Utkast till början =) A.K.A. Sawaels irrfärder 1

har varit jätte pepp på att skriva hela dan så jag tänker toppa det med att lägga ut början på min roman!
Du får hemskt gärna kommentera om det så bara är ett litet ynka "Bra..."

Sawaels irrfärd
Han hade propsat på att få ta den här vägen men nu började han nästan ångra sig. Men, tänkte Sawael där han red längs den smala bergsstigen, vi slipper rida runt halva bergskedjan och den smalaste biten räcker ju bara i dryga två kilometer.
Han hade varit på visit hos den slemmige hertig Marc och hans son, som trots sin faders attityd var ganska trevlig. Men Sawael hade misstankar på att spindlarna i nätet ville att Sawael skulle gifta sig med hans nyfunna väns syster.
Då hade beskedet om hans faders ohälsa kommit. Hertigen av Dimhed hade insjuknat fort och hade skickat bud efter sin yngste son.
”Se upp ers nåd, här ligger det löst grus. Det var Yue som talade. Hans släkt kallade sig för Li’seltu, De Edsvurna, och hade sedan Kviras’ tid beskyddat ättlingarna till det röda baneret. Sawael saktade ner ännu mer, mer av respekt för Yue än att han var försiktig. Han lät bara sin molba ta ett försiktigt steg i taget.
Riddjuret Sawael red var en värdefull bergsklättrande molba som hette Totty. Hon var lika stor som en vanlig häst men hade tjock krullig päls och stora runda horn. Hennes stora öron hängde och det ryckte lite irriterande i dem.
Den lilla karavanen svängde runt ett klipputsprång och framför dem bredde en vårgrönskande dal ut sig. Sawael log, de hade lyckats tjäna in åtta dagars restid, även om det varit nära att de rasat nerför bergsslutningen flera gånger.
Även om man inte kuunde tro det var Sawael bara tretton sommrar gammal. Han var lång för sin ålder och utstrålade en vuxen mans auktoritet. Sakta drog han fundersamt ena handen genom sitt svarta hår och tillsammans med sin eskort påbörjade han färden ner mot trädgränsen.

Yue drog försiktigt i de silverbroderade tyglarna och hans grå valack stannade. Med en frågande blick på sin beskyddare stannade även Sawael. Ingen sa något och en schest från Yue talade om att de var i fara. De fem livakterna drog lös sina fastbundan svärd med samma ömhet en flicka visar för sin favoritdocka.
Herr Olvi, deras Ljusbärare tog upp en tunn cirkulär stenplatta av obsidian ur sin börs. Efter en kvick överskådning av följet satte Yue av mot dalen i lite snabbare tempo.
Utan att något sett eller hört annat en vårens fågelsång nådde de trädgrensen och Sawael slappnade av inombords. Han lät sina tankar flöda fritt och med en stark känsla av obehag kom han att tänka på brevet han fått hos hertig Mark. Brevet om hans faders ohälsa. Det var något med det som irriterade honom men han kunde inte lista ut vad.
En pil ven förbi mellan Sawaels överkrop och molbans välvda horn. Yue drog omedelbart sitt svärd och stannade hästen. Innan ett ögonblick han passera var Sawael beskyddad från alla håll av dragna svärd.
Den fortfarande smala stigen var spärrad framför dem av endast fem personer. Sawael tyckte de var idioter, Yue skulle lätt kunna hantera dem själv.
”Ers nåd, om jag säger åt er att fly måste ni ta er upp i bergen där ni har fördelen av att rida en molba” sa Yue tyst. Sawaels ansikte blev skräckslaget, Yue brukade aldrig säga något sådant. Innan hans hjärna hunnit registrera vad Yue sagt attakerade de fem på stigen. De blev som skuggor mellan fjällbjörkarna och de försvann ut ur Sawaels synfält.
Två livakter stupade direkt och Totty backade bakåt. Olvi, den snälla skygga Olvi blev fulständigt förändrad från den lärare Sawael lärt känna. Obsidianplattan lyste och snurrade runt ovanför Olvis rödblonda hår. Från den svarta sfären flög blå eldklot och väldigt fort antändes de ännu inte utslagna björkarna.
”FLY!” skrek Yue men Sawael satt som förstenad. Han var överväldigad av kraften i anfallet, han såg sin egen död komma emot honom.
Olvi slog till Totty men en styrka som gjorde att molban med ett gigantiskt språng satte av mot de stupande bergssidorna.

Yue och Olvi kämpade rygg mot rygg, hästarna låg och skriade med sönderskurna ben omkring dem. En av angriparna slängde sig upp på den sista stående hästen och satte av efter Sawael. Yue kände hur hoppet sjönk för varje språng hästen tog.
”Olvi, sänd ett meddelande till Maar att vi blivit attakerade av Mörka och att herr Sawael flyr mot Kivokave.” Olvi slängde ut en ring av eld runt om kring dem och skrapade ihop sina sista kraftreserver. Han satte allt sitt hopp till det nödrop han kastade ut till Ljusbäraren i Loborg, men innan han hann avsluta sin tanke kände han hur hans struphuvud krossades och hostande kvävdes han till dötts av sitt eget blod.
Yue slog vilt omkring sig innan han bestämde sig, han kunde lika gärna ta med sig dem alla ner i underjorden. Han lät sig fyllas av förbjuden energi och släppte lös dess orenade kraft med sorgen att han inte skulle få uppleva sin tjugoårsdag.

Explotionens tryckvåg fick Sawael att kastas ur Tottys sadel. Med en blick på sin ryttare stannade hon och väntade på att Sawael skulle återta sin plats, men Sawael hade blicken på det stora svampmolnet nere i dalen. Tårar trängde sig fram i hans glansiga ögon. Yue var död, ingen tvekan om den saken
En ryttare passerade i hög fart trädgränsen och ett hopp tändes i Sawaels bröst. En ryttare, helt klädd i svart.
Fylld av tusen känslor tog Sawael tag i Tottys päls och drog sig upp i sadeln. Han hittade tyglarna och de satte av upp mot den brantaste biten av berget.

När lutningen började överskrida 50º satte sig Sawael i damsits och lät Totty luta sig mot berget utan att klämma sönder Sawaels ben.
Förföljaren red långt nedanför dem men Sawael kunde inte se någon utväg ur sitt bekymmer. Han hade tänkt fel, eller snarare inte tänkt över huvud taget. Han hade ingen aning om hur länge han skulle vara tvungen att rida innan han kom fram till ett pass ur den här soppskålen.
Bergväggen blev allt brantare och trots sin vighet tvingades Totty ner på mindre lodrät terräng. Ryttar nedanför dem log. Han strängade sin båge utan att släppa Sawael med blicken. I en enda rörelse drog han en pil, siktade och sköt.

Totty sjönk skriande ihop när pilen träffade sitt mål. Sawael klamrade sig fast i hennes horn, livrädd för att falla ner ut efter bergväggen. Skräckslagen började han frenetiskt söka efter en klipphylla, eller något skydd mot den mörkklädda ryttare.
Längre fram utefter bergsidan såg hen att klippväggen sjönk in i berget, en tillflyckt fanns innom räckhåll.
”Kom igen Totty, du kan klara det! Vi behöver bara ta oss fram dit han inte kan nå oss.” Totty tog sats och hoppade till nästa avsats. Hon halkade till och Sawael klamrade sig fast. Han han bad till Världsaltet om beskydd och utan större besvär återfick hans ridjur balansen. Långsamt strök han henne över halsen.
”Ett hopp till Totty, det är allt vi behöver.” Klippavsatsen började knaka olycksbådande när Totty samlade sig inför det sista hoppet.

Sawael

Min huvudkaraktär i boken, i alla fall till att börja med. Sawael är en lycklig pojke på snart fjorton somrar som drabbas av sorg skuld hat och rädsla. Jag ville ha en karaktär som verkligen mådde psykiskt dåligt och hur hans nyfunne vän/fiende försöker hjälpa honom med hans känslor.
Som vanligt reserverar jag mg för ändringar men lovar att meddela om sådana inträffar.

Kön Kille
Ålder 13, snart 14
Namn Sawael
Kroppsbyggnad Välnärd, lite satt men inte på något vis tjock
Ansiktsform Rund
Hår- och ögonfärg? Svart/brunt, svarta
Hy? Välvårdad och blek
Hur rör sig karaktären? Rak i ryggen, stolt, som om han är viktigast i rummet
Kläder? Mycket rött, pösiga byxor+skjorta eller klädnad
Sätt att tala? Säger ”ni” till folk, oerhört artig
Dialekt? Lite men inte så att den märks, snarare hans artighet
Hälsa? Frisk unge
Favoritmat? Kräsen, men hjortstek
Sätt att äta? Som vanligt, oerhört artigt
Vad brukar karaktären ha med
sig / bära på? Brukar alltid ha en sten i fickan
Märks karaktären i en folksamling?
Varför? Tror han äger stället
Ekonomi – god eller dålig? God
Bostadsort? Loborg
Typ av bostad? Slott
Familj? Far-hertigen av Dimhed, halvsyskon Miwaeli & Irowael, död mor
Släkt? ”Kusiner” i massor
Vänner? Derib, Ljus, Ayl, Yue m.fl.
Fiender? Isaik, Mink m.fl.
Grannar? Ja, det bor mycket folk i och kring slottet
Husdjur? Sin molba Totty
Alltid bott på samma plats? Jepp
Sysselsättning? Studerande
Intressen? Riddjur, fåglar, strategispel
Officiella hobbies? Hästar
Inofficiella hobbies? Sitta och tänka på platser ”ingen” kan hitta honom på
Sommaraktiviteter? ”Diplomatarbete”, reser runt mycket.
Vinteraktiviteter? Studerar
Vanor / ovanor? Är alltid artig
Favoritplatser? Trädgården överst i Unakittornet
Vilka platser undviks? Allt där det luktar fisk
Viktiga händelser i livet? Moderns död
Första intrycket? Överklassunge

Psykiskt – inuti
Egenskaper: vänlig, modig, sorgsen, tjurig, aggressiv, ordentlig, pratglad, generös, pedantisk, osäker, artig…
Talanger: Har bra finmotorik, minns lätt saker
Svagheter: Kort stubin
Framtidsdrömmar? Vill bli diplomat för sin brors räkning,får då resa mycket.
Hemlighet? Är småförälskad i Ljus
Det bästa som kan hända… Att hans far tar sig tid med honom och att han slipper lära sig historia
Det värsta som kan hända… Att Irowael dör.
Självbild? Jag är stark, omtyckt,
Senare: Alla dör i min närhet

EFS konferens

Från i torsdag till igår, söndag, hölls EFS rikskonferens i Skellefteå. Det var många bra möten och hela fredagen spelade jag klarinett musikdramat "Jona". Vi var dryga sjuttio blåsare (5 tubor!) från hela landet, även om Västerbotten var väldigt välrepresenterat. XD
På lördagen hade jag ett seminarium som hette "Att växa som ledare" som jag tyckte var väldigt givande, det var helt teoretiskt och eftersom jag lär mig bäst genom att lyssna passade konceptet mig perfekt. Lördag kväll var det Brasa (ungdomsgudstjänst) där min kör röjde loss med vår gospelmusik. Jag lärde känna nya härliga människor och det var på det hela taget en lyckad konferens. =)

På torsdagens möte förgylldes kvällen av afrikanska trummor och sång, otroligt härligt!!!

Fredag morgon var väldigt varm och vi stod utanför skolan där vi sov och hade morgongymnastik...
...Som urartade i afropowerfreestyle =P
Här har jag försökt få in hela orkestern på en bild men var tvungen att ge upp, vi var så många! Jag älskar spela i en blåsorkester!!!

^^

Till alla mina fantasyälskande vänner: Vårt landskapsväsen! Och om ni vill köpa boken

...Klannamn...

Som ni ser i inlägget nedanför är (för tillfället) Irowael och Sawaels klannamn sanglynx, en form av blod (sanguis) och lo (lynx) men jag borde nog ändra första biten... Något förslag?

Onödigt vetande =P

sanguinans -antis [bloodthirsty].
sanguinarius -a -um [of blood; bloodthirsty , savage].
sanguineus -a -um [of blood , bloody; blood-red].
sanguinolentus -a -um [stained with blood , bloody; wounding, injuring; blood-red].
sanguis -inis m. (and sanguen , n.) [blood]. Transf. [blood-relationship, race, family, progeny; life-blood, strength, vigor].

Irowael

Då sätter vi igång! Jag ska försöka ladda upp ett karaktärschema varje vecka med en bild av min otroliga vän Cajsa (hoppas hon inte dödar mig för det här).
Först ut är Irowael, en av de två huvudkaraktärerna i min roman.

Jag reserverar mig för ändringar, det som står här under är inte hugget i sten, men jag kommer att meddela om jag ändrar något.

Namn Irowael
Kön Kille
Ålder 19
Kroppsbyggnad 178 cm, spänstig, stark
Ansiktsform avlång
Hår- och ögonfärg? Svart, svarta
Hy? Ljus och slät
Hur rör sig karaktären? Stolt och med bra hållning
Kläder? Mycket rött och svart, byxor och skjorta
Sätt att tala? Charmerande och stolt, vältalig
Röst? Melodisk men inte mörk
Dialekt? Det märks att han kommer från en av landets större städer
Hälsa? Blir inte lätt sjuk
Favoritmat? Fågel
Sätt att äta? Nobelt
Vad brukar karaktären ha med sig / bära på? Svärd, ett halsband han fått av sin mor
Märks karaktären i en folksamling? Ja
Varför? Han är väldigt självsäker och inhyser respekt och i viss mån rädsla
Ekonomi – god eller dålig? God
Bostadsort? Loborg
Typ av bostad? Slottet i Loborg
Familj? Lillebror Sawael, far, död mor
Släkt? Tillhör släkten Sanglynx med alla dess intriger.
Vänner? Maar, Yue, Kriamond
Fiender? De Mörka, Många småfiender i sociten
Grannar? Det bor mycket folk i Loborg
Alltid bott på samma plats? Ja, men rest mycket
Utbildning? Den finaste som finns att få för en arvtagare
Sysselsättning? ”Politiker”, studerande
Intressen? Jakt, historia, skrämma folk^^
Officiella hobbies? Jakt, svärdstekniker
Inofficiella hobbies? Skrämma folk!!
Sommaraktiviteter? Mycket ”studibesök”
Vinteraktiviteter? Studerar
Vanor / ovanor? Morgongymnastik
Favoritplatser? Biblioteket i Loborg
Vilka platser undviks? Vanliga världshus i Loborg
Viktiga händelser i livet? När han blev vän med Maar,
Första intrycket? Självsäker typ som tar det han vill ha.

Psykiskt – inuti
Egenskaper: snabb, optimistisk, lugn men otålig, kamratlig, modig, lat, grym(på sitt eget lilla vis), kaxig, ordentlig, pratglad, pedantisk, artig

Talanger: Otroligt bra på att läsa av folk och inte visa några känslor. Fäktas
Svagheter: Bryr sig inte om folk även om han ser att de mår dåligt, överskattar den egna förmågan

Framtidsdrömmar? Ta över Dimhed, hitta en snygg flicka och leda sin klan mot ära och berömmelse

Hemlighet? De ni ^^

Självbild? Jag är stark, jag klarar mig, andra ska hysa respekt för mig

Vår... städning... Vårstädning >.<

Efter att jag städat genom mitt rum som vanligt insåg jag att det inte gick att skriva vid mitt skrivbord... Jag flyttade bort allt från och under skrivbordet, flyttade upp stereon, flyttade in dataskärmen och suckade över mitt nu inte alls städade rum. Och flyttade min stensamling in under sängen. Den tog VÄLDIGT stor plats.
Insåg att fläckten på datorn var på fel sida och blev tvungen att flytta lådhurtsen.
Rev ut allt ur lådorna och mitt rum började bara se värre ut... Tack och lov att jag inte säckade ihop mitt i det här. Då hade jag blivit olycklig!
Som ni kanske redan har börjat förstå är jag inte den som städar särskilt ofta. Jag tycker två gånger per år räcker. Däremellan damsuger, damtorkar man och byter sängkläder efter behov. ...Alternativt skurar också...
Men före jul och före skolavslutningen ska det sorteras. Då ska det vara FINT!
Tänkte att jag kunde dokumentera mina skrivarvanor när jag liks fotade mitt nu kaotiska rum. Som yngst av tre syskon har jag ett överskott på kollegieblock. Vilket är bra. Som plus på det har jag en mamma som är svenskalärare och därför har jag otaliga oranga A5-böcker, olinjerade, som går att använda till all form av skrivning. Eller om jag hellre ritar, spelar ingen roll. Älskar dem! Tror jag har tio påbörjade till höger i bild. XD
Det här var alla pennor jag hittade i och kring mitt skrivbord. Även tre saxar. Så fort stiften tagit slut eller att en penna har blivit ovässad har jag tydligen bytt penna. Bläckpennorna därmot tror jag folk som suttit vid datorn dragit dit.
FINT!!! Det tog några timmar av sortering men nu känner jag mig inspirerad av att skriva i mitt rum. Jag flyr inte därifrån till teve-soffan. ^^
Mina skrivarvanor fick en helt egen alkov. Mitt idéskrin (inköpt på Tysklansresan) funkar på så sätt att när jag får en idé skriver jag fortast möjligt ner den, var jag än är. Därefter skriver jag över de/dem på lappar och lägger ner dem i skrinet. När det börjar bli några stycken läser jag igenom den och ser om någon passar med någon annan och voila, en historia! Detta har jag lärt mig ur en intervju med Robin Hobb. Det kan vara hur en karaktär ska se ut, ett namn, en miljöbeskrivning, en ögonblickshändelse. En idé kort sagt!
Som varje fantasy-freak har jag en bräddfylld bokhylla. Då är ändå alla mina "barnböcker" utsorterad, de som är köpta på utgallringar står i en annan bokhylla och tidningar är portade...
Hade inte städat övredelen till bokhyllan när jag tog kortet, därav de konstigt placerade prydnadsakerna.
Det var så här ljust halv ett i morse. Sommaren är på väg med stormsteg!!!
Och jag borde verkligen fixa mig en vanlig kamera...

Vårinspiration!

Hade fullt upp igår, men jag började dagen med en promenad längs älven. Som var lagom översvämmad...
Våren har kommit!!!!

Det var rena rama sagan-om-ringen känsla i skogen ner mot älven. Perfekt för att öva på miljöbeskrivningar!

Men bitvis håller sig vintern fast...

Storm i ett vattenglas

Min svenskalärare kom igår och beklagade sig över att det blivit ett tryckfel i min dikt. Det hade tydligen blivit en stor uppståndelse bland svenskalärarna över min insändare. Jag tyckte faktiskt att det var mest komiskt.Det hade tydligen blivit tryckfel någon gång i handlingskedjan, men det blev ingen ekonomisk ersättning. =p
Hade väl inte förväntat mig någon heller.

Jag håller nu på att skriva på min roman, som är i klimax, och så småpåtar jag med några noveller. Men så som hösten är skrivandets årstid är våren inspirationens årstid.

Ut och njut av solen mina vänner!!!

Solen upp: 03:38
Solen ner: 21:29

Insändare

Har inte skrivit på ett tag här, har varit lagom arg på de som publicerade Tankens trädgård. För er som läser Norra Västerbotten kan jag säga att det var min insändare i dagens tidning:

Ocensurerat cansurerades

Årets tema på Tankens Trädgård var ocensurerat. Vi kunde skriva vad vi ville och de skulle inte utesluta dikter för dess vulgaritet eller äckel. Jag skrev en kort dikt. Hade finslipat varje ord noga!
Ryktesvägen fick jag veta att jag var med i den beryktade diktsamlingen, vår klass fick den nämligen inte före den stora happeningen på A-torp den 29/4. Jag var euforisk. Av dryga tusen bidrag hade min lilla dikt blivit utvald till en av de 120 platserna! Min lilla dikt där varje ord var speciellt. Dagen efter fick vi äntligen den efterlängtade boken. Självklart ville jag se min dikt i tryck. Jag bläddrade snabbt fram den. När jag kom till dess sida försvann mitt leende. Någon hade lagt till ett ord som förändrade hela diktens betydelse, ett enda litet ord! Varför? Hur många fler dikter än min blev censurerade?

Min andra rad: Din lycka på misär (underförstått andras misär) Deras andra rad Din lycka på din misär.

Sid 72
Evelina