11 okt. 2008

Skrivövning

Novellen "Utsikt från ett norrfönster" är en skrivarövning som jag rekommenderar alla att göra.
Beskriv en vy ni känner till helt och fullt med liknelser, metaforer, minnen och adjektiv/adverb.
Den här texten är min Svenska-läxa för ett tag sedan och bilderna är hur det ser ut nu i höstfärger.

Utsikt från ett norrfönster

Jag älskar att sitta lugnt och tyst och bara titta ut genom mitt stora vitmålade fönster, låta min blick svepa över den snötäckta, lite tråkiga, gräsmattan till den obebyggda tomten där bakom.

Där har de höga hallonbuskarna sakta men säkert tagit över. På sensomrarna strövar jag omkring där och plockar in de röda, mogna bären medan jag njuter av deras doft, svag men distinkt. Vi gör härligt god sylt av bären och vi äter den till frukost nästan varenda dag under året. Jag blundar och känner smaken av nyplockade hallon i munnen. Försiktigt öppnar jag mina blå ögon och blickar än en gång ut genom mitt fönster, den här gången åt öster.

Bakom grannens röda hus, snett åt höger från mitt fönster, ligger en liten skog, eller egentligen en björkdunge med några starkt doftande tallar slumpvis utspridda. Tio i åtta vissa mornar springer jag som en jagad älg där igenom på min väg till den aldrig punktliga bussen. Enrissnåren gör min väg intressantare där de växer slingrande över marken.

Till jul går jag och mamma ut och plockar in lite av det vackra riset i en brun urna och pryder det med röda små garntomtar och gnistrande stjärnor. Urnan har sin bestämda plats i hallen där enriset sprider en fräsch doft av skog.

Mellan 21 och 24 nu under årets mörkaste tid njuter jag av en stjärnfylld himmel översvämmad av sprakande, skimrande norrsken. Dock störs stämningen lite av de grusbilar som bullrande kör på Jörnsvägen, vägen på andra sidan hallonhavet. Jag minns särskilt den lastbil som välte ner i det djupa diket på vår sida av vägen, för ljudet fick en att tro att himlen föll ner. Detta hände när jag var yngre och jag kunde inte fatta att lastbilen inte hade sprängts, så där som de gör på film, ni vet.

Skrattande åt barns förunderliga tankar ser jag kärleksfullt ut på min svarta katt som hoppar och jagar mössen under snön. Han är nog lite hungrig så här sent på kvällen och jag överger mitt frostkantade fönster sakta och tyst, för att gå och locka in min vackra norska skogskatt.