16 mars 2010

Sawaels irrfärder 13 Sömn

Ga, vad trött jag är! Ska inte skriva efter... elva! jag fastnar i det!
Men i alla fall, här är nästa del i Sawaels irrfärder =) Komentarer är som alltid välkomna. Kommer nog ändra några små detaljer imorn...

Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia
Miwaeli (bit jag glömde)
Miwaeli
Stall
Kriamond
Bröd

Sawael vaknade ovanpå en säng i ett litet rum utan fönster. Han blinkade några gånger och försökte ordna sina tankar. Han frös men han hade aldrig i sitt liv sovit så gott och den första bilden som virvlade upp i hans tankar var det fantastiska brödet.
”Jag är kidnappad. Igen.” suckade Sawael och satte sig upp. Världsalltet verkade hysa något sorts agg mot honom. Han såg sig omkring. Den enda möbeln i det lilla rummet var sängen med sitt otvättade, bruna överkast. Sawael ställde sig och bultade på dörren.
”Vår fågelunge har visst vaknat” sa en kvinnoröst på andra sidan.
”Släpp ut mig!”
”Tror inte det sötnos, det finns många som skulle betala bra för att få tillbringa halvan natt i samma rum som du.” sa en mörkare kvinnoröst.
Vad pratade de om? Visste de att han var högadlig? Han avbröt sina tankegångar och lyssnade på annalkande steg utanför.
”...kanske inte, det är en otämjd en.” Stegen stannade och det brakade till när någon trycktes upp mot väggen.
”Visst, visst. Ni verkar kunna hantera de som tycker olika. Jag menar...” Sawael stod med örat tryckt mot nyckelhålet när dörren slets upp. Han föll ihop i dörröppningen men hann knappt nudda trägolvet innan han blev uppsliten och ställd mot väggen. Hans värld snurrade.
”Har ni drogat honom?” frågade en röst han kände igen. Handen släppte honom och han lutade sig mot väggen för att inte falla.
”Han har ätit riffubröd men inget annat.” Ayl nickade och räckte fram en hand mot Sawael. Sawael synade handen och resten av dess ägare. Ayl var klädd i manskläder, hennes hår var instoppat i en pösig mössa som var dragen djupt ner i pannan. Istället för sin vanliga blindkäpp hade hon en vandringskäpp hon lutade på.
”Kom min sköna så ska vi se om mäster här har ett större rum åt oss.” Sawael räckte tveksamt fram handen och Ayl tog den blixtsnabbt och vred hans handled tills Sawael kved.
”Vad vill ni ha?” frågade Sawaels tillfångatagare med sitt lismande leende.
”Har ni ett rum med en krok i taket?” De två flickorna som stod lutade mot den motsatta väggen såg på varandra. Sawael såg hur den ena mimade ’sadist’ innan Ayl drog iväg honom.

Sawaels händer var bundna igen. Ayl knuffade honom in i det nya rummet och han försökte frenetiskt spotta ut sin munkavel.
”Tack för din vänlighet” sa Ayl till deras värd. Hennes röst var vänlig men undertonen iskall. Ayl stängde dörren och vände sig mot Sawael.
De befann sig i ett källarrum med stenväggar och utan fönster. Ayl stod still ett ögonblick med vänsterhanden vilande på den robusta dörren. Hon vände sig om och gick fram till Sawael. Långsamt sjönk hon ned i sittande ställning framför pojken.
”Skrik” sa hon lågt. Sawael såg på den svarta ögonbindeln Ayl hade över sina ögon väl dold under hennes lugg och mössans skärm. Ayls ansikte var uttryckslöst. Sawael skrek det mest smärtsamma skrik han kunde uppbåda och när det förvrängdes av trasan i hans mun skar det in i hans egna öron. Tyst la Ayl ett finger över sina uttryckslösa läppar och Sawael tystnade. Hon la försiktigt sina händer på hans bröstkorg vilket gav Sawael en djup rodnad. Hon lät fingrarna hitta munkaveln, knöt fort upp den och gjorde samma sak med Sawaels bundna händer.
”Varför?” frågade Sawael tyst.
”Vi pratar sen, följ mig.” Ayl gick mot dörren men missade den med några fot. Hennes fingrar trevade fort över stenväggen tills hon hittade handtaget. Hon la örat mot nyckelhålet och lyssnade. Tyst smet hon ut, tätt följd av Sawael.
Ayl kunde konsten att smyga. Hennes lätta skinnskor var mjuka och gav inte ett ljud ifrån sig. Sawael däremot lyckades kliva på alla plankor som knarrade. Ayl stannade och lyfte sin stavfria hand. De stod vid trappen upp till bottenvåningen och Sawael hörde steg nalkas trappdörren. Ayl pekade på hålrummet under trappen och Sawael gömde sig fort. Ayl backade fort några steg och när dörren öppnades började hon gå mot trappen. En kvinna kom ner för trappen, troligen i jakt efter en flaska vin.
”Jag önskar er lycka” sa hon lågt.
”Jag önskar er njutning” svarade Ayl med ett smil. Sawael kände hur hans kinder brann. Han började förstå hela sammanhanget nu.
”Behöver ni något?” frågade den bararmade flickan. Ayl vände sig om och nickade med huvudet för att hon skulle följa med.
”Med vad då?”
”Jag ska visa dig”
”Inte utan betalning.”
”Inget sånt, jag kan inte få upp en dörr.” Ayl gick tillbaka till det rum hon kastat in Sawael och pekade menande på dörren. Kvinnan la axeln mot dörren och släppte ifrån sig ett förvånat ljud när dörren gled upp. Ayl slog med sin stav i hennes knäveck och hon föll in i rummet. Snabbt drog hon igen dörren och hon höll handen över låset. Kvinnan innanför skrek men dörren var tjock, skriket var dovt. Ayl gick fort fram och uppför trappan med Sawael som en svans bakom sig. Han stannade vid dörren och lyssnade.
”Spring inte men gå fort” viskade hon och sköt upp dörren.
Skänkrummet var rökigt och med fler gäster än när Sawaels irrfärd fört honom dit. Värdshusvärden syntes inte till i det dunkla ljuset. Utan att stoppas tog de sig ut ur det skabbiga huset och ut i natten. Ayl skyndade på stegen.
”Du var naturligtvis tvungen att gå in på ett horhus?” Sawaels kinder brände och han var glad att Ayl var blind.
”Får jag ställa en fråga?”
”Det där måste vara den mest idiotiska meningen som finns, men ja, men va inte säker på att jag svarar.”
”Varför räddade ni mig?”
”Därför att Minkar är irriterande.”
”Jag menar nu” Ayl suckade knappt märkbart.
”Jag som kvinna behöver en förmyndare för att kunna söka jobb.” Sawael stannade, han mindes vad Ayl sagt vid porten men han hade inte reflekterat över det.
”Ni menar att jag ska vara er förmyndare?” Sawaels röst var en blandning av förvåning, förfäran och förargelse. Ayl stannade även hon.
”Ja, du är den enda i den här stan som är skyldig mig en tjänst, två faktiskt.”
”Och om jag vägrar?” Sawael visste inte varför han var arg men ren ilska började sippra in i hans medvetande.
”Ja, vad säger din heder? Har du någon?” Utan att vrida huvudet mot Sawael började hon gå igen. Sawael såg rött,. Han tog upp en bit bråte från vägkanten, troligtvis en sop, och anföll i blindo.
Två ögonblick senare låg han på den hårda marken med armarna låsta bakom ryggen.
”Låt dig inte besegras i kraften i riffu.”
”Släpp mig!”
”Inte förrän du lugnat dig.”
”Hur vågar du!”
”Vi får ta tag i att lära dig kontrollera ditt humör.” Sawael slutade kämpa och låg och flämtade.
”Du behöver sova en naturlig sömn” sa Ayl och lättade sitt grepp. Sawael reste sig tyst. Hans mage knorrade.
”Det finns kanske till och med mat åt dig.” sa hon ironiskt. Sawael bara såg på Ayl i det dunkla ljuset. Gångkäppen var återigen en blindstav.
”Var ska vi sova?” Ayl nickade åt honom att följa med. Snabbt ledde hon dem genom den sömniga staden och de kom fram till stadsmuren.
”Vart är vi på väg?” Sawaels ilska var stilla och de enda tankar han hade var mat och sömn.
Ayl hyssjade åt honom och började med sina fingertoppar följa kanterna på de uppmurade stenblocken. Tydligen hittade hon vad hon sökte för hennes hand stannade tvärt. Hon spände sina fingrar och tryckte.
Till höger om Sawael hördes ett klick. Husen var hopbyggda med varandra hela vägen fram till muren och det sista radhuset såg i Sawaels ögon obebott ut. Fönsterluckorna var stängda och marken framför dörren var osopad.
”Hur visste du det där?” Ayl gick fram till den sista dörren och ryckte upp den.
”Välkommen in i värmen.” Sawael steg in i den lilla kammaren. Till höger, mot grannen pyrde det fortfarande i eldstaden. På väggen framanför honom var en våningssäng fastspikad. Likaså på väggen mot stadsmuren.
Direkt till vänster var en repstege fastsatt, både i golv och tak upp till vad Sawael antog var ett loft av något slag.
”Vad är det här för plats?”
”Ett ställe där resande magiker övernattar.” Ayl satte sig på underslafen på den vänstra sidan.
”Det finns bröd i påsen och rent vatten i hinken bredvid dörren.” Sawael kastade en hastig blick till höger om sig. Han tog varsamt av sig sina slitna sandaler ock steg fram till det runda bordet framför eldstaden. På bordet stod fyra träskålar uppochner och mellan dem låg brödpåsen.
”Om du blöter brödet blir det enklare att ätit.” sa Ayl när Sawael frenetiskt började kämpa med det sega brödet.
Sawael åt under tystnad och Ayl sa inget mer. Han började se i kors, men hur gick det ihop? I värdshuset hade han varit väldigt pigg. Han lutade huvudet i händerna och slöt ögonen.
”Har du tänkt sova rekommenderar jag en säng.” Sawael ryckte till
”Var ska du sova?” frågade han yrvaket.
”Här, var annars?” Sawael rodnade igen men orkade inte bry sig. Han var för trött.
”Jag önskar er en god natt.” sa han trött och la sig under de utbäddade filtarna i den andra underslafen och började kränga av sig kläderna.
”Dröm söta drömmar” svarade Ayl, fortfarande sittandes på sängkanten. Sawael slöt ögonen och sjönk ned i den väntande sömnen.

15 mars 2010

SJ..........

Jag vet att jag har mer eller mindre lovat mig själv att inte lägga upp inlägg här som inte har med skrivande att göra men...
Iofs så skrev jag väldigt mycket under tågresan...
Men i alla fall. I veckan kommer jag hata SJ, av den simpla anledningen att de är SNÅLA! Men jag vet inte om jag ids skriva ner allt en gång till... Så ni får den version jag skrev till SJ om ersättning.
Och allt är sant! Kollade noga upp de siffror jag kunde

En Liten Komisk Historia

Vi fick veta att vi skulle få taxi hem. Fick taxi en bit. Till Dorotea. Därefter frågade vi taxichauffören vad som skulle hända. Hon svarar. Det kommer en buss eller en taxi eller nåt. En buss kommer som ska till Umeå, fel håll alltså, vi frågar busschauffören om nummer till SJ och berättar att vi ska till Arvidsjaur. Han hade inget nummer men påpekade att det borde stå på våra billjetter. Han testade ringa och fick plats jag vet inte vad i kön (över 40 tror jag men kan inte säga säkert) och bussen skulle gå.
Så vi gick in på terminalen och såg att det skulle gå en buss 18.10 till Arvidsjaur. kl var då just efter 10. Vi ringde Dorotea taxi för att få veta om de fått någon körning från SJ och efter mycket om och men fick vi veta att de inte hade det. Vi ringde Östersunds taxi som kört oss till Dorotea och de var väldigt hjälpsamma och kontaktade SJ. När de ringde tillbaka fick vi veta att vi skulle ha tagit bussen till Umeå, bytt buss till Piteå och därifrån tagit oss till Arvidsjaur. Sträckan Umeå-Piteå-Arvidsjaur är 33 mil. 33 MIL! För att inte tala om Dorotea-Umeå som jag inte vet hur långt det är men jag tror det är 3,5 h med buss. Dorotea-Arvidsjaur tar 4,5 h med buss, som en liten jämförelse. Problemet var att jag skulle vidare från Arvidsjaur till Jörn och alla bussar skulle hinna gå innan vi tog oss till Arvidsjaur. Och när det "inte kunde bli värre" gick strömmen i bussterminalen vilket gjorde att alla element blev kalla. Det var väl ~-15 ute. Lite lätt hungrig blev man också. Men som tur var hade bunkrat med konserver utifall att något skulle hända. Jag lyckades övertala SJ att fixa en taxi mellan Arvidsjaur och Jörn. Så vi åkte men 18.10 bussen och när jag kom fram till Slutstation (min resevän klev av några hållplatser tidigare) stod ingen taxi där. Fick hjälp av en snäll man som väntade på sin son och fick veta att taxin var tio minuter sen. Så jag satt i hans bil och väntade. Creepy. När jag sitter i bilen och väntar rullar bussen från Piteå in, så jag tjänade tio min på att vänta 8h. Komiskt. Jag kom till Jörn kl 23.15 skulle ha varit där 15.45, 8,5 h för sent. Ersättning för det, mat och obekvämlighet är välkommet. =)

5 mars 2010

En tygtävling =D

Hittade den här roliga tävlingen och tänkte delta ;)
Om jag vinner kommer jag nog sy barnkläder av allt XD Förbannelsen av att just ha blivit faster!
Jag har en kompis som är galen med allt med körsbär på så jag kommer nog sy något åt henne.
Av det gröna tyget med de rosa nyckelpigorna skulle jag sy en sommarklänning!
*Drömmer mig bort*

Fast mitt projekt för tillfället är min Hatalia-Danmark outfit!
Men men, titta gärna förbi där om ni känner att ni börjar ha lite för lite tyg i skåparna ;)

Sen kommer jag vara borta hela lovet (vi här uppe har lov V 10) bokstavligt, far imorn kl 9 och kommer hem nästa söndag kl 6 så om ja inte lägger upp något senare ikväll blir det inget mer på ett tag =(
De goda nyheterna är att jag ska åka tåg =) Och när jag åker tåg/buss/flyg/...båt... så skriver jag som bäst eftersom då är min tid, hur ska jag säga det, bunden. Så ni som har fördelen att kunna läsa mina handskrivna utkast, upplösningen är nära ;)

27 feb. 2010

Sawaels irrfärder 12 Bröd

Första delen av två av vad jag skulle vilja kalla en filler. Dvs jag vet inte om de här två kapitlen kommer vara med i slutänden men de var roliga att skriva.
Början av det här kapitlet är där jag började min roman från första början, hur Sawael och Ayl kommer till Fjällbäck allt innan det här har jag skrivit det senaste året (mest för att hålla koll på vad som hänt, därav den dåliga kvalliten i början av historien). Men när jag väl började skriva ner min historia, på en bussresa från Ske-å till Tallin var det en bit in i historien, och dit har jag fortfarande ne bit att digitalisera ;)
Som vanligt är alla kommentarer välkomna och eftersom mitt rättstavningsprogram inte funkar får ni väldigt gärna kommentera alla grammatiska fel =) Trevlig läsning, nästa del kommer inom kort.

Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia
Miwaeli (bit jag glömde)
Miwaeli
Stall
Kriamond

”Är detta er förmyndare?” Stadsvakten såg mellan Ayl och Sawael.
”Ja, han är min tremänning” svarade Ayl lugnt med blindstaven lodrätt framför sig.
”Vi behöver inte fler tiggare i Fjällbäck, har ni någon yrkeserfarenhet?” Vakten såg på Sawael som förnedrat sänkte blicken.
”Jag är lärare” sa Ayl korthugget.
”Ursäkta?”
”Inom historia och logik. Fråga något.”
”Jag tror dig, passera” Ayl var klädd i det sedvanliga klädesplagget kir, en tröja vars ärmar gick ner över armarna och säkrades runt långfingret. Den var mörkt brun med en släng av grönt och över bar hon en ärmlös brun klänning. Sawael som stod bakom henne bar de utslitna kläder Ayl skapat.
De gick genom en av de små portarna in i Fjälbäck och nästa person steg fram i till den uttråkade tullvakten.
”Lärare?” frågade Sawael tvivlande. Han hade trott att hon var en frilansande magiker.
”Ingen fruktar en lärare på samma sätt som en krigare eller en Ljus men jag har ändå makt att förändra. Det räcker för mig”
”Men varför inte läkare, ni räddade mig från att förblöda!” Ayl log ett litet snett leende och skakade lätt på huvudet. Första gången Sawael sett henne le.
”Jag vill inte synas och en person som helar med hjälp av magi kan inte hålla sig i skymundan.” Frågan om varför hon inte ville synas formades inom Sawael men han uttalade den inte. Han ville inte göra sin räddare obekväm. Fast egentligen var han rädd för henne.

Han hade vandrat efter henne genom bergen hela föregående dag. Först när solen sjunkit under horisonten och han inte såg sina steg längre hade han kommit ikapp henne. Ayl hade tänt en brasa han orienterat sig till. Tyst hade hon suttit och kokade te när han utmattad kom fram. Han hade varit kall och hungrig och tänkt ut alla sorters utskällningar för att utmana Ayl.
Men hon hade utan ett ord pekat på några utlagda filtar och sträckt fram en kopp te. Sawael hade vägrat visa sig underlägsen genom att först ta till orda. Men när han la sig ner på sina filtar kände han både rädsla och tacksamhet mot Ayl.
Det var nu mitt på dagen och Sawael hade aldrig varit så hungrig. Ayl hade haft med sig skorpor och nötter som de ätit till frukost men nu var hennes färdkost slut. Ayl hade en halvstor ryggsäck som innehöll hennes teskrin, en liten kittel och deras filtar. Men ingen mat.
Hon måste ha vetat att Mink och han var på väg. Varför hade hon annars tagit av sig sin packning och ställt sig på ett strategiskt ställe? Sawaels mage knorrade högt och bestämt. Ayl stannade.
”Vi borde äta något” sa hon sakligt och vädrade i luften. Då slog det Sawael att det inte stank. Visst, det luktade illa av de människor som gick förbi, men inte nära den stank andra städer han besökt hade haft. Ayl började gå igen och efter bara några steg kunde Sawael känna doften av mat.
Han såg ett robust värdshus och gick mot det med längtan efter kött. Ayl greppade lätt men bestämt hans tunika.
”Jag har tyvärr inte råd att äta på ett världshus. Vi går till ett bageri istället.” Sawael kastade en längtansfull blick in genom de mångspröjsade fönstren innan han vände sig om.
”Det borde ligga ett längre ner efter den här gatan så håll dina ögon öppna.” Ayl lät sin vänstra hand vila på Sawaels axel medan hon lätt svängde blindstaven framför dem. Sawael kände sig olustig med en hand på sin axel men förstod Ayl. Det här var en väldigt folkfylld stad.
De klev in i ett hektiskt bageri som luktade underbart. I taket hängde hårda bröd på tork och fruktbröd och mörka fröbröd trängdes under jäsdukar bakom disken.
Sawael log och det vattnades i hans mun. Han antog att de skulle köpa något av de vanliga bröden men när de stod framför disken bad Ayl om det absolut billigaste de hade att erbjuda. Sawael såg med förvånad och arg blick på henne men Ayl märkte ingenting.
”Och vad skulle det kunna vara?” frågade pojken på andra sidan disken. Ayl drog upp en tygpåse från ett av de tre utanpåfacken och la den på disken.
”Fyll den här med brända kanter och bröd ni tycker är för gammalt att sälja.” Expediten såg frågande mellan Ayl och Sawael. Sawael mötte bara hans blick och pojken försvann till de bakre rummen i bageriet.
”Du kan inte mena allvar!” utbrast Sawael. Hans röst var distinkt men överskred inte den normala samtalstonen.
”Om min unge Lord ursäktar, jag är arbetslös och hade inte särskilt mycket pengar till att börja med.” svarade hon sarkastiskt.
”Vi kan gå till borgen och meddela att de har en högadlig pojke i sin stad!” Sawael var arg, hur kunde en ofrälse, en kvinna, tilltala honom som om hon stod över honom i rang. Expediten kom tillbaka med påsen och Ayl betalade några få mynt för innehållet. Utan att röra vid Sawael vände hon sig om och gick ut ur affären. Hon stannade några steg utanför bageriet och vände sig mot Sawael.
”Och varför skulle någon tro dig?” Hon höll upp ett finger i jämnhöjd med Sawaels hals och vickade det sakta upp och ner. Sawael kastade en kort blick på sina kläder. Allt rann över.
”Jag hatar dig!” skrek han. Sawael spann runt och sprang, lämnades en blind flicka med en påse bröd i handen.
Över Ayls läppar syntes under ett kort ögonblick ett ondskefullt leende innan hon vände sig om och gick åt motsatt håll.

Sawael var snart vilse. Han hade kommit in på en gata med snickerier där han nu gick arg och stolt. Folk kastade funderande blickar på honom men ingen frågade vem han var eller vart han var på väg.
”Jag har ingen mat, ingenstans att sova” analyserade Sawael lågt med hopbitna tänder. Solen hade passerat middagstid och hans inre skrek efter mat. Med tunga steg gick han in på en ny gata. Framför honom låg ett litet, skabbigt världshus. Sawael skyndade på stegen och gick in genom den tjocka furudörren. Han sänkte sitt stolta huvud men hans ögon sken av ära.
”Vad får det lov att vara?” frågade värdshusvärden.
”Har ni någon mat?” Sawaels mage knorrade som för att lägga extra tyngd bakom frågan.
”Det beror på hur mycket du har att betala med?” Sawael sänkte blicken och undvek värdens blick. Han la märke till det folk som satt i skänkrummet, eller de kvinnor som satt där med bara armar. Han tog ett steg bort från disken.
”Jag har inga pengar, ursäkta att jag tagit upp er tid.”
”Du verkar väldigt hungrig, lite bröd kan du få även om du inte kan betala. Här.” sa mannen och räckte fram en brödkorg mot ynglingen. Sawael kände sig olustig men tog ändå en brödskiva ur korgen.
”Varsågod och sitt” sa hans värd vänligt med ett smörigt leende. Sawael tryckte undan alla känslor förutom hungern och började ivrigt äta. Brödet var inte torrt men inte häller färskt. Sawael brydde sig inte. Han älskade mörkt bröd och det här hade både frukt och frön i sig.
”Vill du ha mer?” Sawael nickade knappt märkbart och brödkorgen ställdes framför honom. Innan han hann avsluta sin andra brödskiva började han känna sig snurrig och hur hans balans försvann. Sawael föll av bänken och hans ögonlock gled ofrivilligt ner över hans svarta ögon. Han var medveten om hur de skrattade åt honom när hans lealösa kropp lyftes upp och bars iväg.
”Lita inte på främmande människor” sa hans tillfångatagare glatt.
”Fel” tänkte Sawael. ”Lita inte på någon”

24 feb. 2010

Tänkte att det var på tiden att jag uppdaterade bloggen ;)
Jag håller på att skriva ett väldigt långt kapitel till Sawaels irrfärder, det är därför det dröjer ^^;

Var och såg Avatar i fredags och insåg något hemskt.

*SPOILER*

När de kopplar ihop sig med ett djur/varelse på pandora blir de en macto, ex banshee-macto. Jag dog inombords. Kommer bli anklagad för Avatarplagiat! Varför skulle de slänga in ett latinskt ord mitt i alltihopa?!
Suck... Men det får vara kvar tills/om jag ska publicera "Ett skrin för allt vad känslor rymmer" (Som Sawaels irrfärder egentligen heter ;p) Jag som faktiskt satt med en latinsk ordbok för att få fram något passande... Suck... Nåja, jag överlever,
Next Sawaels irrfärder: Fjällbäck