Inspiration från Cypern

Jag trodde att det skulle vara Lindonwings miljöer jag skulle inspireras att skriva när jag besökte denna ö men jag ägnade skeppet och hennes besättning knappt någon tid alls. Först för att vi var ute med skolan hela dagarna men mer för att det enda jag kunde tänka på var alla miljöbeskrivningar jag vill skriva till Sawaels Irrfärder.

Jag har aldrig tyckt om att skriva miljöskildringar och mer än ofta skummar jag igenom dem när jag läser en bok för första gången. Det jag gillar att skriva är dialoger och händelser som snabbt kastar historien framåt. Men en bok som bara är konstant upplösning och dialog ger ingen tid för läsaren att reflektera över vad och varför saker händer.

Jag har läst igenom det jag skrivit någon gång då och då och det verkar alltid så... tunt. Men jag har alltid skjutit miljöbeskrivningarna framför mig, "jag skriver det sist" tänker jag. Idiotiskt, i en miljöbeskrivning kan man väva in ledtrådar till karaktärernas öden och bygga upp spänningen långsamt istället för, vilket jag gör, kasta läsaren in i nästa actionfyllda scen med snabba coola dialoger.

Den första delen av Sawaels Irrfärder utspelar sig mycket i den magiska bergskedjan Kivokave, en demokratisk fristad där alla sorters magi är välkommen. Bergen är spetsiga och vägarna snirkliga. Detta har varit mitt största problem. Jag har bara besökt de svenska fjällen, dess rundade U-dalar och istids-slipade toppar. Där behöver man inte gå flera dagar för att ta sig fem mil. Visst, jag har sett bilder från alperna och Grand Canyon men känslan av att se den stad man ska till tvärs över en dal och sen behöva köra serpentinvägar ner i en timme och sen upp på andra sidan i en halv för en sträcka på max en mil var något helt nytt för mig. Byarna som klättrar på terrasser uppför klippväggarna och de smala vägarna målade upp en helt ny, lång, lugn och vacker scen om hur en av bikaraktärerna, Ljus', träffar Irowael och Maar (huvudkaraktärer) och visar dem sin by och sitt hus. En viktig scen för att presentera denna nya karaktär och som jag i tidigare utkast rafsat ner någon mening om.

Research är viktigt för att få något att verka naturligt. Det blir även mycket lättare att skriva om man vet vad man skriver om. Jag har tagit lektioner i jodo, iaido och tai chi för att lära mig rörelserna när man slåss med stav och svärd. Som jag nämnde tidigare älskar jag skriva aktionscener. ^^;

Jag tror denna vecka i Cypern verkligen har gett mig den största ledtråden om hur jag ska väva samman min text till en hel bok som faktiskt kan bli läsvärd :)

Serpentinvägar i Trodosbergen