Personregister
Lindonwing
Lindonwing gled sakta in mot dockningscentralen hon blivit tilldelad.
"Håll henne stadig" sa kapten Keegan helt i onödan. Hennes styrman hade manövrerat skeppet tillräckligt länge för att veta alla hennes hörn.
Lindonwing dockade utan problem och det eviga surret av motorerna dog ut och ersattes av ett dovare ljud från den flygande staden.
"Collins, har du delat ut vaktpassen?" fortsatte han.
"Ja, sir. Vi är helt redo." svarade förste styrman med ett avslappnat leende. Oliver Keegan såg sig omkring på kommandobryggan med sina bruna ögon, alla längtade efter att få gå i hamn efter tre veckors flygning.
"Vincent" han vände sig till den robuste mannen på andra sidan rummet, som trots sitt lite dumma utseende var ett taktiskt geni. "Du har befälet ikväll"
"Kapten" kommenterade Vincent med besviken röst.
"Vi kommer inte dra upp några affärer ikväll, men binder vi några kontakter söker vi upp dem imorgon." Vincent suckade, hans kapten såg förbi hans kommentar.
"Juliette kommer inte att bli glad." muttrade han.
"Lediga" sa Keegan och reste sig med ett leende. Han vände sig mot Paul Collins. Förste styrman var längre än Keegan och bar sitt långa rödblonda hår i en hästsvans.
"Vad sägs om att ta och leta reda på Kimothy och hitta en pub?" sa Keegan. Paul bytte ett leende med andre styrman Mary-Ann som satt med korslagda ben i en stol bredvid dörren.
"Jag hoppas de har något bra lagrat vin" svarade hon och reste sig elegant i sin mörklila klänning. Hon var mullig och lång, lika lång som Paul och utstrålade beslutsamhet. Hennes bruna hår var utsläppt och räckte till midjan. Keegan såg mellan sina befäl men utan någon vidare kommentar ledde han dem från kommandobryggan för att leta reda på Lindonwings mekaniker.
"Gud vad jag saknat konjak" sa Keegan där de satt vid ett hörnbord. Kimothy, chefsmekanikern, var inne på sin tredje öl och väldigt glad.
"Bara för att du inte tog med dig tillräckligt från Bordeaux." skrattade han.
"Jag tänkte inte bjuda!"
"Nähe, du blir bara lite blödig när du är nykter" inflikade Mary-Ann som bara läppjat på sitt vinglas. De skrattade gott alla fyra.
Den flygande staden de var i var den största i sitt slag. Hon hade börjat som en obunden fristad, Målngläntan, men hade blivit kapad av Preussen. Preussen hade döpt om henne till Himlen Handel Centrum, men ingen kallade staden det. Mycket pengar hade investerats i staden och den var stor nog att ta emot trettiotvå fullstora skepp samtidigt. Trots det var Molngläntan mer en piratstad än något annat. Handel var dess kärna men ingen frågade var varorna kom ifrån.
Inne på en av Molngläntans pubbar satt nu de fyra vännerna och skrattade gott. Det robusta bordet var fastsatt i väggen och två långa träsoffor stod på var sin sida. Det var en liten pub med dunkelt ljus och glad musik. Det var en äldre man på fiol och hans yngre vän på irländsk trumma.
Ett kyligt vindrag välde in när den tunga ytterdörren öppnades. Keegan som satt med ryggen mot väggen såg i ögonvrån hur två unga kvinnor klev över tröskeln. De var varandras motsatser. Den första hade mörkt långt vågigt hår, bar en smaragdgrön klänning med djup urringning och höga skinnstövlar. Hon bar en kort svart skinnjacka som hängde lätt över axlarna. Hennes vän såg ut att vara yngre, hon var kortare och hade en mer ihopsjunken hållning. Hon knäppte långsamt upp sin bruna skinnkappa. Under var hon dovt klädd. En tjock brun vinterkjol, beige skjorta och brun väst. Hon hade sitt rödblonda hår slarvigt instoppat i en brun plufsig mössa. Keegan fick intrycket av att hon frös. Han log åt ett dåligt skämt Kimothy drog men iakttog de två vännerna i ögonvrån.
"… eller hur kapten?" Keegan såg drucket på Collins som satt innanför honom.
"Ursäkta?" sa han. Kimothy skrattade ner i sin öl.
"Du är svag för unga kvinnor" flinade Kimothy. Keegan log lite snett och svepte slutet av sin konjak. Mary-Ann armbågade mekanikern lätt och tog sin andra munfull vin för kvällen.
"Ursäkta, kan vi sitta här?" frågade en mjuk röst och Keegan vände uppmärksamheten från Collins till kvinnan rösten tillhörde.
Hennes ögon var brungröna.
"Välkommen till vårt bord" sa han något häpet. "Ursäkta att jag inte ställer mig sköna dam men jag är något berusad." Hon rodnade men log lite okynnigt.
"Jag är Elisabeth McSommir" presenterade hon sig och satte sig bredvid Kimothy.
"Jag heter Kimothy, jobbar som mekaniker åt Oliver" Han nickade gladlynt mot Keegan.
"Jag är Paul Collins, förste styrman på Lindonwing, Det här är Mary-Ann, andre styrman och mannen vars konjak stigit honom åt huvudet är vår kapten. Mr Oliver Keegan." McSommir log.
"Jag sitter med de högsta befälen av ett skepp? Jag känner mig hedrad."
"Ni kom hit ensam?" frågade Mary-Ann även om Keegan var säker på att fotsteg aldrig undgick hans andre styrman.
"Jag frågade om plats för flera eller hur?" sa McSommir.
"Sant" nickade Kimothy. Som om hon känt att de pratade om henne kom den andra flickan bärandes en bricka med glas.
"Jag frågade vad de hade beställt och tog en runda till." Hon slog sig ner bredvid Keegan och bytte kvickt ut hans tömda glas mot ett påfyllt. Kimothy lyfte av vinglaset och ställde det framför Mary-Ann som inte gav det en blick. Keegan lyfte förvånat av det låga whiskeyglaset och ställde det framför Paul. Hans blick var fäst på flickan bredvid honom. Hennes brytning var helt okänd för honom.
"Och ni är?" frågade Keegan.
"Lady McSommirs… förkläde kan man säga. Det är hon som bjuder." Flickan kastade en blick på sin arbetsgivare. "Det var dyrt" la hon till.
"Jag tror Mr Keegan syftade på ditt namn" log Lady McSommir. Flickan rodnade knappt märkbart. Hon vände huvudet mot Keegan och mötte nyktert hans blick.
"Jag heter Astrid Alfredsdóttír, trevligt att träffas, kapten." Hennes namn uttalades längre bak i munnen och r:en rullade långt nere i halsen.
"Astrid Alfredsdottir" försökte Kimothy med drucken röst. McSommir fnittrade ner i sin i princip alkoholfria cider. Keegan förstod varför. Kimothy kom inte i närheten av hur Alfredsdóttír uttalade sitt namn. Den hattförsedda flickan skrattade.
"Klarar du inte av att uttala mitt namn, säg det inte alls."
"Astrid Alfr…" försökte Kimothy igen.
"Jag skämtade inte." avbröt hon.
"Men vad kallas du i såna fall?" fortsatte Kimothy. Paul lutade sig fram lite över bordet och började tala lågmält med Mary-Ann.
Keegan såg mellan de två pågående samtalen men bestämde sig fort för att låta befälen diskutera ifred.
"Men kan ni uttala detta exotiska namn Lady McSommir?"
"Astrid" sa hon brett leende som ett eko av Alfredsdóttírs uttal.
"Och jag kallas oftast 'du där'" svarade Alfredsdóttír på Kimothys fråga. Keegan och Kimothy utbytte en blick.
"Vi får helt enkelt kalla henne något" sa Keegan och ryckte lätt på axlarna.
"Men vad? Har du några speciella färdigheter?" fortsatte Kimothy.
"Jag är bra på att bära sprit" sa Alfredsdóttír med helt seriös blick men Keegan såg på henne i ögonvrån. Hennes stela mungipor antydde om att hon höll på att börja skratta.
"Vi kan helt enkelt korta ner hennes namn något." sa han.
"Som vad? Asid?" Det började rycka i Alfredsdóttírs mungipor.
"Jag tänkte något på hennes efternamn. Alfdo eller liknande." McSommir skakade av skratt men hon skrattade inte högt.
"Kan ni inte komma på något mer feminint?" sa Alfredsdóttír anklagande men med ett leende.
"Jag tycker Alfi" sa Lady McSommir leende och hon uttalade smeknamnet med Alfredsdóttírs accent. Men det var lätt att härma.
"Alfi" Kimothy smakade på ordet.
"Det är betydligt lättare att säga." Alfredsdóttír suckade och tog en klunk ur sitt låga glas.
"Vodka?" frågade Keegan.
"Jo, de hade slut på akvavit"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar