Fjärde oktober

Ligger något efter fortfarande men det tar sig. Imorgon blir det nog bilder från mitt hemliga projekt

3 oktober

Ärligt talat, skrivkramp idag. Jag och en vän har påbörjat ett nytt projekt, hemligt sådant, igår. Och i skolan började vi med en ny del av matten dvs dubbelföreläsning. Och utöver det hjälpte jag en vän för sin audition idag.

Så... När jag kom hem blev det fyra timmars research på det nya hemliga projektet och första avsnittet av Agents of Shield och om jag inte somnar nu blir det att se första avsnittet av Under kupolen. Alltid bra med inspiration. Men.... 

Ghaaaa... Jag har så många projekt jag vill göra, så många idéer .... Anyhow, i morgon har jag inga föreläsningar, vilket betyder att jag borde plugga åtta timmar... Pffff, skriva tills fingrarna glöder!!! :D

Okey, jag ser under the Dome och Stephen Kings namn poppar förbi så jag ger det en chans.

Höres imorgon

2:a oktober

Sen uppdatering. Jag ligger på 1400 ord hitintills, vilket är efter mitt mål om tusen ord per dag. Darn, men jag tar igen det imorgon.

NaNoWriMo

Så, jag har haft ett uppehåll både på blogg och skrivarfronten men från och med idag blir det ändring på det. Det är nämligen så att November är National Writing Month, NaNoWriMo. Men då jag kommer ha fullt upp i November så tar jag det i Oktober istället. Dvs, jag börjar idag! Vad är då nanowrimo? Jo, det är en utmaning att skriva 50'000 ord på en månad. Så min plan är att försöka skriva klart Lindonwing under oktober. 

Mitt mål är 30'000 ord och mitt hopp är femtitusen. För att klara detta blir det 1000-1650ord per dag. Jag kommer dö XD

Jag kommer även uppdatera bloggen varje dag under oktober. Förhoppningsvis ger detta mig en rutin så att när fruktade november kommer så kan jag ändå skriva.

Varför har jag haft skrivkramp då? Jo, det är så här att jag läser universitetsmatte del tre nu. För ingenjörer... Vilket gör att jag inte har använt min fantasi särskillt mycket. Utöver det så har jag varit i krig med mitt manus, tvivlat på min egenförmåga och tappat sugen. Men nu när det är överstökat och jag tagit mig igenom det är det dax att skriva klart detta projekt. Om inte annat bara för att visa för mig själv att jag kan avsluta något jag påbörjat.

Önska mig lycka till

Vittra, oknytt och stenar

För dig som digert väntar på nästa minikapitel, du får vänta en vecka till.

För dig som trodde jag försvunnit igen, jag har jobbat på ett hemligt projekt.
 *epic music of doom*

Och för dig som undrat vad jag hittat på, fortsätt läsa.

Jag jobbar nu min sista vecka på Boliden Mineral. På onsdag bär det av hemåt till fästmannen och ormen :)
Jag har äntligen laddat upp mina batterier och hälsan är på topp, förkylningen är helt borta, ryggen är bättre än den varit på månader och mitt sömnbehov är nere på sina vanliga 7,5h. Happyface!

Igår hittade jag min graal, en av anledningarna till varför jag fortsatt leta stenar så fort jag är ute i naturen.

Det var så att igår gick jag igenom en av mina hinkar sten i stugan och kom över en hink från ön Vettingen i Byske skärgård. Det var på denna ö som skutor dumpade sin ballast när de plockade upp timmer i Furugrund. Det finns mängder av sedimentära stenar som inte finns i norra Sverige naturligt så när vi hade varit där hade jag helt enkel fyllt en hink.

Där, långt nere i det exotiska gruset fann jag det jag sökt efter hela mitt liv, ett verktyg som sägs ge bäraren förmågan att se oknytt. Jag fann en sten med ett naturligt hål i. Vad är så speciellt med det då? Jo, enligt folktron kan man se övernaturliga väsen då man tittar genom en sten. Väsen som vittra, troll och tomtar.

Jag kommer inte ihåg när jag först hörde denna legend, det känns som om jag vetat det hela livet. I populärkulturen har jag stött ihop med detta fenomen två gånger. I barnboksserien Spiderwick, som jag aldrig läst men jag såg filmen en kväll när den gick på TV. Det andra är genom min idol Neil Gaimans novell Coraline som gått som i Unga Radioteatern i P1 nu i sommar.

Övertygelsen om att jag har vuxit från den åldern när jag trodde på magi har fått sig en törn och i gårdagens dimma spanade jag genom det lilla hålet i stenen med ett pirr i magen. Tänk om jag skulle se något.

Om jag såg något? Det skulle du allt gärna vilja veta ;)

Nästa inlägg kommer skrivas från Luleå! Min hemlängtan är enorm.

Tills dess, simma lugnt