18 juni 2009

Irowael (Sawaels irrfärder... fyra?)

Jag flyttar till stugan nu efter min första vacka som tekniker åt New Boliden... Jag vet inte när jag kan lägga upp nästa kapitel men här har ni i alla fall något att läsa :D


Irowael tvättade ansiktet under den varma försommarsolen. Han såg upp på den svarta fontänen och log ett litet lekfullt leende. Han älskade den här trädgården. Den var liten men fantastiskt vacker. Körsbärsträdet stod i full blom och såg hur vinden lekte i dess blad. Med oplanerade steg gick han fram till den mur som ringade in den lilla trädgården. Med gnistrande ögon såg Irowael ner på slottsfolket som redan hade börjat med dagens sysslor. Trädgården var belägen på toppen av Unakittornet ett av de högre tornen i Loborg. Det här var det torn som Hertigens barn och dess tjänare hade till sitt förfogande och Irowael som var älst hade utanför sitt rum denna fantastiska trädgård.
Fotsteg smattrade mot stentrappen när någon mycket stressad påbörjade förden upp mot Irowaels våning. Irowael drog lugnt en tunika över huvudet och slätade till den när Maar kom utstörtande från trapphuset. Tvecklöst föll han ned på knä och blundade. Irowael lät honom andas ut innan han delade ut sina order.
”Res dig och rapportera” Irowael kunde redan när Maar lyfte huvudet se att något var alvarligt fel. Maars ögon var rödkantade och när han började tala darrade hans röst.
”Ni kanske inte har så mycket vetskap om magi, men om en person som har förmågan att skapa en tankelänk till en annan magiker, låt oss säga Olvi, överför hann inte bara en tanke utan allt som händer omkring honom också tills länken bryts, självklart kan man även skicka meddela...”
”Kom till saken.” avbröt Irowael. Maar stannade upp i sin föreläsning och fuktade sina läppar innan han fortsatte. Det såg ut som om han höll på att bryta ihop.
”Meddelandet löd ’Sawael flyr mot Fjällbäck’ men synen talade om mycket mer. Av någon anledning hade din brors ekipage lämnat hertig Marc tidigare än planerat och tagit vägen genom Bronspasset för att ta sig hem fortast möjligt. De var anfallna av svartklädda män och de kämpade för sina liv!” Maar svalde och tog ett djupt andetag
”Olvi är död, länken bröts när han kvävdes till döds av sitt eget blod.” Irowael gick fram till Maar som fortfarande stod på knä i det daggvåta gräset. Utan pardon slet han upp sin magiker i stående ställning och stirrade in i de gråtfärdiga ögonen.
”Har du meddelat min far?” Maar stod stelt och balanserade ostadigt med bara tårna i gräset.
”Nej, inte än. Jag kom först till er.” Irowael släppte taget om Maar och tog ett kort steg bakåt.
”Gå ner och meedela vår härskare men tala inte om för honom att jag vet vad som hänt. Om du blir befallen att hålla tyst, lyd order, men möt mig vid Bäckstallet efter att våra plikter är gjorda. Ta även med dig så mycket förnödeneter du kan utan att väcka uppmärksamhet.” Maar bugade djupt och försvann tyst nedför trapporna.
Irowael drog handen genom sitt svarta hår och skrek ut sin vrede och oro. Varför? Med sin viljestyrka lugnade han ned sig och hans ansikte fick en lugnare min. Han ställde sig på händer och fokuserade sig på sin andning. När han kände att hans kroppspråk inte skulle avslöja honom gick han ner en våning till sin svit. Mis, Irowaels betjänt hade lagt fram en röd fotsid dräkt med klanens Lodjur broderat över ryggen. Irowael såg på guldtrådarna och klandjurets blodröda ögon mötte hans. Du gör rätt, jaga i mörkrets beskydd, låte inte De vinna.
Mis kom in i rummet med en gigantisk frukostbricka i sina händer. Han puttade tyst igen dörren med ena foten samtidigt som han bugade akrobatiskt ända ned till knäna med brickan utsträckt framför sig.
Irowael hade valt Mis just av den här andledningen. Han kunde skämta om allt, även rang.
”God morgon min högt ärade Arvtagare.” Mis ställde ner brickan på det väl utsirade bordet och drog ut stolen åt Irowael. Den unge lorden nickade bekräftande åt Mis och satte till bords.
Frukosten bestod av kokta ägg dekorerade med majonäs och rom, en frucktsallad med minst sju olika sorters frukter från slottets orangeri. Självklart med tillhörande dressing. Även kött och fisk serverades, rökt, gravad och stekt, med olika såser till varje fat av de olika smaksensationerna. Alla fat var i nyputtsat silver och glänste på det mörka bordet. I den största skålen, placerad i mitten av bordet, fanns ångande nykokt ris. Irowael började lugnt och sofistikerat att ta för si av alla rätterna. Mis bugade ännu en gång och gick baklänges mot väggen bakom Irowael medan oset av den nylagade maten spred sig genom rummet.
”Det finns mat för två så att det räcker och blir över. Varsågod och sitt.” sa Irowael med lätt stämma.
”Som alltid, min lord, tackar jag för erbjudandet men mitt svar är detsamma som alltid, det skulle inte passa sig.” Mis röst var underdåning och tyst.
”Du har tillruffsat hår och felknäppt skjorta vilket tyder på att du försovit dig och inte har ätit någon frukost än. Och sugmärket på din hals är nog förklaring till att du hade svårt att stiga upp. Varsågod och sitt.”

2 kommentarer:

Megumi sa...

haha! Mis blev så ägd XD åh vad jag längtar tills du kan skriva igen!! ^^ du vet att du är ruskigt bra på att skriva va? =)
KRAM

Michelle sa...

Naw :) va sött av Irowael :) va kan Mis ha haft för sig? :O har ingen aning ;)
hoppas du får chansen att skriva mer snart :) kram! <3