Sawaels irrfärder 9 Miwaeli

Miwaeli är den nyaste karaktären i Sawaels irrfärder, faktiskt bara några månader. Jag skapade henne av behov. För att få ihop alla trådar mot slutet behövdes hon, och sen så hade jag väldigt få tjejer i min saga som helhet ^^
Miwaeli är en härlig karaktär att skriva om då jag använder mina vänners och min mentalitet i henne. Jag hoppas att ni gillar henne =) Och för ni som nu håller på att mörda mig för att detta kapitel inte handlar om Sawael och Ayl måste jag påpeka att det är två kapitel kvar innan det blir dom igen... Men jag borde kunna trycka ihop det i ett jätte långt... Nej två!
Men efter de blir det flertalet kapitel med Sawael och Ayl ;)

Början (crapy utkast ^^; är under omskrivning)
Mink
Ayl
Irowael
Loborg
Smältvatten
Hela min värld
Profetia

Fylld av kontrollerad ångest gick Miwaeli omkring bland marknadsstånden med sin sällskapsdam och tre livvakter.
Förstrött köpte hon en bred, platt guldkedja med en droppformad rubin ingjuten. Hennes sällskapsdam pratade på om skvallret i slottsköket men Miwaeli lyssnade inte det minsta.
Vad kunde oroa Irowaels annars så lugna sinne? Miwaeli hittade och uteslöt det ena förslaget efter det andra tills hennes värsta farhågor såg ut att besannas. Det hade troligtvis hänt något med en person Irowael brydde sig om. Och det var inte alltför många. Antagligen Yue, Irowaels äldsta vän och livvakt, eller deras halvbror Sawael.
”Ni har inte någon intressant man på kroken?” frågade Miwaeli sin sällskapsdam. Hon hade som alltid kommit in på ämnet män.
”Nej men stallknekten Frizo är rätt söt men...”
”Stallknekt? Siktar du inte högre?” retades Miwaeli. Uni rodnade
”Jag har aldrig fallit för er bror om det är det ni syftar på.”
”Det trodde jag inte häller.” Uni rodnade ännu djupare. ”Du är alldeles för klipsk för att fala i min brors fällor. Nej jag tänkte snarare på unge herr Yue.”
”Jo, han är söt och så men hans familj är alldeles för fin för mig!”
”Säg inte det. Du är vacker och jobbar närmast hertig Sanglynx enda dotter. Det är högre rang än vad han förtjänar.”
”Herr Yue förtjänar det allra bästa!”
”Som jag trodde, du är förtjust i honom. Eller hur?” Uni såg ner på tygerna de plockade bland.
”Vad skulle han se i mig.” sa hon lågt.
”Åh, Uni” skrattade Miwaeli.
”Ditt hår som återspeglar nattens mystik, ditt söta leende och oskuldsfulla rodnad! Det är ett under att du lyckats hålla dig bortafrån Irowael.” Uni fnittrade och log mot sin matmor.
”Om du vill kan jag lägga ett gott ord för dig nästa gång ag ser honom.” log Miwaeli tillbaka.
”Det kan nog dröja ett tag” Miwaeli kände hur fällan slog igen
”Hurså? Har han rest iväg?”
”Han eskorterar er yngre bror på ett diplomatiskt uppdrag till greve Marc.”
”Lord Orange?”
”Helt korrekt min dam.”
”Han har en dotter i Sawaels ålder?” Uni log.
”Jag tror inte herr Sawael vill bosätta sig så långt från Loborg, han är väl rätt hemmakär?
”Korrekt.” Miwaeli såg ner på sin inköpslista och insåg att hon köpt allt. Och ganska mycket mer.
”Vi är klara här” sa hon och le ner pergramentbiten i sin korg.
De vände sig mot slottet och började strosa hemåt
”Jag känner mig dåligt informerad. Varför visste jag inte att Sawael var på väg till greve Marc?”
”Ni var på visit hos Monvulpes när unge herr Sawael gav sig av.”
”Det förklara saken. Men att Yue följde med?”
”Jag tror Arvtagaren är lite smått orolig för unge herr Sawael. Fast jag har inte hört något om oroligheter i eller kring Kivokavemassivet.”
”Men det är alltid svårt att veta vad som pågår på andra sidan stenskölden. Och med tanke på att Mörkerbevarare kan färdas fritt i och på andra sidan bergen, förstår jag om Irowael blir orolig.”
”Ni har alldeles rätt ers nåd.” De fortsatte att samtala om världsliga ting hela vägen genom staden men Miwaeli tänkte inte på vad de sa. Det enda hon hade i tankarna var Maars stela ansikte och hennes fars flin.