Vittra, oknytt och stenar

För dig som digert väntar på nästa minikapitel, du får vänta en vecka till.

För dig som trodde jag försvunnit igen, jag har jobbat på ett hemligt projekt.
 *epic music of doom*

Och för dig som undrat vad jag hittat på, fortsätt läsa.

Jag jobbar nu min sista vecka på Boliden Mineral. På onsdag bär det av hemåt till fästmannen och ormen :)
Jag har äntligen laddat upp mina batterier och hälsan är på topp, förkylningen är helt borta, ryggen är bättre än den varit på månader och mitt sömnbehov är nere på sina vanliga 7,5h. Happyface!

Igår hittade jag min graal, en av anledningarna till varför jag fortsatt leta stenar så fort jag är ute i naturen.

Det var så att igår gick jag igenom en av mina hinkar sten i stugan och kom över en hink från ön Vettingen i Byske skärgård. Det var på denna ö som skutor dumpade sin ballast när de plockade upp timmer i Furugrund. Det finns mängder av sedimentära stenar som inte finns i norra Sverige naturligt så när vi hade varit där hade jag helt enkel fyllt en hink.

Där, långt nere i det exotiska gruset fann jag det jag sökt efter hela mitt liv, ett verktyg som sägs ge bäraren förmågan att se oknytt. Jag fann en sten med ett naturligt hål i. Vad är så speciellt med det då? Jo, enligt folktron kan man se övernaturliga väsen då man tittar genom en sten. Väsen som vittra, troll och tomtar.

Jag kommer inte ihåg när jag först hörde denna legend, det känns som om jag vetat det hela livet. I populärkulturen har jag stött ihop med detta fenomen två gånger. I barnboksserien Spiderwick, som jag aldrig läst men jag såg filmen en kväll när den gick på TV. Det andra är genom min idol Neil Gaimans novell Coraline som gått som i Unga Radioteatern i P1 nu i sommar.

Övertygelsen om att jag har vuxit från den åldern när jag trodde på magi har fått sig en törn och i gårdagens dimma spanade jag genom det lilla hålet i stenen med ett pirr i magen. Tänk om jag skulle se något.

Om jag såg något? Det skulle du allt gärna vilja veta ;)

Nästa inlägg kommer skrivas från Luleå! Min hemlängtan är enorm.

Tills dess, simma lugnt

Smärta!

I måndags fixade jag en tid hos en kiropraktor som knäckte till min ländrygg och jag fick tillbaka min rörlighet. Innan jag fick komma för kunde jag knappt gå och än mindre sitta. Jag har fortfarande ont men nu kan jag I alla fall sitta. Och vrida på höfterna.

Men inte nog med att min rygg är paj så fick jag migrän igår. Migrän med känslan av att ena ögat höll på att sprängas och bortdomnad tunga. Det har aldrig hänt förut så jag blev lite rädd för att jag höll på att få en stroke. Jag ringde min fästmans mamma som är sjuksköterska men det är tydligen inte ovanligt bland värre migränanfall.

Men men, mindre gnäll och mer skriva!

jag har två delar i min bok som är väldigt lika, ena i första halvan av boken och den andra riktigt i slutet och jag har bestämt mig för att skriva om den ena. Då bok två kommer att byggas vidare på det som hander i slutet i bok ett behöver jag bygga om den första. Och det kommer bli svårt för att de svallvågor den händelsen orsakar måste fortfarande vara kvar.

Och det är detta, planera, lösa problem och skelletskriva min roman jag älskar. Att bygga upp en historia av episka mått och måla med en bred pensel.

Det andra jag gillar med att skriva är att finslipa, byta formuleringar och försöka hitta bra sätt att beskriva den känsla jag försöker fånga. I det närmaste skriva poesi.

Det jag inte gillar är mängdskriva. Att få ner mitt råmanus så att jag kan få en bättre helhetsbild över min bok. Och det är just detta jag måste göra.