24 juni 2013

Molngläntans gömda pärlor: Pilfinken

Pilfinken var ett av Molngläntans mindre fina caféer. Det var sällan en turist letade sig hit eftersom baren var belägen långt bort från de soliga terraserna ovanpå första ring. Nej, Pilfinken var beläget i den flygande stadens första och nedersta ring. De stora blixtmotorerna hördes tydligt och solens strålar hade aldrig letat sig in hit. Turisterna som anlände till första ring tog genast de vackra hissarna upp till de legendariska trädgårdarna. Där kunde de få all information en nyfiken behövde för att tillfredsställas.

Men även om de fick veta att Molngläntan hade 1434 fasta innevånare stod det inte att de flesta av dem aldrig satt och njöt i solljuset på andra och tredje ring. Innevånarna satt istället bland de tomma dockningstationerna i lufthamnen och beundrade solens upp och nedgång innan hamnen hamnade i stadens skugga.

Pilfinken var dock inte ett tillhåll för hamnarbetare utan var beläget i första rings centrum. Trånga korridorer som bildade ett spindelnät runt de stora motorerna slutade här, nära värmen av de vattentankar som omgav dem.

Kransen, som den innersta gatan kallades var betydligt bredare än resten av nätet och var öppet upp mot andra rings maskinrum. Det var här de som jobbade på andra ring färdades upp längs de smala trapporna och det var här de samlades efter jobbet för att umgås, trädgårdsmästare och städare, målare och guider.

Det var framför allt de som jobbade åt Molngläntans överklass som samlades på Pilfinken för att avnjuta en kopp te och de utsökta små bakelserna. För den som ville få reda på hemligheter var det här det naturliga stället att börja.


En liten aptitretare för dig min vän. Hoppas du blir sugen på mer

P.s. Jag har gett upp att uppdatera på helgerna för hela helgen har jag varit utan internetuppkoppling så från och med nu blir det måndag och torsdagar.

//Den fantastiska Evelina

20 juni 2013

Migrän och The Hobbit

Antal ord digitalt är samma som förra veckan men de handskrivna sidorna hopar sig.

Att skriva en kort novell var svårare än vad jag förväntat mig. Av flera orsaker men framför allt en distraherande fästman och en trevlig familj. 
Min första idé utvecklades så pass långt att det nu är en scen till boken. Vet inte om jag kan klämma in den i kapitel två men om inte hamnar den i början av bok två.

Nästa idé kommer jag att göra men den behöver sin research. Och när jag kommit fram till det var det söndag. Illa men det är mycket lättare med deadlines så jag kommer kämpa för mina lördagsuppdateringar.

Och sen var det det här med prestationsångest. Tänk om det inte blev bra? Hur mycket kan jag bearbeta min text? Hur lite borde jag egentligen bearbeta den? Jag trodde prestationsångesten kuvats nu när jag läste Kreativt Skrivande men den smyger sig tillbaka. Tack och lov inte lika stark.

Vad har jag annars hittat på i veckan? Haft tvådagars migrän och när den väl släppte hade jag så lågt blodsocker att när jag ställde mig upp svimmade jag tillbaka ner i sängen XD måste skriva en sån scen nu när jag har känslan färskt i minnet.

Något jag haft svårt att skriva förr men som jag nu älskar är ögonblicksscener. Vi övade på dem under kursen och mina texter blir mer flödande. Hum... Det blir kanske en ögonblicksscen på lördag...

Har bytt bakgrundsbild på min padda till en stillbild ur den nya Hobbit trailern
Och min startskärm ser ut så här

Höres på lördag min smygande läsare. Tills dess, ha en underbar Midsommar!


13 juni 2013

Lindonwing

Antal skrivna ord: 20147

Torsdagarnas blogginlägg kommer handla om mig och mitt skrivande. Lördagarnas blogginlägg kommer vara noveller från min värld.

Denna vecka har jag börjat sommarjobba och jag har fått i princip inget skrivet :'( 

Men! Jag har gett min cosplaykompis Lina det första kapitlet och jag var så sjukt nervös när hon läste det. Mycket MYCKET värre än när jag lämnade in till min responsgrupp på skolan. Då hon är konstnär frågade hon mycket kring hur mina karaktärer ser ut. Jag skriver nämligen mest dialog. Det är mycket roligare och min tanketid kring karaktärer kretsar mer kring att man lätt ska kunna förstå vem som pratar på deras ordval. Så nu har jag fått jobba med deras utseende en hel del. Till exempel så hade alla män skägg på den tiden min bok sa föreställa utspela sig så det har varit intressant att planera kring. 

Vi ska nämligen på Skecon 5-7 juli och jag hoppas att Lina har gjort lite fanart åt mig tills dess B)

Just nu håller jag på att skriva en scen där min huvudperson, Keegan, är hungrig och det går verkligen inte att skriva sånt när man är mätt så har bestämt mig för att äta sen middag idag. Förhoppningsvis går det bättre då. Jag har märkt att om min egen sinnesstämning ligger nära mina karaktärers eller om jag klär mig i mina steampunkinspirerade kläder är det enklare att få ner något vettigt.

Ska börja påta på lördagens mininovell redan nu då jag är bortbjuden på 25års kalas.

Ha det underbart du vackra människa och vi syns snart!

9 juni 2013

Tillbaka till verkligheten

Dax att ta upp bloggen igen!

Haft ett varierande år av sjukdom och skrivande men trotts alla motgångar har jag planerat hela Lindonwing och skrivit 20 000 ord. vilket är lite mer än en femtedel så slutmålet är någonstans mellan 80 000 och 100 000 ord. Jag har även lagt upp vad jag vill ha i bok två.

Temat på bloggen i framtiden kommer kretsa runt och om Lindonwing och världen den utspelar sig i och mindre kring mig och mina bestyr vilket jag hoppas gör det enklare att blogga.

Höres till veckan mina Steampunk-fans!

4 sep. 2012

Kreativt Skrivande!

 Såg att det här inlägget inte postats, konstigt... men då uppdaterar jag idag istället ^^

Har haft första träffen med KS folket idag. Helt underbar kurs och på bara en dag har jag insett fel jag gjort med mina texter, att jag i princip bara skriver dialog, aktion och mystik och att jag visst kan få vänner väldigt lätt. (En förmåga jag alltid haft men tappat min tilltro på)

Idag har jag stigit upp för tidigt, lekt guide för en del i min distansklass, fått en brevvän, fått hela min skrivarklass att skratta och haft en matteföreläsning. En väldigt hektisk dag även om den var otroligt trevlig.

Vi har övat på självbiografiskt idag och jag tänkte dela två av dem, utan redigering, för nu i alla fall.

Så, vår första uppgift var att sitta i grupper av fyra och berätta ett minne och lägga till något, en lögn invävd i historien. När deltagarna berättat skrev vi varsin självbiografisk text med stoff från de fyra minnena.

Min korta berättelse har den fina titeln av

Jazz Saga
Jazzens huvudstad New Orleans i den amerikanska södern var inte riktigt som jag tänkt mig. Möjligen för att jag var där på mitt sportlov, mitten av februari. Här var alla fast i sina arbetsrutiner, robotar med drömmar om mänsklighet. Inte alls som skogsfolket hemma.

När man kommer från 65:e breddgraden, i februari, till träskmarkerna längst söderut på den nordamerikanska kontinenten var det befogat att gå i shorts, enligt mig. Robotarna på gatan gav mig dock fundersamma blickar där de gick i sina tjocka jackor.

Jag kom fram till adressen jag letat efter och såg upp på den sneda skylten. Färgen var blek och flagnad och det tog mig några sekunder att lista ut vad som stod.
"Nordic Saga" läste jag högt och lutade huvudet lite på sne för att bättre se bilden som var målad under namnet.
"Aha" sa jag med ett brett leende när jag förstod vad det var, en trumpetare som spelade en lång fanfartrumpet iför struthätta. Trumpeten var var målad under ordet Nordic och struthättans svans under ordet Saga.

En bil svängde in på parkeringen bakom mig och jag vände mig långsamt om när motorn stängdes av. Jag log brett när jag såg det svenska märket Saab le mot mig med sina silvriga vingar. Ut ur bilen steg en äldre man och drog med sig en stor väska.
"Evelina förmodar jag" sa han på en svenska med stark brytning. Jag andades in kort på det sättet som vi säger ja på där uppe kring 65 grader nord.

Mannen lutade sig in i bilen igen och låste ett knalloranget rattlåst. Jag höjde ena ögonbrynet.
"Ingen ruta på denna dörr" sa han menande men låste trotts det även ytterdörren.
"Du är Evelina?" frågade han lite fundersamt.
"Yes" svarade jag och satte upp hans svarta bag över axelen. "Och du är Alvar" Han log brett och jag kunde se åtminstone en tand som var borta. Detta var ingen robbot som drömde om mänsklighet, detta var en alv, en fae, som skapade musik ur de skimrande ögonen.

Krumryggad gick han raskt fram till Nordic Sagas dörr och började låsa upp de otaliga låsen. Jag räknade till fyra men mycket möjligt att det kan ha varigt fler. Dörren svängde ljudlöst upp och jag dansade in i bergakungens sal. Alvar knäppte med fingrarna och otaliga stearinljus tändes runt om i den mysiga puben. Försiktigt ställde jag ned bagen på ett av träborden och såg på den upphöjda scenen längre in. Där stod ett vackert piano och ett skamfilat trumset.

Alvar, som var en dryg dm kortare än mig drog upp dragkedjan till bagen och lyfte ut en brun, hård väska.
"Till dig" sa han och räckte mig den med sitt stora leende. Jag log tillbaka och kunde känna hur mina ögon började glittra av förväntning. jag gick fram till scenen, la ned väskan och öppnade den.

i väskan sken sopransexofonen mot mig och jag log tillbaka. Alvar fnyste lätt.
"Ungdomar" sa han anklagande men log snett. Saxofonen blev matt. Alvar gjorde ett jämfotahopp upp på scen och satte sig bakom pianot och dtretchade fingrarna. jag monterade fort ihop saxen och började värma upp jag med.
"Nu" sa Alvar "ska vi spela jazz"