1 feb. 2010

Sawaels irrfärder 11 Kriamond

Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia
Miwaeli (bit jag glömde)
Miwaeli
Stall

”Kriamond?” Den unge bibliotekarien flög upp ur sin stol. Hans röda ögon var skrämda men hans ansikte slappnade av när han såg Miwaelis lugna leende.
”Åh, det var bara du.” mumlade han och spärrade upp ögonen när han insåg vad han sa.
”Väntar herr Ljusbärare någon?” Kriamond reste sig upp och erbjöd Miwaeli sin stol med en lätt handrörelse. Han skakade på huvudet och log vackert.
”Vad för Dimheds mäktigaste dam ner till mitt skrivbord?” Miwaeli satte sig ner och såg på den sextonårige magikern. Han var yngre än henne och den första magiker hon sett på nära håll som inte dolde magins biverkningar.
Kriamonds ögon var mörkt röda, mörkare än Miwaelis klanfärger. Hans hår var blått med en markant dragning åt gråvitt men i övrigt såg han normal ut.
”Jag undrar vad ni sa till min bror som fick honom att dra ut på ett sökande efter Sawael.” Kriamonds leende blev sorgligt. Han lyfte bort några böcker som låg i Irowaels stol och sjönk ner i den med en suck.
”Iro har alltid tänkt igenom saker noga innan han tar sig för något. Jag trodde inte han skulle sticka iväg så fort.” Miwaeli fick en fin rynka i pannan. Kriamonds sätt att tala om hennes bror passade sig inte för någon av så låg rang. Han talade om en yngre vän, inte en äldre ädling.
”Vad sa du till honom?” sa Miwaeli med närmast metallisk röst. Kriamond bleknade och mötte inte hennes blick.
”Jag sa faktiskt inget värre än vanligt.”
”Hör nu ditt frispråkiga elddon, min bror har givit sig av härifrån för att rädda vår halvbror, med bara en nyexaminerad magiker till försvar! Jag skulle bli väldigt glad om jag fick veta vad som pågår.” Hon sa allt i lugnt tempo och mjuk röst men Kriamond sjönk djupare ner i stolen. Han suckade och vände sig mot Irowaels skrivbord.
”Se för dig själv” sa han och rulla efter en skriftrulle.
Miwaeli tog emot den. Hon mötte fundersamt Kriamonds blick inan hon började läsa det som stod.
Stycket gick fort att läsa och med skrämda ögon såg hon upp på Kriamond. Ljusbärarens ansikte utstrålade lugn och välvilja.
”Det handlar om Sawael” Det var ingen fråga men Kriamond nickade lätt.
”Och du visade det för Irowael” fortsatte hon. Kriamond såg ner bland böckerna på Irowaels skrivbords
”Ja, det gjorde jag och han hade mer information än jag. Han visste att Sawael var på villovägar.” De såg på varandra
”När kommer det här att inträffa?” sa Miwaeli kort. Kriamond gjorde en lätt handrörelse mot skriftrullen. Miwaeli rullade efter texten och läste tyst det som stod. Hennes ögon blev något större och hon fuktade snabbt läpparna.
”Oj” Hennes röst bar spår av förfäran.
”Miwaeli, min dam, det finns mäktiga personer som vet det här, och vad värre är, vet att jag vet.” Miwaeli bleknade.
”Vi får inte låta dem veta att ni vet, min dam. Därför har det här samtalet aldrig ägt rum, ni känner mig inte på något annat sätt än som Irowael-mactos lärare. Lita på att era bröder vet vad som behöver göras och be till Världsalltet om nåd.” Kriamond ställde sig upp och såg uppfordrande på Miwaeli.
”Och vad ska du göra?”
”Infiltrera och försöka hitta något vi kan utnyttja.” Miwaeli reste sig sakta och såg in i de mörkröda ögonen.
”Håller ni mig informerad?”
”Om jag kan utan att riskera er säkerhet.”
”Är du verkligen sexton år? Ni ljusbärare är väldigt skickliga på bländverk.” Kriamond log och gick mot dörren.
”Ni är intelligent, Miwaeli-macto, men jag är en skrivare, en lärd, mer än en magiker. Bländverk har aldrig varit min starka sida.” Han öppnade dörren och såg kvickt åt båda hållen innan han drog igen den igen.
”Det är personer som jag hyser misstankar mot därute. Såg de dig när ni kom hit?”
”Det var ingen i den här delen av biblioteket när jag kom” Kriamond la fundersamt huvudet på sne.
”Brukar ni använda vägg-gångarna som er bror?”
”Inte särskilt ofta även om jag har flertalet lösenord.” Kriamond nickade lugnt och gick fram till väggen vid sidan av Irowaels skrivbord. Han lutade sig nära och viskade något.
”Under början av vårt samtal var du frispråkig, utan etikett. Nu talar du ett helt annat språk. Varför?” Kriamond log mot henne.
”Du gav mig en klar tillrättavisning min nåd Meli, men nu skiljs våra vägar. Akta dig för att använda tjänare du inte litar helt och fullt på om du måste kontakta mig.” Miwaeli log ett roat leende. Hon visste exakt vilken stallpojke hon skulle göra till sin page.

Pirat

Onsdagens outfit kommer se ut något som den här:

Och mitt projekt jag började på igår...

31 jan. 2010

Om jag var boktitlar

Jag använde boktitlar som fanns i min bokhylla =) Tagen härifrån! =)
Om du gör en, vilket jag uppmanar dig att göra, kommentera gärna både hos mig och henne =)
Jag fick verkligen en aha-upplevelse angående bra och dåliga titlar^^


Är du man eller kvinna? Häxa

Beskriv din tonårsperiod? Bland tomtar och troll

Hur mår du? Kär!

Beskriv stället du bor på? Under lysande måne

Vart skulle du vilja resa? Under ytan

Beskriv din bästa vän? God Child

Vilken är din favoritfärg? Pasta

Hurdant väder är det just nu? Dragons of Winter Night

Vilken är din favoritårstid? Dragons of Spring Dawning

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Skuggspel

Vad betyder livet för dig? Ship of Destiny

Vad är du rädd för? Shadowmancer

Vad drömmer du om? The Forgotten Beasts of Eld

Dagens aforism? a Time to Dance

Vilket råd skulle du vilja ge? Tankens Trädgård

Hur skulle du vilja dö? På kudde av gräs

Ditt motto? Det är aldrig kört!

Vad gör dig riktigt ledsen? Vår Värld

Vad gör dig riktigt glad? The Lord of the Rings Instrumental solos

28 jan. 2010

Sawaels irrfärder 10, stall

Första inlägget jag lägger upp från skolan O.o


Miwaeli skred genom korridoren så fort hennes värdighet tillät. Hennes ansikte utstrålade endast makt, inga känslor kunde spåras i hennes kalla ögon. Med lång, något för manliga steg, gick hon över den folkfyllda borggården. Hon var klädd i en röd ridklänning med svarta pösiga bomullsbyxor under.
”Irowael?” ropade hon genom det stora stallet och hästarna stampade nervöst när de hörde henne nalkas. Arvtagaren stod och samtalade med Maar. De väntade på att stallknekten skulle göra i ordning Irowaels gyllenbruna valack.
”Meli, vad för dig hit ner?” frågade han med lätt stämma.
”Dig” svarade hon kort och stannade knappt två fot från sin bror. Irowael lutade knappt märkbart lite frågande på huvudet.
”Vad pågår? Vad har hänt Sawael?” Miwaeli kastade en kort blick på Maar. Han såg ner i stengolvet men Miwaeli såg inte honom, hon såg vad han bar; fyllda sadelväskor. De svarta ögonen flammade till och hon tog tag i Irowaels skjorta och slet honom närmare.
”Du hade tänkt lämna mig ensam utan information vad som hänt dig. Med Far?”
”Meli, lugna…” började Maar. Miwaeli vände huvudet mot honom.
”Det är Miwaeli-macto för dig!” sa hon kallt med lätt ihopbitna käkar. Maar rodnade.
”Syster” började Irowael men hittade inga ord.
”Nå? Upplys mig! Eller så utpressar jag en viss magiker i min närhet.” Maar blev om något ännu rödare. Irowael suckade inte men den raka linjen hans läppar bildade uttryckte ungefär samma sak.
”Olvi är död, Sawael på flykt och jag och Maar ska hämta hem honom.” Miwaeli släppte honom och la armarna i kors.
”Och vad säger Far om det?” Irowael flyttade blicken från sin systers ansikte till sin häst.
”Far blir nog lycklig om Sawael dör.”
”Och trots det tänkte du lämna mig ensam med honom utan en aning om vad som pågår”
”Jag ahde tänkt”
”Ljug inte.”
”Du kan inte följa med” sa hennes bror med sorgsen röst.
”Jag vet, någon av oss måste se efter gamlingen, men varför inte skicka några av De Edsvurna?” Irowael vände tillbaka ansiktet mot sin syster.
”De lyder först under Far, jag liar inte på dem. Förutom Yue.”
”Och därför beger sig Dimheds arvtagare iväg med bara en nyutbildad magiker till försvar.” Maar såg upp från golvet men efter en hastig glimt av Miwaelis ansikte såg han bort mot stallpojken några bås bort som gjorde i ordning Irowaels häst. Pojken i fråga såg helt oberörd ut men Maar insåg att den här historien snart skulle vara en allmän sanning i borgen. Han såg på Irowael och när Arvtagaren såg mot honom nickade han i pojkens riktning.
”Min magiker är mer än duglig och jag skulle vilja köpa så mycket tid som möjligt. Det jag undrar är; kan du hålla tyst?”
”Självklart, jag är fullt ut på din sida.
”Och kan vår käre hästskötare hålla tyst?” Pojken slutade spänna åt sadeln och hans händer började skaka lätt när han lyfte blicken mot tvillingarna. Han fuktade sina läppar innan han yttrade sig.
”Vad får jag?” Maar himlade smått med ögonen, Miwaelis käkar spändes och Irowael log.
”Något speciellt ni tänker på?” frågade han. Pojken flyttade tyngden från den ena foten till den andra.
”Kan ni ordna mig ett eget rum?” Irowael började gå mot spiltan. Snabbt sänkte pojken blicken och blev vit i ansiktet. Han stod inför Arvtagaren till Dimhed, hans äldre syster och en Ljusbärare. Hans hjärta bultade så hårt att han knappt hörde när Hans nåd Irowael tog till orda
”Miwaeli?”
”Ja, broder?”
”Kan ni se till att vår unge stallknekt får ett eget rum?”
”Jag ska se vad jag kan göra.”
”Och i gengäld, pojke, kommer ingen att veta vart jag och min magiker har begett oss.” Pojken skakade nu kraftigt och nickade fort innan han bugade.
”Pojke, om din mäster undrar vart du tog vägen, säg bara att du gick ett ärende åt mig” sa Miaeli mjukt. Pojken såg frågande upp på henne. Miwaeli kastade ett mynt framför hans fötter.
”Spring ner till staden och” hon höll upp en smal brevtub. ”Sänd den här till Fiid Monsvulpes.” Hon höll fram den mot stallpojken som kvickt tog myntet och brevet innan han satte av ut ur stallet.
”Nå, var var vi.” sa Miwaeli med iskall röst. Nu suckade Irowael.
”Du kan inte övertala mig till att inte resa.”
”Kanske inte, men jag har en chans att säga lycka till.” Irowael log lättad och kramade om sin syster.
”Hämta hem honom fortast möjligt, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Men innan du reser:” Hon såg upp i sin brors ansikte. ”Jag vill veta den egentliga anledningen till att du beger dig av efter honom, inte lögnen om att du tvivlad på De Edsvurna.
”Syster, du är för skarpint för ditt eget bästa.”
”Berätta, annars släpper jag dig inte” sa hon och såg bedjande på Irowael även om ett leende höll på att forma hennes läppar. Irowael log brett.
”Jag måste iväg fortast möjligt, men Kriamond vet mer än han talade om för mig.” Miwaeli flinade.
”Adjö broder”
”Adjö syster” De släppte varrandra. Miwaeli vände sig om och skred ut ur stallet. Utan så mycket som en blick åt Maar.

7 jan. 2010

Irland

Jag far till Irland och Tara nästa vecka i jakt på kunskap till mitt projektarbete. Det betyder att jag inte kommer ladda upp något kapitel på Sawaels Irrfärder förrän tidigast den 19... Du får helt enkelt försöka överleva tills dess =P