och grå himmel.
Under novemberlovet jobbade jag åt Boliden och tjänade lite pengar =)
Det blev fort halt, under novemberlovet hade vi lite snö, men den smälte =( Här ovan är två bromsträck från en väldigt fin sladd.
Hade över mina vänner och kunde inte vänta på att få Cajsa att prova min... ... ... Farmors moster tror jag det var.... i alla fall: Balklänning^^ Cute!
Ja, vad säger man... Jag med svärd ;)
Till första advent var det fullt upp, fredag blev man svinvaccinerad, hade konsert med kören, och ja vi sjöng i kåpor =D lördag konsert med Adventsorkester OCH konsert med United, igen, vi hade två konserter och söndag var det första adventsfirande i kyrkan, med Adventsorkestern... För att inte tala om att jag var ute med kompisar både fredag och lördag kväll... inte bra för min lilla erimit-själ. =P
Hum... Lördag kväll innan första advent tror jag... Vi står i Vitbergsbacken och du ser Skelleftes ljus nedanför.
Vi har haft snö hela december =D Klå det! Och det här är ett kort på hur det såg ut på min gata just när den kommit.
Och självklart var jag tvungen att ha med en av mina (hundratals) månskensbilder... Och SNÖ!!!!
Men det var lite knapert vissa dagar. Här hade jag sovmorgon så klockan är väl nästan halv tio och solen har inte gått upp än
Okey jag vet att det här ser ut som en normal bild av min vän (och sötmes) Mich men det äe det INTE! Lurade! Det är en bild som bevisar att jag har en egen bilnyckel (Se, se, nere i högra hörnet) och hur skrivboken ser ut som jag för det mesta bär med mig
Sen var jag på nobelföreläsning i Umeå, och det skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg om... och det tror jag att jag gör, så här ser hon ut i alla fall, Ada Yonath
Jag hängde med rätt bra, har just haft om ribosomer och proteinsyntesen i biologin men när vi kom in på kemin blev jag totalt...lost...
Sista skoldagen var den 18/12 vi har 23 dagar jullov mina vänner! Och jag gav Josi tavelkritor i julklapp som hon inte var sen att använda. Och bara som kommentar så hatar Michelle fysik =P
Och här har vi henne, den allsmäktiga Josi som ska följa mig till Irland i januari och som skriver Michelle så fint på tavlan, oj, jag glömde nämna att hon ritade ovanståeende bild med fel hand =)
Jul, jul, strålande jul, hoppas ni alla får ett fantastiskt jullov med mycket ljus och glädje! Jag försökte ta ett kort på all den snö vi fått, det är nog över tre deci nu, men min mobil tar inte så fina bilder i mörker ^^; Nedan är jag iklädd mina bröders kläder och redo för att ta mig ann Sawaels irrfärder ;)Tack och hej så synes vi nog snart, typ imorn!
17 dec. 2009
Nya full metal alchemist
Okey, min favoritserie har fått en remake! Full Metal Alchemist är i grunden en manga (serie i pocketform) och handlar om bröderna Edward och Alphonse Elric som när de försökt sig på förbjuden Alkemi, att återuppvecka sin döda mor, förlorat större delar av sina kroppar, Al, den yngre har bara sin själ som är bunden i en rustning och Edward har förlorat sin högra arm och vänstra ben.
Serien har stora influenser av steampunk, hanterar alvarliga problem samtidigt som den är spännande! =D
Den första animen som gjordes på den här serien fick 51 episoder och en film, men den höll sig inte till mangan mot slutet utan gjorde ett eget slut. Men bra ändå. Den nya serien följer i princip mangan, även om den kortar ner många bihandlingar och fokuserar på den röda tråden.
Började se igår och är nog fast ett tag ^^;
Avsnitten kommer ut en gång i veckan och nu är dom inne på dryga 30 avsnitt.
Bästa avsnitten hitintills: 17 och 19 =D
p.s. gillar sången ;)
10 dec. 2009
Kort uppdatering
Mitt rum är ett bombnedslag... Det började rinna vatten från taket den 14 november så jag har inte haft tillgång till datorn hemmavid =(
Men nu är det fixat och ett nytt innertak är på väg upp och jag kan troligen flytta tillbaka nu till helgen. ^^
Detta har orsakat (det och alla prov) att jag inte skrivit över något mer till datorn. Men snart sätter jag igång ingen! 23 dagars jullov borde ge något =D
Sen ska jag få fara till Umeå Universitet och lyssna på nobelpristagaren i kemi Ada Yonath! PEPP!
Sawaels irrfärder: Stillastående men upptas snart igen
Lindonwing: Skriver på utkastet varje dag
Övriga noveller: Ligger på is, både idé, utkast och digitaliseringsmässigt
Men nu är det fixat och ett nytt innertak är på väg upp och jag kan troligen flytta tillbaka nu till helgen. ^^
Detta har orsakat (det och alla prov) att jag inte skrivit över något mer till datorn. Men snart sätter jag igång ingen! 23 dagars jullov borde ge något =D
Sen ska jag få fara till Umeå Universitet och lyssna på nobelpristagaren i kemi Ada Yonath! PEPP!
Sawaels irrfärder: Stillastående men upptas snart igen
Lindonwing: Skriver på utkastet varje dag
Övriga noveller: Ligger på is, både idé, utkast och digitaliseringsmässigt
14 nov. 2009
Sawaels irrfärder 7, aka hela min värld
Det här är egentligen slutet på förra kapitlet, som jag inte orkade skriva klart ^^;
Så här kommer ett kort kapitel :p
Sawael kände hur smärtan sköt genom sina armar och han knep ihop ögonen för att inte börja gråta. Ayl vek de avlånga bladen längsefter och började lägga dem i såret på Sawaels högerarm.
”Vad gör du?” hans röst var matt och grötig.
”Jag hjälper dig.” svarade Ayl kort. Hon avslutade hans högerarm och gjorde snabbt samma sak med hans vänstra. Ayl tog bort sina blodiga händer och drog dem genom mossan för att försöka få bort det värsta. Sawael ville bara rycka bort sina händer från Ayls knän men vågade inte. Han visste vad hon var kapabel till.
Ayl tog upp det långa metallföremålet som hängde kring hennes hals och nu såg Sawael att det var två silverstavar som gick ihop på ena sidan till ett litet handtag. Hon slog den lätt mot huvudet och höll den mot örat.
Efter de första två tonerna Ayl sjöng skrek Sawael av smärta. Allt blev till en grådaskig dimma innan det blev svart.
För andra gången väcktes Sawael av en spann iskallt vatten. Även om det kändes som om han återupplevde samma händelse var hans känslor helt annorlunda. Han vaknade till en frid han inte haft på länge.
Hällen han låg på var varm och han låg och njöt av solens strålar. Förskräckt satte han sig upp när han kom ihåg Ayl. Och mycket riktigt, på hans högra sida satt kvinnan som dödat Mink och njöt av solljuset. I knäet hade hon sin näverkorg. Den var fortfarande blöt av vattnet hon hällt över Sawael.
”Varför var du tillfångatagen av en Mörk?” Sawael satt tyst och sorgen välde upp inom honom.
”Jag vet inte.” sa han lågt. Ayl satte ifrån sig korgen och lutade sig bakåt på underarmarna.
”Dina följeslagare dog” konstaterade Ayl känslolöst. Sawael nickade och gav ifrån sig ett jakande läte.
”Berätta för mig om vad som hände.” Sawael drog upp sina knän och höll om dom. Han berättade tyst om hur brevet hade kommit och hur de hade gett sig av hemåt, hur de anfallits, kämpat och hur han flytt på Totty. Och ur Mink kommit efter honom. Det var svårt att avgöra om Ayl lyssnade då hennes ögon var förbundna men hon hade bett om att få veta.
”Vilken släkt tillhör du?” Hon hade lyssnat men nu ville Sawael ta tillbaka allt han sagt. Han ville inte tala om sitt efternamn om hon inte redan visste det! Han var i tillräckligt mycket svårigheter som det var. Men, hade han något val? Han kastade en hastig blick på Ayl. Hon såg inte farlig ut. Tvärtom! Hon var kanske lika gammal som Sawaels äldre tvillingsyskon, om inte äldre. Och över henne låg något fragilt, som om hon skulle gå sönder om man tog tag i henne. Men det faktum att han inte kunde se hennes ögon fick Sawael att rysa.
”Sanglynx.” sa han spänt.
”Blodlo” översatte Ayl kortfattat. Sawael hade tänkt fråga varför hon kunde det gamla språket men Ayl fortsatte:
”Det betyder att du bär röda kläder, om du vill passera obemärkt genom Fjällbäck får vi förklä dig.” Hon hoppade upp på fötter och tog upp Sawaels sönderskurna klädnad. Hon la den över armen och drog fram silverföremålet igen. Snabbt sjöng hon en avancerad melodi och det vackra tyget förlorade sin färg, blev grövre och de långa ärmarna blev kortare.
”Aldrig att jag bär den där.” sa Sawael äcklat. Förnedringen skar inom honom. Ayl ryckte bara på axlarna och slängde tunikan framför Sawaels fötter. Hon sjöng några toner till och Sawaels ridstövlar föll sönder till trådslitna sandaler och hans byxor började remsas upp nedifrån.
Med ett litet protesterade ljud tog Sawael tag i den brundaskiga tunikan och började dra den över huvudet. Hans byxor slutade förändras. Han ställde sig upp, röd i ansiktet av förödmjukelse.
Ayl började vandra iväg men Sawael stod kvar, han hade inte tänkt följa en kvinna som utan ånger förolämpat honom.
Hon skulle komma tillbaka, ingen lämnade en ung ädling på det sättet! Direkt efter att han tänkt klart tanken började Sawael tvivla. Hon hade visat i både ord och handling vad hennes etikett gick för. Och hon hade dödat Mink.
Han stod kvar ett tag, osäker om vad han skulle göra. Han såg ner på sina slitna kläder och suckade. Ayl skulle inte komma tillbaka.
Med trötta fötter och långsamma steg försvann Sawael ner efter bergsstigen. Ännu en gång fick smältvattnet porla ifred.
Så här kommer ett kort kapitel :p
Sawael kände hur smärtan sköt genom sina armar och han knep ihop ögonen för att inte börja gråta. Ayl vek de avlånga bladen längsefter och började lägga dem i såret på Sawaels högerarm.
”Vad gör du?” hans röst var matt och grötig.
”Jag hjälper dig.” svarade Ayl kort. Hon avslutade hans högerarm och gjorde snabbt samma sak med hans vänstra. Ayl tog bort sina blodiga händer och drog dem genom mossan för att försöka få bort det värsta. Sawael ville bara rycka bort sina händer från Ayls knän men vågade inte. Han visste vad hon var kapabel till.
Ayl tog upp det långa metallföremålet som hängde kring hennes hals och nu såg Sawael att det var två silverstavar som gick ihop på ena sidan till ett litet handtag. Hon slog den lätt mot huvudet och höll den mot örat.
Efter de första två tonerna Ayl sjöng skrek Sawael av smärta. Allt blev till en grådaskig dimma innan det blev svart.
För andra gången väcktes Sawael av en spann iskallt vatten. Även om det kändes som om han återupplevde samma händelse var hans känslor helt annorlunda. Han vaknade till en frid han inte haft på länge.
Hällen han låg på var varm och han låg och njöt av solens strålar. Förskräckt satte han sig upp när han kom ihåg Ayl. Och mycket riktigt, på hans högra sida satt kvinnan som dödat Mink och njöt av solljuset. I knäet hade hon sin näverkorg. Den var fortfarande blöt av vattnet hon hällt över Sawael.
”Varför var du tillfångatagen av en Mörk?” Sawael satt tyst och sorgen välde upp inom honom.
”Jag vet inte.” sa han lågt. Ayl satte ifrån sig korgen och lutade sig bakåt på underarmarna.
”Dina följeslagare dog” konstaterade Ayl känslolöst. Sawael nickade och gav ifrån sig ett jakande läte.
”Berätta för mig om vad som hände.” Sawael drog upp sina knän och höll om dom. Han berättade tyst om hur brevet hade kommit och hur de hade gett sig av hemåt, hur de anfallits, kämpat och hur han flytt på Totty. Och ur Mink kommit efter honom. Det var svårt att avgöra om Ayl lyssnade då hennes ögon var förbundna men hon hade bett om att få veta.
”Vilken släkt tillhör du?” Hon hade lyssnat men nu ville Sawael ta tillbaka allt han sagt. Han ville inte tala om sitt efternamn om hon inte redan visste det! Han var i tillräckligt mycket svårigheter som det var. Men, hade han något val? Han kastade en hastig blick på Ayl. Hon såg inte farlig ut. Tvärtom! Hon var kanske lika gammal som Sawaels äldre tvillingsyskon, om inte äldre. Och över henne låg något fragilt, som om hon skulle gå sönder om man tog tag i henne. Men det faktum att han inte kunde se hennes ögon fick Sawael att rysa.
”Sanglynx.” sa han spänt.
”Blodlo” översatte Ayl kortfattat. Sawael hade tänkt fråga varför hon kunde det gamla språket men Ayl fortsatte:
”Det betyder att du bär röda kläder, om du vill passera obemärkt genom Fjällbäck får vi förklä dig.” Hon hoppade upp på fötter och tog upp Sawaels sönderskurna klädnad. Hon la den över armen och drog fram silverföremålet igen. Snabbt sjöng hon en avancerad melodi och det vackra tyget förlorade sin färg, blev grövre och de långa ärmarna blev kortare.
”Aldrig att jag bär den där.” sa Sawael äcklat. Förnedringen skar inom honom. Ayl ryckte bara på axlarna och slängde tunikan framför Sawaels fötter. Hon sjöng några toner till och Sawaels ridstövlar föll sönder till trådslitna sandaler och hans byxor började remsas upp nedifrån.
Med ett litet protesterade ljud tog Sawael tag i den brundaskiga tunikan och började dra den över huvudet. Hans byxor slutade förändras. Han ställde sig upp, röd i ansiktet av förödmjukelse.
Ayl började vandra iväg men Sawael stod kvar, han hade inte tänkt följa en kvinna som utan ånger förolämpat honom.
Hon skulle komma tillbaka, ingen lämnade en ung ädling på det sättet! Direkt efter att han tänkt klart tanken började Sawael tvivla. Hon hade visat i både ord och handling vad hennes etikett gick för. Och hon hade dödat Mink.
Han stod kvar ett tag, osäker om vad han skulle göra. Han såg ner på sina slitna kläder och suckade. Ayl skulle inte komma tillbaka.
Med trötta fötter och långsamma steg försvann Sawael ner efter bergsstigen. Ännu en gång fick smältvattnet porla ifred.
12 nov. 2009
Torsdag: En bra dag!
Fast egentligen inte hela dagen... Hela dagen har jag suttit på nålar eftersom min bror ringde i morse och sa att han och hans flickvän nu var på BB! Först när när jag var på väg till SSB-repet började kände jag den vanliga torsdagsglädjen. Sju minuter innan jag kom fram till musikskolan ringde mamma och sa att Joel och Ana-Maria hade fått barn!
JAG ÄR FASTER!!!
Vi hade förlängt rep, med lång paus mitt i med varmkorv. Inte tillräckligt lång för att hinna prata omkull alla mina kompisar där, men nästan. (Eller vad säger du Mich?)
Efter repet fick jag skjuts av bastrombonisten till Pingst där Gospel-repet redan hade hållit på ett bra tag(1 1/2 timme) men det var förlängt och jag fick min veckodos av körsång.
Vi fick springa lite tidigare därifrån för att hinna med bussen men men... Fast det slutade med att vi inte åkte med bussen. Vi (Jag,Lillan och Lillans lillasyster) lyckades få skjuts av vår vän (bastrombonisten) som var ute och sladdade i all sköns ro. =p
Vägen hem gick fort, fast när vi väl var där bestämde vi oss för att ha lite kul bland kvarteren XD
Det var länge sen jag haft så kul. Blivit faster, spelat/sjungit från 16.30 - 20.45 och sladdat omkring i nästan 40 min på det perfekta väglaget som nu råder. =D
Det blev inte alltför mycket skrivande idag även om det hann bli några sidor på min nyaste novell. Den heter Lindonwing och är faktiskt på svenska... tror jag ska ändra titeln sen någon gång... Och det är i alla fall en liten steampunk novell/roman. Till den här använde jag många av de scener jag hittade på för några år sen och även några lappar ur mitt idéskrin. Det är väldigt lite nytt jag gör, förutom att nedteckna den, för att se hur bra jag kan arbeta utifrån mina små idé-lappar.
Den kommer troligtvis inte publiceras här då jag ägnar min "dataskrivtid" åt Sawaels irrfärder.
Kör så försiktigt ni vågar högt ärade vänner och på återseende... Då troligtvis med nästa del av Sawaels irrfärder.
JAG ÄR FASTER!!!
Vi hade förlängt rep, med lång paus mitt i med varmkorv. Inte tillräckligt lång för att hinna prata omkull alla mina kompisar där, men nästan. (Eller vad säger du Mich?)
Efter repet fick jag skjuts av bastrombonisten till Pingst där Gospel-repet redan hade hållit på ett bra tag(1 1/2 timme) men det var förlängt och jag fick min veckodos av körsång.
Vi fick springa lite tidigare därifrån för att hinna med bussen men men... Fast det slutade med att vi inte åkte med bussen. Vi (Jag,Lillan och Lillans lillasyster) lyckades få skjuts av vår vän (bastrombonisten) som var ute och sladdade i all sköns ro. =p
Vägen hem gick fort, fast när vi väl var där bestämde vi oss för att ha lite kul bland kvarteren XD
Det var länge sen jag haft så kul. Blivit faster, spelat/sjungit från 16.30 - 20.45 och sladdat omkring i nästan 40 min på det perfekta väglaget som nu råder. =D
Det blev inte alltför mycket skrivande idag även om det hann bli några sidor på min nyaste novell. Den heter Lindonwing och är faktiskt på svenska... tror jag ska ändra titeln sen någon gång... Och det är i alla fall en liten steampunk novell/roman. Till den här använde jag många av de scener jag hittade på för några år sen och även några lappar ur mitt idéskrin. Det är väldigt lite nytt jag gör, förutom att nedteckna den, för att se hur bra jag kan arbeta utifrån mina små idé-lappar.
Den kommer troligtvis inte publiceras här då jag ägnar min "dataskrivtid" åt Sawaels irrfärder.
Kör så försiktigt ni vågar högt ärade vänner och på återseende... Då troligtvis med nästa del av Sawaels irrfärder.
9 nov. 2009
Sawaels irrfärder 6, eller, Smältvatten
Det här kapitlet borde egentligen ha blivit längre... Men det är ju en dag imorgon också...(fast vänta nu, jag borde göra fysik...och svenska...och projektarbete...)
Varsågod och ursäkta att det har tagit sådan tid för mig att uppdatera. Jag kommer göra Sawael mer misserabel och ... borta... i det här kapitlet framöver men jag hade inte orken att skriva sånt idag. ^^; Och skriv gärna vad ni tycker!
Som inledning kan vi börja med en liten tillbakablick:
”Om ni inte syftade på ungtuppen när du sa att jag tagit något som inte tillhör mig, vad syftade ni på?” Mink såg med mörkblå ögon upp på kvinnan som hånleende satt på bergväggen.
”Dum fråga, man kan inte äga människoliv.” Ayl tog sats mot bergväggen och flög ner mot Mink.
Mink backade kvickt några steg bakåt men vattnet som skyddat hans stensvärd hängde kvar för att dela sig i flertalet dolkar. Sawael hann inte räkna dem men han gissade att det kunde vara åtta. Med ett segervisst leende attackerade Mink med sänkt svärd. Men innan han höjt vapnet avbröt han attacken för att ställa sig några steg ifrån Ayl. När vattendolkarna kom nära Ayls kropp började de smått bubbla för att när de träffade henne förångas till små moln.
”Du är en förpestad Ljus.” sa Mink oberört.
”Nej, men jag lånar friskt av deras kraftkällor.”
Sawael kämpade med sina blödande armar, om ingen hjälpte honom snart skulle han förblöda. Han hade ett svagt minne från när han varit liten om att blodet i armarna inte kan blöda uppåt. Han sträckte förtvivlat upp händerna mot himlen i hopp om att blödningarna skulle avta. Eftersom han inte hade något bättre för sig iakttog han de två stridande magikerna. Ayl och Mink hade inte kämpat på allvar förrän nu. Sawael såg dimmigt på de två, nu var de verkligen ute efter att döda varandra. Sawael reflekterade över att ingen av dem använde någon mer magi, det var en vanlig duell, även om Sawael aldrig sett någon slåss med en stav på det sättet förut. Och det var nog den som gav henne ett litet övertag. Hennes längre vapen gav henne större spelrum.
Mink snubblade till och för ett ögonblick trodde Sawael att Ayl skulle döda den Mörka, men hon bara skrattade åt honom. Mink morrade och hans blå ögon övergick till sin normala svarta färg. Hejdlöst fortsatte Mink attackera.
Den här gången var misstaget mycket mindre och Sawael hann knappt se Ayl reagera innan Minks kropp blev lealös. Ayl hade spetsat den unga magikern på sin stav. Det gulvita träet hade förvandlats. Den raka staven hade blivit spetsig och blodröd när den trängt igenom Minks bröstkorg. Men ett ljud som alltid skulle finnas i Sawaels minne gled det svarta svärdet ur magikerns hand ner på den steniga marken.
Ayls stav förändrades än en gång. Hon hade backat ett steg från Mink och den fallne magikern låg nu utsträckt på den sluttande marken. Staven skruvades tyst likt glödgat järn och böjdes . Ayls mun var likgiltig om inte sorglig.
”Mink, antar jag, du valde fel väg i livet.” sa hon tyst. Hon böjde sig ner, slöt den fallnes ögon och la honom på rygg. Varligt placerade hon hans händer i kors över det röda hålet i hans tunika.
Sawael såg henne ta ett steg tillbaka och stöta staven i marken. Stenar i storleksordningen omkring en knyten näve började rulla över marken mot den fallnes kropp. De la sig till rätta och när de skrapade ljuden upphörde hade de bildat en gravhög.
”Åter till de levande.” sa Ayl för sig själv och vände sig mot Sawael.
”Följ mig.” Sawael hade tänkt protestera men med en syn som var dimmig av tårar och armar som nu var helt blodiga hade han inget val. Tyst reste han sig. Ayl tog upp sin korg med blommor och började sakta och försiktigt gå i riktning mot Fjällbäck. Sawael följde efter, skadad bunden och illa till mods.
Bara runt nästa klipphylla bildade smältvatten från glaciären ovanför en liten damm innan det fortsatte sin väg nedför berget. Ayl satte sig på huk och la ner staven och korgen bredvid sig. Kvickt drog hon upp ärmarna upp över armbågarna och började ihärdigt tvätta sig. Sawael rodnade och vände bort blicken, han hade aldrig sett en kvinnas nakna armar förut.
”Du blöder, tvätta dina sår sår och se till att de är rena.” Sawael såg ner i marken.
”Mina armar är bundna.” Han tänkte lägga till ett Macto men han ville inte ge den här kvinnan någon gratis titel.
”Varför sa du inte det med en gång? Idiot.” Ayl sträckte fram sina nytvättade händer och Sawael sträckte förnedrat fram sina så att de nuddade hennes. Ayl drog upp en vanlig kniv ur bältet och skar av repet.
”Tvätta dig nu innan du svimmar av blodförlust.” kommenterade Ayl. Sawael krängde av sig sin sidoknäppta klädnad och bara iförd sina ridbyxor och en ärmlös överdel la han ner sina såriga armar i vattnet. Sawael drog ljudligt efter andan. Vattnet var iskallt och det skar in i hanns sår.
”Vattnet är nog renare där det rinner.” påpekade Ayl kort och började tvätta sin blodstänkta stav. Sawael gav henne en arg blick och tog upp sina armar ur den lilla dammen för att skölja dem var för sig under det fallande vattnet. Ayl började noggrant tvätta sina händer en gång till och Sawael var noga med att inte komma i närheten av dom.
Ayl famlade i luften i några ögonblick innan hon hittade korgen och tog upp några av de vita blommorna. Hon drog systematisk av de långa bladen och slängde iväg stjälkarna. Hon satte sig vant på knä på den våta laven.
”Lägg dina händer på mina knän.” Sawaels kinder, hals och öron var lika röda som hans klädnad när den var ren. Men hur han än såg på det hade Ayl befriat honom, och han kände hur trött han var. Och den svidande smärtan hade börjat försvinna. Höll han på att tappa känseln? Väldigt försiktigt satte han sig ner på knä och la sina fingertoppar längst ut på Ayls knän. Hon placerade sina händer ovanpå hans och strök försiktigt längst kanten på de långa såren.
Varsågod och ursäkta att det har tagit sådan tid för mig att uppdatera. Jag kommer göra Sawael mer misserabel och ... borta... i det här kapitlet framöver men jag hade inte orken att skriva sånt idag. ^^; Och skriv gärna vad ni tycker!
Som inledning kan vi börja med en liten tillbakablick:
”Som jag sa, visst var det bara uppvärmningen?” Mink log segervisst. Ayl flinade tillbaka.
”Jag kanske måste börja slåss seriöst, du har ju nästan tallang.”
”Om du vill att Sawael ska ta sig levande härifrån kan du lika gärna ge upp, om jag dör kommer jag att ta honom med mig!” Ayl la staven över sina knän.
”Du är alltså rädd för mig? Och om du tror att jag är ute efter snorvalpen har du fel. Men jag säger aldrig nej till en chans att få spöa upp en Mörk, det är alltid intressant.” Sawael låg på sida men tvingade sig upp i sittande ställning.
”Hoppet är det sista som överger människan!” viskade han för att övertyga sig själv om att livet fanns inom räckhåll.
”Irowael, hjälp mig!”
”Jag kanske måste börja slåss seriöst, du har ju nästan tallang.”
”Om du vill att Sawael ska ta sig levande härifrån kan du lika gärna ge upp, om jag dör kommer jag att ta honom med mig!” Ayl la staven över sina knän.
”Du är alltså rädd för mig? Och om du tror att jag är ute efter snorvalpen har du fel. Men jag säger aldrig nej till en chans att få spöa upp en Mörk, det är alltid intressant.” Sawael låg på sida men tvingade sig upp i sittande ställning.
”Hoppet är det sista som överger människan!” viskade han för att övertyga sig själv om att livet fanns inom räckhåll.
”Irowael, hjälp mig!”
”Om ni inte syftade på ungtuppen när du sa att jag tagit något som inte tillhör mig, vad syftade ni på?” Mink såg med mörkblå ögon upp på kvinnan som hånleende satt på bergväggen.
”Dum fråga, man kan inte äga människoliv.” Ayl tog sats mot bergväggen och flög ner mot Mink.
Mink backade kvickt några steg bakåt men vattnet som skyddat hans stensvärd hängde kvar för att dela sig i flertalet dolkar. Sawael hann inte räkna dem men han gissade att det kunde vara åtta. Med ett segervisst leende attackerade Mink med sänkt svärd. Men innan han höjt vapnet avbröt han attacken för att ställa sig några steg ifrån Ayl. När vattendolkarna kom nära Ayls kropp började de smått bubbla för att när de träffade henne förångas till små moln.
”Du är en förpestad Ljus.” sa Mink oberört.
”Nej, men jag lånar friskt av deras kraftkällor.”
Sawael kämpade med sina blödande armar, om ingen hjälpte honom snart skulle han förblöda. Han hade ett svagt minne från när han varit liten om att blodet i armarna inte kan blöda uppåt. Han sträckte förtvivlat upp händerna mot himlen i hopp om att blödningarna skulle avta. Eftersom han inte hade något bättre för sig iakttog han de två stridande magikerna. Ayl och Mink hade inte kämpat på allvar förrän nu. Sawael såg dimmigt på de två, nu var de verkligen ute efter att döda varandra. Sawael reflekterade över att ingen av dem använde någon mer magi, det var en vanlig duell, även om Sawael aldrig sett någon slåss med en stav på det sättet förut. Och det var nog den som gav henne ett litet övertag. Hennes längre vapen gav henne större spelrum.
Mink snubblade till och för ett ögonblick trodde Sawael att Ayl skulle döda den Mörka, men hon bara skrattade åt honom. Mink morrade och hans blå ögon övergick till sin normala svarta färg. Hejdlöst fortsatte Mink attackera.
Den här gången var misstaget mycket mindre och Sawael hann knappt se Ayl reagera innan Minks kropp blev lealös. Ayl hade spetsat den unga magikern på sin stav. Det gulvita träet hade förvandlats. Den raka staven hade blivit spetsig och blodröd när den trängt igenom Minks bröstkorg. Men ett ljud som alltid skulle finnas i Sawaels minne gled det svarta svärdet ur magikerns hand ner på den steniga marken.
Ayls stav förändrades än en gång. Hon hade backat ett steg från Mink och den fallne magikern låg nu utsträckt på den sluttande marken. Staven skruvades tyst likt glödgat järn och böjdes . Ayls mun var likgiltig om inte sorglig.
”Mink, antar jag, du valde fel väg i livet.” sa hon tyst. Hon böjde sig ner, slöt den fallnes ögon och la honom på rygg. Varligt placerade hon hans händer i kors över det röda hålet i hans tunika.
Sawael såg henne ta ett steg tillbaka och stöta staven i marken. Stenar i storleksordningen omkring en knyten näve började rulla över marken mot den fallnes kropp. De la sig till rätta och när de skrapade ljuden upphörde hade de bildat en gravhög.
”Åter till de levande.” sa Ayl för sig själv och vände sig mot Sawael.
”Följ mig.” Sawael hade tänkt protestera men med en syn som var dimmig av tårar och armar som nu var helt blodiga hade han inget val. Tyst reste han sig. Ayl tog upp sin korg med blommor och började sakta och försiktigt gå i riktning mot Fjällbäck. Sawael följde efter, skadad bunden och illa till mods.
Bara runt nästa klipphylla bildade smältvatten från glaciären ovanför en liten damm innan det fortsatte sin väg nedför berget. Ayl satte sig på huk och la ner staven och korgen bredvid sig. Kvickt drog hon upp ärmarna upp över armbågarna och började ihärdigt tvätta sig. Sawael rodnade och vände bort blicken, han hade aldrig sett en kvinnas nakna armar förut.
”Du blöder, tvätta dina sår sår och se till att de är rena.” Sawael såg ner i marken.
”Mina armar är bundna.” Han tänkte lägga till ett Macto men han ville inte ge den här kvinnan någon gratis titel.
”Varför sa du inte det med en gång? Idiot.” Ayl sträckte fram sina nytvättade händer och Sawael sträckte förnedrat fram sina så att de nuddade hennes. Ayl drog upp en vanlig kniv ur bältet och skar av repet.
”Tvätta dig nu innan du svimmar av blodförlust.” kommenterade Ayl. Sawael krängde av sig sin sidoknäppta klädnad och bara iförd sina ridbyxor och en ärmlös överdel la han ner sina såriga armar i vattnet. Sawael drog ljudligt efter andan. Vattnet var iskallt och det skar in i hanns sår.
”Vattnet är nog renare där det rinner.” påpekade Ayl kort och började tvätta sin blodstänkta stav. Sawael gav henne en arg blick och tog upp sina armar ur den lilla dammen för att skölja dem var för sig under det fallande vattnet. Ayl började noggrant tvätta sina händer en gång till och Sawael var noga med att inte komma i närheten av dom.
Ayl famlade i luften i några ögonblick innan hon hittade korgen och tog upp några av de vita blommorna. Hon drog systematisk av de långa bladen och slängde iväg stjälkarna. Hon satte sig vant på knä på den våta laven.
”Lägg dina händer på mina knän.” Sawaels kinder, hals och öron var lika röda som hans klädnad när den var ren. Men hur han än såg på det hade Ayl befriat honom, och han kände hur trött han var. Och den svidande smärtan hade börjat försvinna. Höll han på att tappa känseln? Väldigt försiktigt satte han sig ner på knä och la sina fingertoppar längst ut på Ayls knän. Hon placerade sina händer ovanpå hans och strök försiktigt längst kanten på de långa såren.
23 okt. 2009
Steampunk... del 1
Har ju lovat ett steampunk-inlägg ganska länge nu... Men men. Jag är frisk, nästan och överväldigad av läxor. Slutsats: var inte sjuk om du går Natur... Suck... Men jag reder mig. Högskoleprov imorn och jag är väl lagom nervös, tror inte det kommer gå så bra.
Men till vad det här inlägget skulle handla om: Steampunk!
Jag skrev någon gång i somras hur besatt jag blivit av den här stilen och det är sant. Har till och med börjat skriva på en steampunk novell. ^^ Synd att jag inte tagit kort av min fina lilla kostym än. Får sätta upp det på "Att göra..."
Vad är då steampunk? Det är en blandning av sci fi och fantasy skulle man kunna säga. Det mest typiska draget för de som klär sig som steampunk är...
The Goggles!!!!!
Har dock inte själv gjort mig några än, har som varit sjuk =p
Klädstilen påminner mycket om det viktorianska England, med stora kläningar och höga hattar, ingen modern teknologi utan ångmotorer är en stor del av det hela, lika så luftskepp och galna vetenskapsmän. He he he he.
Klockor och kugghjulsmaskiner är ofta avbildade och även vapen som svärd och pistoler finns blan rekvesitan.
Kläningen jag menade idag Mich:
Och när jag var sjuk... eller helgen innan.. Gick jag omkring i vårt hus och fotade lite saker med dragning åt Steampunk. Här kommer några bilder som nästan blev bra :o
Både mamsen och papsen gillar antika möbler så vi har en del av den varan. Den här står just utanför mitt sovrum. Den har tyvärr inga lönnfack (jag har sökt igenom den grundligt) men den rymmer en hel del!
Pappas klocksamling. Jag tror till och med alla funkar!!
Och vår vedeldade panna som värmer upp vatten som sedan värmer vårt hus och ger oss varmvatten =D
Fortsättning följer!
...Någon gång i framtiden ;)
Men till vad det här inlägget skulle handla om: Steampunk!
Jag skrev någon gång i somras hur besatt jag blivit av den här stilen och det är sant. Har till och med börjat skriva på en steampunk novell. ^^ Synd att jag inte tagit kort av min fina lilla kostym än. Får sätta upp det på "Att göra..."
Vad är då steampunk? Det är en blandning av sci fi och fantasy skulle man kunna säga. Det mest typiska draget för de som klär sig som steampunk är...
The Goggles!!!!!
Har dock inte själv gjort mig några än, har som varit sjuk =p
Klädstilen påminner mycket om det viktorianska England, med stora kläningar och höga hattar, ingen modern teknologi utan ångmotorer är en stor del av det hela, lika så luftskepp och galna vetenskapsmän. He he he he.
Klockor och kugghjulsmaskiner är ofta avbildade och även vapen som svärd och pistoler finns blan rekvesitan.
Kläningen jag menade idag Mich:
Och när jag var sjuk... eller helgen innan.. Gick jag omkring i vårt hus och fotade lite saker med dragning åt Steampunk. Här kommer några bilder som nästan blev bra :o
Både mamsen och papsen gillar antika möbler så vi har en del av den varan. Den här står just utanför mitt sovrum. Den har tyvärr inga lönnfack (jag har sökt igenom den grundligt) men den rymmer en hel del!
Pappas klocksamling. Jag tror till och med alla funkar!!
Och vår vedeldade panna som värmer upp vatten som sedan värmer vårt hus och ger oss varmvatten =DFortsättning följer!
...Någon gång i framtiden ;)
14 okt. 2009
Sjuk
Ont
Överallt
Ont
Feber
Hög
Feber
Läxor
Många
Läxor
Snuva
Ingen
Snuva
Hosta
Ingen
Hosta
Men mina leder mördar mig
Långsamt
Överallt
Ont
Feber
Hög
Feber
Läxor
Många
Läxor
Snuva
Ingen
Snuva
Hosta
Ingen
Hosta
Men mina leder mördar mig
Långsamt
6 okt. 2009
DeSu - Gone Forever
Jag har hittat en jättesöt anime/manga! Hetalia axis powers består av korta serietrippar (anime-avsnitten är 5min) och varje land är representerat av en karaktär! lol
Här är lite Sverige och Danmark fanart =D
5 okt. 2009
Sawaels irrfärder V eller Irland här kommer vi!
IRLAND BLIR AV!!!
Josis Josses och mitt projektarbete på gruvindustri blir av! Jag är i himlen för tillfället! I januari kommer vi att göra ett studiebesök en vecka i Irland i/på/till en gruva som heter Tara! Jag skickade ett mail med vår projektplan IGÅR och idag hade de svarat att de tyckte det lät riktigt intressant och kom med konstruktiv kritik på vår projekt plan och sa att de skulle hjälpa oss allt de kunde! Jag är i himmelriket!
Så till vad det här inlägget egentligen handlar om; jag ficket ett flow när jag fick veta det här, det försvann när jag komm hem men återfanns snabbt med hjälp av pasta och köttfärssås, och inte kan man slösa ett flow på att plugga inför Fysik B provet på elektricitet och magnetism som jag har på torsdag, nej, nej, inte när jag vet att det finns vänner som längtar att få höra hur det går för syskonen Sanglynx så nu fortsätter Irowaels historia:
”Ack min unge herre, dina ord når in till djupet av mitt hjärta.” Mis steg dramatiskt fram med höger hand över hjärtat och satte sig mitt emot fIrowael.
”Ägg?” frågade Irowael med samma tonfall som när han talade med sina jämnåriga inom adelsskicktet.
”Men visst.” Mia tog emot det framsträckta fatet och tog för sig med glupande hunger.
”Nå?” Irowael lutade sig frammåt men fick bara en oförskämd blick till svar.
”Vem är hon?” Mis flinade finurligt.
”Röde Kims dotter.” Irowael gapade chockat.
”Låt mig öra din lärdom o Vise, jag har försökt smälta det vackra ishjärtat i månader!” Mis drog bort den vävda servetten från sconsen och torkade sig om munnen med den.
”En kvinna söker efter en man med tre speciella egenskaper, en vän att vissa alla sitt hjärtas hemligheter för, en far till sina barn och en passionerad älskare. Ni är framförallt det första och defenitivt inte dett andra.
”Har du tänkt fria till henne?” frågade Irowael gravalvarligt.
”Som personlig betjänt åt den blivande hertigen av Dimhed kommer jag att ha en fast inkomst och hög status. Och denna gång är jag verkligen kär. Jag älskar henne!” Irowael gladdes för sin vän men visste hur det brukade gå med Mis’ förälsker, passionerade men korta.
”Finns det något matnyttigt ryckte i din del av världen?” Mis lät tankarna vandra och vickade lite nekande på huvudet.
”Bara det vanliga, fisken är för dyr, söner för lata, döttrar för lösaktiga och skatten för hög. Åh... Det rycktas om att, suck, vad heter han nu, Lord Orange.”
”Protigmos”
”Exakt. Han är bitter på Kivokave-regionens självständighet och formidablaa ekonomi.”
”Men Kivokave lyder under Kjejsaren, hans namn helgat, lika mycket som vi gör.” Argumenterade Irowael mest för att få Mis att fördjupa sig i ämnet.
”Men de har bara en i princip maktlös friherre, deras råd styr och det är en nagel i ögat på Lord Protigmos och folk fruktar att hans nyrekryteringar ska leda till krig, som värst. De flesta tror att han bara är paranoid.
”Var skulle han attakera om han skulle försöka ta över Kjejsardömmets guldgruva?” Mis log snett.
”Fjällbäck utan tvekan. Faller hon ligger resten av regionen öppen från hans håll. I alla fall om han lyckas ta staden snabbt och kontrolerat.
okey, här slutar egentligen kapitelt men eftersom ni varit snälla och väntat så länge utan att mörda mig får ni nästa också, men "Be warned" mycket fakta om Loborg i detta kapitel...
Irowael var tränad ut i fingerspetsarna till att bli en formidabel hertig. Hans släckt sträckte sig längre bak i tiden än kjejsarfamiljens men de hade aldrig velat axla ansvaret som kjejsarfamilj. Dock var klanen Sanglynx väl representerade i Folkets Råd och genom århundradena flera gånger gift in sig i den regerande familjen.
Den nu blivande hertigen av Sanglynx, arvtager till Dimhed fick uppbåda all sin viljestyrka för att inte ge sig av till stallarna och rida iväg mot Fjälbäck och sin borttappade lillebror. Han skötte sina dagliga sysslor som om han ingenting visste. Han mötte Miwaeli i dörröppningen in i rådssalen och han såg i sin tvillings ögon att något var fel, eller snarare, hon anade att något var fel. Hon lämnade rådsalen och drog igen dörrarna eftersig utan s mycket som ett ”God morgon”. Som Irowael antagit sa varken hans far eller Maar något där de satt i marmorsalen och disskuterade regionenns framtid med de andra rådsmedlemmarna. Det pratades på om skördar och stenläggning av vägar som om inget ovanligt hänt. Utan att egentligen bry sig deltog han förstrött i diskussionerna. Men det enda som upptog hans sinne var tanken om hur lång tid det skulle ta för honom att komma fram till Sawael. Och Yue, var han levande eller död?
”Ni får ursäkta mig, det är tid för mina studier” Irowael reste sig och hans personliga ljusbärare gjorde en ansats att följa men Irowael höll nekande upp en hand
”Nej Maar, stanna och bevaka mina intressen.” Han log snett. ”Låt inte gamlingarna föra igenom förslag som bara gynnar dem.” sa han och försvann med snabba steg ut genom en av sidodörrarna innan någon han tvinga honom att be om ursäkt.
Loborg var ett genomtänkt bygge. Stora korridorer för adelsfamiljer att strosa omkring i men tillräckligt grova väggar för att tjänare inte skulle behöva synas. Gångar tillräckligt breda för att man skulle kunna bära de ovala tvättkorgarna utan besvär. Osynliga dörrar fanns i varje rum och användes flitigt av spioner, tjänare och förälskade ungdomar. Självklart fanns det en hel del finnesser och säkerhetsågärder. Den mest påtagliga var låsmagin i varje dörr. För att kunna ta sig igenom dörrarna behövdes lösenord. Olika för varje dörr. För att det inte skulle bli kaos av folk som satt fast inne i väggarna fanns bildgåtor inristade i stenblockaen vid varje dörr. Till köket och de otaliga dörrarna till stora salen var det enkla ord med enkla bilder medan till Hertigens svit var det ett helt mästerverk inristad i väggen och för att ta sig in var det inte bara ett ord utan en hel historia att recitera. Och för den spion som eller lönnmördare som tog sig igenom fann sig stå i botten av Unakit tornet.
En mer osynlig säkerhetsåtgärd var frimos. En blandning som hade penslats på insidan av alla gångar. Frimos var en svgt självlysande transperent blandning som gjorde ytan den torkade på ogenomtränglig. Recptet var giftmagikernas största hemlighet.
För att ta sig mellan de tre våningarna fanns självklart trppor. De nedersta trapstegen mellan varje våning var bara så breda att en normal fot rymdes, men den bräddades fort och man kunde fort ta sig obemärkt genom slottet. Att ta sig neråt , om man nu inte bar på något, var därmot enklare. Tolv långa, helt släta, järnstavar var utplasserade med lagom jämna mellanrum inne i pelare, ett enkelt sätt att ta sig neråt mellan våningar.
Irowael nyttjade nu denna finess. Han virrvlade nerför järnstaven och gick med arga steg genom de svagt upplysta gångarna. De tjänarna han mötte flydde genom närmaste dörr. De nya tjänarna som inte hade särskilt många lösenord såg ut som om deras liv var över men Irowael duckade bara under deras börder och irriterade sig när för sjuttielfte gången han hörde ”Jag önskar dig välgång” eller något åt det hållet. En gammal gumma önskade honom många barn och det fick honom faktiskt att komma upp till ytan ur sitt hav av oro. Han såg på henne och hon log moderligt tillbaka. Irowael rodnade grovt och skyndade vidare genom slottet.han stannade till slut framför en bildgåta som förestälde en skördemarknad. Ett femtital människor var avbildade i utsökta detaljer. Irowael lutade sig nära väggen och viskade den dikt bilden reprecenterade. Dörren gled upp och Irowael steg tyst in i det magnifika biblioteket där stora delar av all den kända kunskapen fanns samlad.
Irowael gled ljudlöst mellan hyllor fyllda av bokrullar och böcker, vilket var en konst i sig i den långa dräckt han bar. I detta bibliotek tillbringade Ljusbärarana mins tre år av sin utbildning, ja inte bara i biblioteket, men i Loborg.
Boktryckerierna i staden kämpade om rättigheterna till att förnya skrifterna som slets hårt i det fuktiga klimatet.
Men böckerna i avancerad magi och profetiorna gavs aldrig till något tryckeri.
Varje år var det någon Ljusbärare som förälskade sig i bibliotekets mystik och stannade kvar för att för hand förnya de gamla skriftrullarna.
Irowael stannade tvärt och backade ett steg, gömde sig bakom bokhyllan han just passerat. Ett lekfullt leende svepte över hans läppar men försvann fort in i det nobla ansiktet. Framför en av bokhyllorna stod en ung man , ja nästan en pojke, och plockade varligt ner några bokrullar i en korg. Irowael gick ljudlöst fram och ställde sig bakom honom.
”Nå?” Ynglingen stelnade till och tappade bokrullarna mot stengolvet.
”Andas du?” fortsatte Irowael. Ynglingen drog ett djupt andetag och såg iskallt på Irowael.
”Jag önskar dig glädje” sa han sammanbitet och böjde sig ner för att samla ihop sina skriftrullar. Irowael la huvudet illmarigt på sne.
”Skadeglädje hoppas jag i alla fall. Och jag önskar dig tålamod.”
”som om jag inte hade det redanm stå ut med deg.” Det sista mummlade han när han styrde sina steg bort från Irowael som högtidligt skred efter med ett flin i ansiktet.
Okey, låt mig höra vad ni tycker! och om ni vill att nästa kapitel ska handla om Sawael, Irowael eller Miwaeli. ;) och om ni vill att jag ska byta bakgundsfärg om det blir jobbigt att läsa...
Josis Josses och mitt projektarbete på gruvindustri blir av! Jag är i himlen för tillfället! I januari kommer vi att göra ett studiebesök en vecka i Irland i/på/till en gruva som heter Tara! Jag skickade ett mail med vår projektplan IGÅR och idag hade de svarat att de tyckte det lät riktigt intressant och kom med konstruktiv kritik på vår projekt plan och sa att de skulle hjälpa oss allt de kunde! Jag är i himmelriket!
Så till vad det här inlägget egentligen handlar om; jag ficket ett flow när jag fick veta det här, det försvann när jag komm hem men återfanns snabbt med hjälp av pasta och köttfärssås, och inte kan man slösa ett flow på att plugga inför Fysik B provet på elektricitet och magnetism som jag har på torsdag, nej, nej, inte när jag vet att det finns vänner som längtar att få höra hur det går för syskonen Sanglynx så nu fortsätter Irowaels historia:
”Ack min unge herre, dina ord når in till djupet av mitt hjärta.” Mis steg dramatiskt fram med höger hand över hjärtat och satte sig mitt emot fIrowael.
”Ägg?” frågade Irowael med samma tonfall som när han talade med sina jämnåriga inom adelsskicktet.
”Men visst.” Mia tog emot det framsträckta fatet och tog för sig med glupande hunger.
”Nå?” Irowael lutade sig frammåt men fick bara en oförskämd blick till svar.
”Vem är hon?” Mis flinade finurligt.
”Röde Kims dotter.” Irowael gapade chockat.
”Låt mig öra din lärdom o Vise, jag har försökt smälta det vackra ishjärtat i månader!” Mis drog bort den vävda servetten från sconsen och torkade sig om munnen med den.
”En kvinna söker efter en man med tre speciella egenskaper, en vän att vissa alla sitt hjärtas hemligheter för, en far till sina barn och en passionerad älskare. Ni är framförallt det första och defenitivt inte dett andra.
”Har du tänkt fria till henne?” frågade Irowael gravalvarligt.
”Som personlig betjänt åt den blivande hertigen av Dimhed kommer jag att ha en fast inkomst och hög status. Och denna gång är jag verkligen kär. Jag älskar henne!” Irowael gladdes för sin vän men visste hur det brukade gå med Mis’ förälsker, passionerade men korta.
”Finns det något matnyttigt ryckte i din del av världen?” Mis lät tankarna vandra och vickade lite nekande på huvudet.
”Bara det vanliga, fisken är för dyr, söner för lata, döttrar för lösaktiga och skatten för hög. Åh... Det rycktas om att, suck, vad heter han nu, Lord Orange.”
”Protigmos”
”Exakt. Han är bitter på Kivokave-regionens självständighet och formidablaa ekonomi.”
”Men Kivokave lyder under Kjejsaren, hans namn helgat, lika mycket som vi gör.” Argumenterade Irowael mest för att få Mis att fördjupa sig i ämnet.
”Men de har bara en i princip maktlös friherre, deras råd styr och det är en nagel i ögat på Lord Protigmos och folk fruktar att hans nyrekryteringar ska leda till krig, som värst. De flesta tror att han bara är paranoid.
”Var skulle han attakera om han skulle försöka ta över Kjejsardömmets guldgruva?” Mis log snett.
”Fjällbäck utan tvekan. Faller hon ligger resten av regionen öppen från hans håll. I alla fall om han lyckas ta staden snabbt och kontrolerat.
okey, här slutar egentligen kapitelt men eftersom ni varit snälla och väntat så länge utan att mörda mig får ni nästa också, men "Be warned" mycket fakta om Loborg i detta kapitel...
Irowael var tränad ut i fingerspetsarna till att bli en formidabel hertig. Hans släckt sträckte sig längre bak i tiden än kjejsarfamiljens men de hade aldrig velat axla ansvaret som kjejsarfamilj. Dock var klanen Sanglynx väl representerade i Folkets Råd och genom århundradena flera gånger gift in sig i den regerande familjen.
Den nu blivande hertigen av Sanglynx, arvtager till Dimhed fick uppbåda all sin viljestyrka för att inte ge sig av till stallarna och rida iväg mot Fjälbäck och sin borttappade lillebror. Han skötte sina dagliga sysslor som om han ingenting visste. Han mötte Miwaeli i dörröppningen in i rådssalen och han såg i sin tvillings ögon att något var fel, eller snarare, hon anade att något var fel. Hon lämnade rådsalen och drog igen dörrarna eftersig utan s mycket som ett ”God morgon”. Som Irowael antagit sa varken hans far eller Maar något där de satt i marmorsalen och disskuterade regionenns framtid med de andra rådsmedlemmarna. Det pratades på om skördar och stenläggning av vägar som om inget ovanligt hänt. Utan att egentligen bry sig deltog han förstrött i diskussionerna. Men det enda som upptog hans sinne var tanken om hur lång tid det skulle ta för honom att komma fram till Sawael. Och Yue, var han levande eller död?
”Ni får ursäkta mig, det är tid för mina studier” Irowael reste sig och hans personliga ljusbärare gjorde en ansats att följa men Irowael höll nekande upp en hand
”Nej Maar, stanna och bevaka mina intressen.” Han log snett. ”Låt inte gamlingarna föra igenom förslag som bara gynnar dem.” sa han och försvann med snabba steg ut genom en av sidodörrarna innan någon han tvinga honom att be om ursäkt.
Loborg var ett genomtänkt bygge. Stora korridorer för adelsfamiljer att strosa omkring i men tillräckligt grova väggar för att tjänare inte skulle behöva synas. Gångar tillräckligt breda för att man skulle kunna bära de ovala tvättkorgarna utan besvär. Osynliga dörrar fanns i varje rum och användes flitigt av spioner, tjänare och förälskade ungdomar. Självklart fanns det en hel del finnesser och säkerhetsågärder. Den mest påtagliga var låsmagin i varje dörr. För att kunna ta sig igenom dörrarna behövdes lösenord. Olika för varje dörr. För att det inte skulle bli kaos av folk som satt fast inne i väggarna fanns bildgåtor inristade i stenblockaen vid varje dörr. Till köket och de otaliga dörrarna till stora salen var det enkla ord med enkla bilder medan till Hertigens svit var det ett helt mästerverk inristad i väggen och för att ta sig in var det inte bara ett ord utan en hel historia att recitera. Och för den spion som eller lönnmördare som tog sig igenom fann sig stå i botten av Unakit tornet.
En mer osynlig säkerhetsåtgärd var frimos. En blandning som hade penslats på insidan av alla gångar. Frimos var en svgt självlysande transperent blandning som gjorde ytan den torkade på ogenomtränglig. Recptet var giftmagikernas största hemlighet.
För att ta sig mellan de tre våningarna fanns självklart trppor. De nedersta trapstegen mellan varje våning var bara så breda att en normal fot rymdes, men den bräddades fort och man kunde fort ta sig obemärkt genom slottet. Att ta sig neråt , om man nu inte bar på något, var därmot enklare. Tolv långa, helt släta, järnstavar var utplasserade med lagom jämna mellanrum inne i pelare, ett enkelt sätt att ta sig neråt mellan våningar.
Irowael nyttjade nu denna finess. Han virrvlade nerför järnstaven och gick med arga steg genom de svagt upplysta gångarna. De tjänarna han mötte flydde genom närmaste dörr. De nya tjänarna som inte hade särskilt många lösenord såg ut som om deras liv var över men Irowael duckade bara under deras börder och irriterade sig när för sjuttielfte gången han hörde ”Jag önskar dig välgång” eller något åt det hållet. En gammal gumma önskade honom många barn och det fick honom faktiskt att komma upp till ytan ur sitt hav av oro. Han såg på henne och hon log moderligt tillbaka. Irowael rodnade grovt och skyndade vidare genom slottet.han stannade till slut framför en bildgåta som förestälde en skördemarknad. Ett femtital människor var avbildade i utsökta detaljer. Irowael lutade sig nära väggen och viskade den dikt bilden reprecenterade. Dörren gled upp och Irowael steg tyst in i det magnifika biblioteket där stora delar av all den kända kunskapen fanns samlad.
Irowael gled ljudlöst mellan hyllor fyllda av bokrullar och böcker, vilket var en konst i sig i den långa dräckt han bar. I detta bibliotek tillbringade Ljusbärarana mins tre år av sin utbildning, ja inte bara i biblioteket, men i Loborg.
Boktryckerierna i staden kämpade om rättigheterna till att förnya skrifterna som slets hårt i det fuktiga klimatet.
Men böckerna i avancerad magi och profetiorna gavs aldrig till något tryckeri.
Varje år var det någon Ljusbärare som förälskade sig i bibliotekets mystik och stannade kvar för att för hand förnya de gamla skriftrullarna.
Irowael stannade tvärt och backade ett steg, gömde sig bakom bokhyllan han just passerat. Ett lekfullt leende svepte över hans läppar men försvann fort in i det nobla ansiktet. Framför en av bokhyllorna stod en ung man , ja nästan en pojke, och plockade varligt ner några bokrullar i en korg. Irowael gick ljudlöst fram och ställde sig bakom honom.
”Nå?” Ynglingen stelnade till och tappade bokrullarna mot stengolvet.
”Andas du?” fortsatte Irowael. Ynglingen drog ett djupt andetag och såg iskallt på Irowael.
”Jag önskar dig glädje” sa han sammanbitet och böjde sig ner för att samla ihop sina skriftrullar. Irowael la huvudet illmarigt på sne.
”Skadeglädje hoppas jag i alla fall. Och jag önskar dig tålamod.”
”som om jag inte hade det redanm stå ut med deg.” Det sista mummlade han när han styrde sina steg bort från Irowael som högtidligt skred efter med ett flin i ansiktet.
Okey, låt mig höra vad ni tycker! och om ni vill att nästa kapitel ska handla om Sawael, Irowael eller Miwaeli. ;) och om ni vill att jag ska byta bakgundsfärg om det blir jobbigt att läsa...
20 sep. 2009
Nästa lååånga bildinlägg...
Har inte skrivit något på min story idag men jag har hittat ett jättebra bearbetningsprogram: yWriter, som jag hittade genom Havsdjupens sal. så jag har fört in karaktärer och platser, och börjart inse att jag inte känner mina karaktärer till närmelsevis så bra som jag trodde. Jag visste tex inte vad Minks riktiga namn var insåg jag, eller hans bakgrundshistoria... Men misströsta inte mina få fans, fortsättningen borde komma inom kort.
Som vanligt, bild beskrivning UNDER varje bild... Förstår du Mich? =P
Jag som gör det jag gillar bäst. Se snygg ut.. jag menar skriva ^^ Och min lilla mamma sitter och stickar bebiskläder åt min brors ofödda barn.
Miramis får en ny vän....
Jag lekte med ståltråd och det blev ett träd. Dock blev rötterna jätteförsmå
Miramis: fotomodellskatten
Han rörde sig väldigt fort så på de flesta bilder är han kapad...
Geologfreak som jag är måste jag ju lägga upp åtminstone en sällsynt sten
Dax för de årliga familjefotona men jag tror inte mina bröder är medvetna om det riktigt än...
Såja det var bättre, le fint mot kameran nu...
...Vi kunde inte låta bli :D Och det är Anna-Maria till vänster som ska få barn snart.
Och hela familjen! Även om Miramis INTE ville vara med på kort.
Mamma och pappa fotade en segelbåt med linnesegel när jag var på TEJP... Jag vill ha!
Och en augustimåne.
Som vanligt, bild beskrivning UNDER varje bild... Förstår du Mich? =P
Jag som gör det jag gillar bäst. Se snygg ut.. jag menar skriva ^^ Och min lilla mamma sitter och stickar bebiskläder åt min brors ofödda barn.
Miramis får en ny vän....
Jag lekte med ståltråd och det blev ett träd. Dock blev rötterna jätteförsmå
Miramis: fotomodellskatten
Han rörde sig väldigt fort så på de flesta bilder är han kapad...
Geologfreak som jag är måste jag ju lägga upp åtminstone en sällsynt sten
Dax för de årliga familjefotona men jag tror inte mina bröder är medvetna om det riktigt än...
Såja det var bättre, le fint mot kameran nu...
...Vi kunde inte låta bli :D Och det är Anna-Maria till vänster som ska få barn snart.
Och hela familjen! Även om Miramis INTE ville vara med på kort.
Mamma och pappa fotade en segelbåt med linnesegel när jag var på TEJP... Jag vill ha!
Och en augustimåne.
17 sep. 2009
Ännu en torsdag...
Som jag sagt tidigare, torsdagar är en bra dag! Tre lektioner, slutar tidigt, vilket skapar mycket tid innan orkestern börjar. Skrivtid.
Ja har varit sjuk ett längre tag nu, inte varit borta från skolan mer än två dagar, men jag har inte orkat med att träna, plugga... eller skriva, och ännu värre, jag har fortfarande en bra bit kvar på mina vänners födelsedagspresenter. Men jag har satt novemberlovet som deadline. ^^;
Men idag har jag skrivit igen för första gången på ett tag. Jag håller för tillfället på med det som utspelar sig i Sawaels hemstad timmarna efter att Olvi skickade sitt meddelande. Mest för att lära känna Sawaels storasyster och Irowaels tvilling; Miwaeli.
Men jag har flera noveller som väntar på min tid:
Evighet, som handlar om ett ögonblick när livet är som längst bort; just innan man dör. Testar på en ny stilform i den här novellen. Behöver finslipning
Svart vatten, som är en typisk fantasy... Behöver digitaliseras
Helande, något jag kokade ihop under TEJP. Utkast klart
Godnattsaga, inte skriven än men berättad under TEJP, inte påbörjad än men plotten klar
Grupparbete, eller något, utkast inte klart än. Fantasy i högstadiemiljö. utkast...20%
Och jag funderar på att bearbeta om första kapitlet till ren brättarform i Sawaels irrfärder. Mycket planerat inte särskilt mycket gjort. Men nu när jag är friskare ska jag ta tag i det igen. Förr eller senare.
Ja har varit sjuk ett längre tag nu, inte varit borta från skolan mer än två dagar, men jag har inte orkat med att träna, plugga... eller skriva, och ännu värre, jag har fortfarande en bra bit kvar på mina vänners födelsedagspresenter. Men jag har satt novemberlovet som deadline. ^^;
Men idag har jag skrivit igen för första gången på ett tag. Jag håller för tillfället på med det som utspelar sig i Sawaels hemstad timmarna efter att Olvi skickade sitt meddelande. Mest för att lära känna Sawaels storasyster och Irowaels tvilling; Miwaeli.
Men jag har flera noveller som väntar på min tid:
Evighet, som handlar om ett ögonblick när livet är som längst bort; just innan man dör. Testar på en ny stilform i den här novellen. Behöver finslipning
Svart vatten, som är en typisk fantasy... Behöver digitaliseras
Helande, något jag kokade ihop under TEJP. Utkast klart
Godnattsaga, inte skriven än men berättad under TEJP, inte påbörjad än men plotten klar
Grupparbete, eller något, utkast inte klart än. Fantasy i högstadiemiljö. utkast...20%
Och jag funderar på att bearbeta om första kapitlet till ren brättarform i Sawaels irrfärder. Mycket planerat inte särskilt mycket gjort. Men nu när jag är friskare ska jag ta tag i det igen. Förr eller senare.
29 aug. 2009
Klassfest
Yes, vår första klassfest, det dröjde ända till trean innan någon drog ihop oss. Men med tanke på att vi är 27 personer i klassen, inte särskilt många som festar till och börja med och ingen riktigt typisk partyfixare... trodde jag i alla fall, så är det kanske inte så konstigt.
Först grillade vi tillsammans och hade trevligt nere vid älvskanten för att fly undan regnet in i det magnifika huset.
Trots att jag inte hade köpt med mig någon egen sprit, tycker det är alldeles för dyrt, blev jag sisådär lagom onykter. Och med tanke på att jag i princip, för tillfället, inte har en droppe överflödigt fett på kroppen tyckte jag att det var ganska konstigt... Undra från vilken sida av släkten jag fått det ifrån...
Den här festen gör mig ännu mer pepp på klassresan nästa vecka, fjällvandra månda, tisda, onsda, bada i badhus på onsdag och inakordera oss i jeckviksgården... myspys, för att på torsda fara till Norge och hem via några studiebesök på freda. Ska försöka få tillgång till lite bilder så fort som möjligt men men.
Och på tal om ingenting så har björkarnas löv börjat gulna, skrivandets årstid nalkas.
Först grillade vi tillsammans och hade trevligt nere vid älvskanten för att fly undan regnet in i det magnifika huset.
Trots att jag inte hade köpt med mig någon egen sprit, tycker det är alldeles för dyrt, blev jag sisådär lagom onykter. Och med tanke på att jag i princip, för tillfället, inte har en droppe överflödigt fett på kroppen tyckte jag att det var ganska konstigt... Undra från vilken sida av släkten jag fått det ifrån...
Den här festen gör mig ännu mer pepp på klassresan nästa vecka, fjällvandra månda, tisda, onsda, bada i badhus på onsdag och inakordera oss i jeckviksgården... myspys, för att på torsda fara till Norge och hem via några studiebesök på freda. Ska försöka få tillgång till lite bilder så fort som möjligt men men.
Och på tal om ingenting så har björkarnas löv börjat gulna, skrivandets årstid nalkas.
26 aug. 2009
Smågrupp!
Har haft en jättemysig eftermiddag hemma hos min gravida präst (hon börjar bli riktigt rund) med några härliga kompisar där vi har fikat en massa och diskuterat kristen tro! Hur härligt som helst! Blir mer och mer pepp på att skriva klart min novell om några klasskompisar som tvingas ihop under ett religionsarbete...
Men... Nu blir det sova av!
Men... Nu blir det sova av!
25 aug. 2009
Låååååångt bildinlägg
Text till bild finns under varje bild...
Jag och Cajsa klädde oss medeltida sista veckan. Ti hi, älskar Cajsas hår på den här bilden!
Fast Cajsa gillar inte att bli fotad... Skadeglad!
Riktig försommarbild, vårt äppelträd!
Men, men, i princip efter skolavslutningen började åtta veckors arbete.
Vars i Skellefte tror ni denna är tagen? Endast en vecka efter skolavslutningen... Funderar på att skriva någon folksagenovell snart...
Var på utflykt med familjen till ön Malören i Luleå skärgård, otroligt vackert!
Jag köpte världens coolaste hatt på Skelleftefesti... Jag menar Stadsfesten... Var vid detta tillfälle otroligt besatt av Steampunk, och är fortfarande men kanske inte lika mycket... Har den även på vårt klassfoto XD Längtar tills det kommer!!!!
Jag tog typ inga bilder under Trästock =( Gjorde annat, men jag tror de hade publikrekord!
Okey, jag erkänner... Cajsa är såå mycket mer steampunk än jag... men vänta bara!
Var på ett otroligt härligt kristet läger som heter TEJP. För åldrarna 16-30. Gott om snygga killar... Men men. Fortfarande singel...
Sista soluppgången på TEJP. Jag sov från kl 6 till halv nio när frukost serverades.
Miramis som i sommar bara han med drygt hundra möss, två ekorrar, två harar och oräkneliga fåglar... oräkneliga pga att han äter upp dom... Min söta lilla svarta ondskefulla skogskatt!
Måne i dimma på väg hem från Trästock
Vi fick oss en del regn i sommar, men jag tog bilden mest för stenarnas skull XD
Utsikt i stugan.
Månskensbild i Bodan. Josis hemtrakter. Övernattning med mycket prat och lite sova ;-)
Första anblicken av Kebnekaisemassivet.
Vårt tält =)
Känner ni mystiken tätna?
Vattenfall!!!!!!!!!!
Den här är tagen några få decimeter ovanför vattenfallet i förra bilden
Fjällstuga där vi åt lunch en dag. Gillar glaciärerna!! Det här var ungeför den enda solen vi fick den här dagen.
Och efter MYCKET möda och stort besvär tog jag mig upp på Sveriges högsta grushög. När vi var på toppen var sikten kanske två meter men en bit under målnen va det otroligt fin utsikt =)
Jag och Cajsa klädde oss medeltida sista veckan. Ti hi, älskar Cajsas hår på den här bilden!
Fast Cajsa gillar inte att bli fotad... Skadeglad!
Riktig försommarbild, vårt äppelträd!
Men, men, i princip efter skolavslutningen började åtta veckors arbete.
Vars i Skellefte tror ni denna är tagen? Endast en vecka efter skolavslutningen... Funderar på att skriva någon folksagenovell snart...
Var på utflykt med familjen till ön Malören i Luleå skärgård, otroligt vackert!
Jag köpte världens coolaste hatt på Skelleftefesti... Jag menar Stadsfesten... Var vid detta tillfälle otroligt besatt av Steampunk, och är fortfarande men kanske inte lika mycket... Har den även på vårt klassfoto XD Längtar tills det kommer!!!!
Jag tog typ inga bilder under Trästock =( Gjorde annat, men jag tror de hade publikrekord!
Okey, jag erkänner... Cajsa är såå mycket mer steampunk än jag... men vänta bara!
Var på ett otroligt härligt kristet läger som heter TEJP. För åldrarna 16-30. Gott om snygga killar... Men men. Fortfarande singel...
Sista soluppgången på TEJP. Jag sov från kl 6 till halv nio när frukost serverades.
Miramis som i sommar bara han med drygt hundra möss, två ekorrar, två harar och oräkneliga fåglar... oräkneliga pga att han äter upp dom... Min söta lilla svarta ondskefulla skogskatt!
Måne i dimma på väg hem från Trästock
Vi fick oss en del regn i sommar, men jag tog bilden mest för stenarnas skull XD
Utsikt i stugan.
Månskensbild i Bodan. Josis hemtrakter. Övernattning med mycket prat och lite sova ;-)
Första anblicken av Kebnekaisemassivet.
Vårt tält =)
Känner ni mystiken tätna?
Vattenfall!!!!!!!!!!
Den här är tagen några få decimeter ovanför vattenfallet i förra bilden
Fjällstuga där vi åt lunch en dag. Gillar glaciärerna!! Det här var ungeför den enda solen vi fick den här dagen.
Och efter MYCKET möda och stort besvär tog jag mig upp på Sveriges högsta grushög. När vi var på toppen var sikten kanske två meter men en bit under målnen va det otroligt fin utsikt =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)