Keegan bar försiktigt på mrs Deras tebricka när han klev in i det stora ovala rummet. Kimothy satt redan på den tjocka röda mattan och plockade bland frukterna i den stora kaklade skålen.
Försiktigt ställde Keegan ner silverbrickan och satte sig mittemot sin vän. Kimothy tittade upp på Keegan under de låna bruna lockarna.
"Jag vill bygga ett flygande skepp" sa han och tog en tugga av äpplet han höll i. Keegan la några myntablad i de två vackra kristallglasen innan han svarade.
"En postskyttel? Som vi såg på världsutställningen i Dublin?" Han ställde sig upp på knä och hällde det ångande teet ner i glasen från en halv famns höjd. Kimothy skakade på huvudet.
"Nej, inte en skyttel utan ett handelsskepp" Keegan ställde ner tekannan och räckte över ena glaset till Kimothy med båda händerna.
"Ett gasbalongskepp?" Kimothy tog emot glaset och fiskade fort upp myntabladen med sn tesked.
"Nej" sa han igen. "Ett handelsskepp drivna av blixtceller"
Keegan höjde ena ögonbrynet och smuttade på sitt te.
"Likt de krigsskepp Frankrike håller på att utveckla?"
"Just precis, men för handel, förslagsvis kryddor"
"Det skulle aldrig gå runt"
"Men med min kunskap om blixtceller från Akademin kan..." Keegan ställde ner glaset så att tebrickan sjöng.
"Inget de lärde dig kan eller ska du använda"
" Vi kan hitta en väg runt..."
"Jag sa nej" sa Keegan kallt och såg känslorna spela över tonåringen framför sig. Det var känslor som tydde på en förlorad dröm, nej, ett krossat hjärta. Kimothy såg ner i sitt te och sjönk ihop något.
"Är flyga så viktigt för dig?" frågade Keegan efter ett ögonblick. Kimothy vickade något nekande på huvudet och spände kinderna i ett helt rakt leende.
"Det är inte just det, utan att få skapa något storslaget, mågot som endast jag kan hantera och använda fullt ut." De satt tysta och drack upp sitt första glas te. Keegan serverade smidigt det andra och lutade sig bakåt.
"Du har ingen ekonomi att bygga ens en motor till en skyttel" sa han sakligt.
"Du skulle kunna..." Keegan höll upp en hand.
"Och du har inte tillräckligt med erfarenhet." Kimothy svarade med påståendet med en mörk blick.
"Men" Keegan sippade på sitt te "Vi kan nog hitta dig en lärlingsplats bland hangarerna utanför Alger."
Kimothys ansikte sprack upp i ett stort leende.
Algeriskt ordspråk:
Le premier verre est aussi doux que la vie,
Le deuxième est aussi fort que l'amour,
Le troisiéme est aussi amer que la mort.
1 kommentar:
Hej Sushi!
Jag ville bara skriva här för jag vet hur glada bloggare blir av kommentarer och för att du skulle se att jag faktiskt läser din blogg ibland! Jag tyckte denna minihistoria var bra även om jag ännu känner till väldigt lite om Lindonwingvärlden. Jag vill dessutom gärna läsa fortsättningen från kap 1 i boken! Fortsätt på samma sätt för jag tycker det är bra skrivet!
Skicka en kommentar